NT 2026 ska överbrygga klyftan till biblisk tid

Det hjälps inte – hur o-sakralt det än låter sitter ordvalet ”hajpad” onekligen när det gäller lanseringen av den svenska nyöversättningen av Nya testamentet NT 2026.  Släppet har lämpligt förlagts till den årliga bokmässan i Göteborg, där närmare 100 000 bokälskare, förläggare, författare och bokhandlare trängs likt pilgrimerna bland månglarna i tempelgångarna i det bibliska Jerusalem. Det är också här förlagen för första gången får inleda försäljningen av den nya översättningen.

Svenska Bibelsällskapet, faciliteraren av och ägaren till den nya översättningen – NT 2026 – har lyckats få in bibeltemat på många av mässans arenor. Kroken är i det här fallet relevant. Oavsett religiös övertygelse eller frånvaro av sådan har nyöversättningen en poäng gällande både svenska språket, läskunnigheten och folkbildningen som är värd att uppmärksamma. Det insåg Bibelsällskapet när de satte igång med den översättning som offentliggörs i sin helhet för första gången under själva mässan. Det utlovas avtäckningsceremoni, fanfarer och expertsamtal med översättare, kulturprofiler och teologer.

Satte standarden för skriven nysvenska

Det är 500 år sedan Gustav Vasas svenska Nya testamente utkom. Det var ett led i ett både stormaktspolitiskt och religiöst motiverat drag, som i protestantisk anda ersatte latinet i det kyrkliga livet med svenska. I det skriftspråk som användes fanns också ett steg mot en medveten standardisering. I språkhistorien markerar NT 1526 övergången från fornsvenska, och som brytpunkten där den äldre nysvenskan föds.

Här fick skribenter plötsligt en gemensam referens till ”hur man skulle skriva” på svenska genom ett verk som spreds via församlingarna över hela Sverige, ett normerat skriftspråk helt enkelt.

Ur ett språkhistoriskt perspektiv påpekar lingvisten, professor emeritus Tore Janson hur Gustav Vasas Nya testamente profilerade svenska språket i förhållande till de nordiska grannarna, främst danskan. Han lyfter också fram hur översättningen som en språklig världssensation införde den nya vokalen å.

Gustav Vasas Nya testamente 1526 markerar övergången från fornsvenska till äldre nysvenska.

Men inte minst av allt: NT 1526 slog upp dörrarna till den skrivna text som hittills varit förbehållen prästerskapet, alltmer i takt med att läs- och skrivkunnigheten ökade. Här är uppföljaren 500 intressant. I mitten av 1500-talet var läskunnigheten bristande, men den bibliska verkligheten och dess gestalter kända och påtagligt närvarande i språk och kultur. I det tjugoförsta seklet Anno Domini är det inte bokstäverna, utan referensramarna som saknas hos de flesta.

Därför har Svenska Bibelsällskapet betonat sin strävan att kombinera modern svenska med aktuell forskning – samtidigt som översättarna i vissa fall återtagit begrepp som kan beskrivas som kristna fackord och som försvann i den förra bibelöversättningen, Bibel 2000, den nu officiella inom Svenska kyrkan och på svenska i den evangelisk lutherska kyrkan i Finland.

Nuvarande bibel – ett statligt betänkande

Som kuriosa kan nämnas att Bibel 2000 till sitt väsen är ett statligt betänkande. Den var ett massivt fyrtioårigt beställningsverk, vars strävan efter tolkning och beskrivning på ett modernt språk formulerades i de förberedande utredningarna bland annat så:”Språkdräkten borde utformas så att en normalskolad, vuxen person skulle kunna förstå texten.” (Utbildningsdepartementets sammanställning av remissyttranden till betänkandet Att översätta Gamla testamentet, SOU 1974:33).

Att det dessutom klart uttalades att den statligt tillsatta Bibelkommissionen inte skulle ta hänsyn till tidigare översättningar gav arbetet motvind redan från början och ledde till debatter, uppmärksammade avhopp i kommissionen (bland annat författaren, kritikern och översättaren Gunnel Vallquist, ledamot i De Nio och senare även i Svenska Akademien) och till utgivningen av en konkurrerande, konfessionell översättning, Svenska Folkbibeln.

Till syvende och sist kan Bibel 2000 ändå ses som allmänt accepterad och använd, även ekumeniskt. Översättningen blev svenska statens avskedskyss till kyrkan, i och med att ansvaret för att översätta Bibeln upphörde när stat och kyrka formellt skildes åt den 1 januari 2000.

Svenska kyrkan erbjuder alla gudstjänstbesökare den första advent ett eget exemplar av NT 2026.

