När du senast läste en lagtext eller en text som bygger på en lag, förstod du då texten? Fick du svar på dina frågor, eller kändes språket krångligt och ogenomträngligt? Det här intresserade vi oss för i projektet Att förstå författningsspråk (2024), där vi studerade hur olika läsare förstår författningstexter på finska och på svenska.
Förvaltningslagen kräver att myndigheter skriver sakligt, klart och begripligt, och lagar ska kunna förstås av alla som berörs av dem.
Ändå visar vår forskning att lagtexter upplevs som svåra att förstå och tunga att läsa för de flesta läsare.
Metodologiska val
Vi ville få med alla som läser lagtext, inte bara juridiska experter. Därför valde vi att använda enkäter och ett användbarhetstest med efterföljande intervjuer. Enkäterna besvarades av 579 finskspråkiga och 87 svenskspråkiga respondenter. De fick läsa ett utdrag ur äktenskapslagen och svara på frågor om hur de uppfattade språket. Både flervalsfrågor och fritextsvar användes för att kartlägga hur de förstod texten och vilka konkreta problem de stötte på, i utdraget och i författningstexter i allmänhet.
I användbarhetstestet skulle deltagarna med stöd av utdrag ur tre lagtexter svara på frågor om arv, skatt och arbetstid (se figur 1). Samtidigt skulle de tänka högt och berätta hur de läste, hur de förstod texten, vad som var svårt och vad som eventuellt gjorde det lättare att förstå texten. Deltagarna var jurister, beslutsfattare och vanliga medborgare. Användbarhetstestet genomfördes med tio testpersoner på finska, och tio på svenska.
Figur 1. Lagar och frågor som användes i användbarhetstestet.
Hur läser man lagtext?
Lagtexter kräver flera läsningar. Man går också fram och tillbaka i texten – en sicksackläsning som är kognitivt tung och försämrar förståelsen. Det här mönstret ser man hos alla läsare. Jurister hittar ändå ofta snabbt det de behöver. De har vad vi kallar en läsnyckel, en förkunskap om hur lagtext ska läsas och en vana att läsa författningstext. Andra läsare saknar den nyckeln och blir i stället ofta mer osäkra ju fler gånger de läser texten. Det blir svårt att avgränsa vad som är relevant och vilka delar av texten som kan utelämnas.
De konkreta problem som deltagarna i vår studie oftast lyfte fram var termer och andra svåra ord, komplicerad satsstruktur och en hög informationstäthet.
Andelen som reagerade på svåra ord var mångdubbelt större bland de svenskspråkiga deltagarna än bland de finskspråkiga. Deltagarna nämnde ord som avvittring, anhängig, äktenskapsskillnad, giftorätt, överlåtelse, mertid, laglott, arvslott och skyldeman. Många är ålderdomliga ord med en specifik juridisk betydelse, och ord som inte används i allmänspråket. I stället för äktenskapsskillnad talar vi om skilsmässa, i stället för skyldeman säger vi släkting.
I det här avseendet skiljer sig finskan från svenskan. De finska termerna är ofta mer genomskinliga. Där det på svenska står äktenskapsskillnad och skyldeman står det på finska avioero och sukulainen, vilket är samma ord som används i allmänspråket. Vissa finska termer är avledningar av allmänspråkliga ord, vilket innebär att läsaren kanske inte alltid exakt vet vad de betyder, men förstår på ett ungefär, till exempel när det gäller ositus (avvittring).
Använd vanligt språk tack, inte slang men lämna bort ord från 1800-talet som absolut inte används någonstans mera förutom i författningsspråk. (Lekman)
Avvittring – är nu inte relevant här, men man fastnar alltid vid det. (Jurist)
När jag fastnar vid termerna [avvittring, överlåtelse] och försöker öppna upp dem så har jag redan glömt vad som sades i början av meningen och får läsa om. (Lekman)
Det handlar alltså om _skyldemäns_ ¹ arvsrätt [skrattar] jepp, jepp [skrattar]. (Beslutsfattare)
Termer har som regel en mer specifik betydelse i lagspråket än i allmänspråket, men det kan också vara tvärtom. De nyaste delarna av äktenskapslagen handlar om tvångsäktenskap, där en del av respondenterna reagerade på ordet make, som av tradition används könsneutralt i lagtexter, men som i allmänspråket oftast används om en manlig part i ett äktenskap.
MAKE? Det är oftast makan som tvingas, men man kunde väl använda part(ner) i synnerhet med tanke på att det gäller tiden före giftermålet. (Översättare)
Att det finns så många ålderdomliga ord i svenska lagtexter har sin förklaring: texterna är ofta som lapptäcken med delar som fogats in ända från 1700-talet och fram till vår tid. Då går det inte att byta term mitt i allt – det skulle göra texten ännu svårare att begripa.
Även helt nyskrivna lagar hänvisar till äldre lagar. Författningsspråket har därför en inbyggd konservatism som inte finns i andra textgenrer. Eftersom detta inte kan undvikas är det viktigt att termer definieras klart och begripligt, och att centrala termer finns med i ordböcker även om de inte längre används i allmänspråket.
Vår undersökning visar att förståelse inte bara handlar om ordkunskap. Strukturen spelar också en viktig roll.
Långa och komplicerade meningar
Långa, komplicerade och informationstäta meningar är typiska för författningstexter. De flesta kommenterar att långa och svåra meningar påverkar förståelsen negativt. Det här leder till förståelseproblem på en annan nivå än vad termerna gör, eftersom svåra ord oftast kan hittas i ordböcker eller andra källor på webben.
