När Aino Piehl som ny EU-språkvårdare kom till Bryssel för första gången 1998 kände hon sig som Alice i Underlandet. Så annorlunda kändes den nya EU-världen då. Efter 25 år av kurser och språkrådgivning för EU-översättarna går hon i pension.
När Finland gick med i EU 1995 började de finska politikerna få översatta EU-texter att läsa. Olli-Pekka Heinonen var vid tillfället undervisningsminister och det var han som satte ner foten först.
– Han var intresserad av språket och tyckte det var viktigt hur saker uttrycktes. När han såg de här texterna ansåg han att de inte gick an, säger Aino.
Lagtexterna påverkar allmänspråket
Resultatet blev en utredning som klarlade behovet av språkvård vid översättningsenheterna inom EU. Aino sökte den nybildade tjänsten vid Institutet för de inhemska språken där hon redan jobbade med annat och fick den. Ingen berättade för henne vad hon skulle göra utan hon fick börja från noll.
– Det produceras och översätts en massa texter inom EU, men jag kom fram till att det var klokast att börja med lagtexterna eftersom de hur som helst skulle komma att påverka den finländska lagstiftningen och på så sätt också allmänspråket.
Nätverk för översättare och tjänstepersoner
Tack vare ett utbyte i Bryssel under Finlands ordförandeskap 1999 fick Aino tid att sätta sig in i hur rådet arbetar och kunde bygga upp kontakter och nätverk. Hon fick också klart för sig hur nödvändigt det var att stärka samarbetet mellan tolkarna och översättarna i EU och finländska tjänstepersoner. Bland annat svenskarna fick stå förebilder.
– De hade så klart redan ett system där de erbjöd översättarna kontakter till de rätta experterna. Om en översättare saknade en term fanns det ett nätverk som kunde förmedla frågan vidare till rätt personer. Jag försökte tala för ett likadant nätverk på finska, säger Aino.
Det skulle dröja tio år, men när också EU-kommissionen började arbeta för ett liknande nätverk skapades ett nätverk för de finska översättarna och tolkarna med Statsrådets kansli som knutpunkt. Den andra knutpunkten fanns vid EU-kommissionen.
Svåra översättningar
EU-texterna har inte det bästa ryktet, utan de anses ofta som obegripliga och byråkratiska. Aino tog fasta på detta och vände sig till ”översättarnas kunder”, alltså de tjänstepersoner som var medlemmar i arbetsgrupper i EU och läste de finska översättningarna med en enkät, för att ta reda på hur läget egentligen var. Samma undersökning genomfördes 1998, 2006 och 2018.
– De allra flesta, 80 procent, tyckte att översättningarna var obegripligare än texter skrivna direkt på finska.
Första gången var svarsprocenten rätt hög för att sedan sjunka. Aino tror att det kan bero på att folk så småningom har blivit vana vid det krångligare språket. Frågan om texternas begriplighet känns kanske inte lika brännande längre som 1998 och 2006.
– Översättarna är bundna till originaltexterna och det leder till vissa språkliga val.
Omedvetenhet om språkets roll
Aino själv tycker däremot att frågan är högst aktuell fortfarande. Varje gång som Finland har varit EU-ordförande har hon försökt lobba för att ett tema under ordförandeskapet kunde vara originaltexternas begriplighet.
– Men jag har blivit ganska kyligt bemött: ”Vi har inte tid, det skulle ta tid av viktigare saker.” Det verkar som om folk som jobbar inom administrationen inte inser hur mycket språkanvändningen påverkar effektiviteten och legitimiteten inom administrationen.
Aino har flera exempel på situationer då omedvetenheten om språkets roll och betydelse har kommit i dagen. Hon minns till exempel en person vid justitieministeriet som efter en kurs sa att han aldrig hade tänkt på att lagen faktiskt är språk. En annan gång, inför Finlands ordförandeskap 2006, höll Aino ett tal inför lagstiftningsdirektörerna i alla EU-länder där hon talade om oklara texter och behovet av att ibland kunna diskutera och ändra termer på originalspråket också i arbetsgrupperna, för att inte oklarheterna ska sprida sig till alla språk i EU.
– Efteråt kom chefen för kommissionens juridiska enhet till mig och tyckte att mitt inlägg hade varit ”outrageous” (ung. skandalöst, upprörande, överdrivet). Enligt honom är det arbetsgrupperna som behandlar ärendena och översättarna bara översätter, ungefär som om de var maskiner. Jag har någon gång stött på samma inställning bland tjänstepersoner i Finland.
Andra språk hjälper vid termbildning
Rent konkret har det mesta av Ainos arbete gått ut på att reda ut språkfrågor, ofta om termer och grammatik. När svaret inte finns i grammatikorna har hon tagit hjälp av sina språkvårdarkolleger vid Språkinstitutet. Oftast handlar det om engelska termer som behöver finska motsvarigheter. Nyligen blev hon ombedd att ge sin åsikt om termen tupakkatuotteen kaltainen tuote (ung. ”en produkt som påminner om en tobaksprodukt”), på engelska tabacco related product. Frågeställaren tyckte att tupakan vastike (tobakssurrogat) som används i den finländska lagstiftningen skulle vara en bättre term, och Aino höll med. Engelskan är med andra ord ett viktigt språk för EU-språkvården, men Aino använder alla språk som hon på någon nivå förstår för att få idéer till lämpliga termer på finska.
– Jag kontrollerar alltid de svenska och danska termerna, liksom termerna på franska, spanska, tyska och holländska. Estniskan och ungerskan är ofta till hjälp. Alla har olika strategier för hur de formulerar sig och bildar termer. EU:s termbank IATE är en guldgruva där man kan slå upp termer på alla 24 EU-språk.
– Det är roligt att se hur de olika språken löser termfrågan! Italienskan använder till exempel ofta det engelska ordet rakt av.
Använd finskan mer i EU!
Det Aino skulle vilja se hända med finskan i EU är helt enkelt att den användes mer. Hon skulle önska att finländska tjänstepersoner oftare läste texter på finska och använde finska på möten. Att använda finska skulle gynna det fortsatta arbetet med EU-lagstiftningen i Finland.
– Om man bara använder engelska och läser de engelska texterna kan den finska texten och de finska termerna kännas främmande när man väl ser dem. Om de finska texterna lästes mer och i ett tidigare skede skulle sådant kunna diskuteras och lösas på ett bättre sätt.