Kan man inte bara skriva det på vanlig vardaglig svenska. Det tjänar inget till att krångla till det i onödan. (Lekman)
De är så invecklat formulerade att jag måste läsa dem flera gånger och verkligen koncentrera mig. (Översättare)
Försöker screena på något sätt den här första meningen, en megamonster till en mening, och den förklarar ungefär tre till fyra fenomen samtidigt. När jag kommer till slutet minns jag inte längre vad som stod i början. (Lekman)
Jag har förstått att det är meningen att helt vanliga medborgare ska förstå de här texterna. Men inte förstår ju någon annan än en jurist det, som är van att läsa såna här texter. (Lekman)
Vår undersökning visar att förståelse inte bara handlar om ordkunskap. Strukturen spelar också en viktig roll. Många önskade ett mer mottagaranpassat språk, det som brukar kallas klarspråk. Det handlar inte om att förenkla innehållet, utan om att skriva lagtexten på ett klart och begripligt sätt. Det kan man göra till exempel genom att använda punktuppställningar i stället för att skriva alltför långa meningar.
Frustrationen i att inte förstå
Också vana läsare kan uppleva lagtext som svårtolkad och blir lätt frustrerade när texten kräver lång tid att läsa.
Från boets tillgångar skall ej avdragas utfästelse om gåva, ej heller det belopp, vilket bör erläggas för framtida uppfyllande av försörjningsplikt, som enligt lag åvilat arvlåtaren”. Alltså där måste jag säga att jag inte ens riktigt förstår. Alltså jag förstår inte, nä, jag förstår inte vad utfästelse betyder. (Beslutsfattare)
Jag är inte korkad i vanliga fall! (Lekman)
Tid som man kanske annars skulle lägga på annat, läggs på att bara förstå den där paragrafen. Det är inte effektivt. Varken för oss eller för våra klienter som ju faktiskt betalar. (Jurist)
Ett mera oväntat resultat var att ett ålderdomligt språk inte omedelbart behöver försvåra förståelsen. I stället väckte det många gånger munterhet eller lätt förvåning hos läsaren.
Varför så ålderdomligt språk? Som om man skulle läsa Topelius! (Lekman)
Min spontana reaktion är att det blir lite komiskt, tage var gren lika lott, och det här vet jag ju inte att skulle till exempel en tjugoåring idag ens förstå vad tage var gren lika lott betyder. (Beslutsfattare)
Munterhet och förvåning utesluter naturligtvis inte att texter kan upplevas svårbegripliga eller kognitivt tunga att läsa. Men utdraget ur ärvdabalken som ingick i användbarhetstestet visade att en tematiskt strukturerad text, kortare meningar och en mindre informationstät text kan väga tyngre för begripligheten än ett ålderdomligt språk. Vissa deltagare tyckte att ärvdabalken på grund av sin tydliga tematiska struktur och sina relativt korta meningar var en av de tydligaste lagtexterna som ingick i testet, trots sitt ålderdomliga språk.
Ålderdomliga termer däremot ställer till det, liksom också termer som till sin form ligger nära varandra. Runt hälften av deltagarna svarade fel eller kunde inte svara på frågan kopplad till ärvdabalken. Orsaken låg inte i det ålderdomliga språket, utan i att man i texten inte uppfattade skillnaden mellan termerna arvslott och laglott.
På svenska eller finska?
Hur man förhåller sig till de två språkversionerna av lagtexterna varierade mycket mellan språkgrupperna. Bland de finskspråkiga deltagarna var det få som ens kunde tänka sig att vända sig till den svenska lagtexten om de hade svårt att förstå den finska. Bland de svenskspråkiga deltagarna var det däremot en vanlig strategi: de som kan finska tar ofta fram den finska texten för att få hjälp med förståelsen. Men det gäller självklart inte alla. Lagtexten ska fungera också för dem som inte kan konsultera den finska texten. Den svenska texten är avgörande, både språkligt och rättsligt.
Då jag inte kan finska så är det en omöjlighet [att läsa den finska texten]. Jag är i en sämre ställning än majoriteten av Finlands befolkning. (Lekman)
Den svenska lagtexten har samma juridiska status som den finska, men i praktiken är den en översättning från finska. Denna dubbla position – översatt och ändå original – ställer särskilda krav och utmaningar på begriplighet.
Finskan fungerar på sina egna villkor, svenskan på finskans villkor. (Lekman)
Hur kan vi gå vidare?
Den svenskspråkiga enkäten och användbarhetstestet visar att många problem i dagens författningsspråk kunde undvikas, om större hänsyn togs till mottagarnas språkliga verklighet och bakgrund. I rapportens slutkapitel presenteras rekommendationer för framtida arbete. En av dem handlar om behovet av att utveckla det svenska författningsspråket i Finland på egna villkor. Översättningsprocessen ska inte innebära en ensidig anpassning till finsk struktur, utan ett aktivt skapande av begriplig och rättssäker text på två språk. Den svenska texten får inte vara svårare än den finska, och den får inte förutsätta att läsaren kan konsultera den finska texten. Att kunna vända sig till en lagtext och förstå språket i den är en demokratifråga.
¹ Understreck i citat markerar att talaren lade särskild betoning på ordet.
Läs mer
Statsrådets kansli 2024: Att förstå författningsspråk. Rapport från användbarhetstestet. Publikationsserie för statsrådets utrednings- och forskningsverksamhet 2024:16. http://urn.fi/URN:ISBN:978-952-383-415-6(avautuu uuteen ikkunaan, siirryt toiseen palveluun)