Svenska staten äger fortfarande själva översättningen av Bibel 2000, men upphovsrätten förvaltas av Svenska Bibelsällskapet genom ett särskilt avtal. Det som gör NT 2026 speciell är därför den plattform den ideella, ekumeniska föreningen har haft för sitt eget bibelöversättningsarbete, och att deras bibelöversättare parallellt kunnat dra nytta av det förra översättningsarbetet.

Den nya översättningens status inom Svenska kyrkan är däremot inte avgjord, den frågan kräver ett beslut som eventuellt ska fattas på kyrkomötet i november. Men den lutherska kyrkan har synligt stöttat utgivningen, inte minst genom att ärkebiskopen Martin Modéus tagit initiativet till att erbjuda alla gudstjänstbesökare i Svenska kyrkan den första söndagen i advent ett eget exemplar av NT 2026.

Kritik av val och prioriteringar vanligt

Så vad skiljer då översättningarna åt? Hittills har Bibelsällskapet inte gett ut hela texten till en bredare läsekrets utan endast delat den med olika referensgrupper. Några provtexter är publicerade på deras egen webbplats. Reaktioner på olika val i NT 2026 är säkert också att vänta.

Varje bibelöversättning har mötts av kritik, både sakligt objektiv och känslobetingad, eftersom de slitna bibelbladens texter inte enbart är trycksvärta på papper utan också är inpräntade i flera generationer av bibelläsare. Det är skäl att betänka att bibeltexterna är bland de i särklass mest offentligt och kontinuerligt höglästa texterna även i vår tid, eftersom de ingår som gudstjänstelement varje söndag och alla helger i alla församlingar året runt.

Bibeltexterna är bland de i särklass mest offentligt och kontinuerligt höglästa texterna även i vår tid.

Inte heller Svenska Bibelsällskapets översättningsarbete har undgått offentlig kritik, även om den inte handlat om den grundläggande synen på arbetet och uppdraget utan snarast om hur man hanterat tidspressen. Språkvetaren Aili Lundmark, f.d. medlem i redaktionskommittén, ifrågasatte så sent som i våras arbetsprocessen i debattinlägg i Svenska kyrkans tidning och Dagens Nyheter. Lundmark ansåg att språkexpertisens roll förminskades genom oskäligt kort tid för språkgranskning och en korrekturgång som prioriterade exegetik framför stilistik. 

Nio principer för arbetet

Brottningskampen med att avgöra vad som får passera nålsögat har inte heller varit obekant. Svenska Bibelsällskapet redovisar öppet sitt rättesnöre med nio grundläggande principer som”hjälper översättarna att göra konsekventa, genomtänkta val när språket, kulturen eller teologin kräver avvägningar.”

I förkortad form handlar de om en strävan efter:

• god svenska och ett naturligt, begripligt och modernt språk
• konkordans, där grekiska nyckelord översätts konsekvent
• trohet mot främmande kultur, som synliggör antikens liv och kultur
• inkluderande språk, som ändå inte döljer historiska förhållanden
• bevarade metaforer och bilder
• bevarad textform, rytm, retorik och stilistiska drag
• ersättande av ålderdomliga ord och uttryck
• tillåtande av stilskillnader mellan författare och skrifter
• bevarande av mångtydighet och alternativa tolkningar

Kulturella ankare i tiden

Språkligt intressantast är kanske principerna om vad det är skäl att ”inte röra”, det vill säga vad man vill bevara. Ytterst handlar de om textens grundläggande identitet: nyckelord, begrepp, poesi, ingångar till andra texter och verk – en slags intertextuella ankare för vår egen kultur. Det är dem vi fortfarande anar i många kontemporära verk.

Sent i det postsekulära samhället, men ändå på stadig biblisk grund, sjunger Victoria Maggio om satan i gatan, slåss Laleh mot Goliat medan Petra Marklund lyfter händerna mot himlen där änglarna gråter. För att inte tala om de uttryck vi pillar in tal eller skrift, utan att tänka på varifrån de härstammar. Några har med flit vävts in i den här texten. Hittar du dem? Finns de kvar i nästa omgång? Vem vet.

Vägen tillbaka till det heliga landet på numera antika skolplanscher, det bibliska Palestina, blir allt längre. Hur de sakrala trådarna envist letat sig vidare genom brytningar mellan dogm, språk, vetenskap, ny förståelse och människosyn är i sig ett under. Att översätta texter som i olika kulturer är heliga, är därför ofta ett arbete som handlar om att med känslig hand välja vilka band som får brista, och vilka som bär vidare en slags evighet.

I bästa fall blir de en Bibel.

Läs mer:

Tidigare artiklar i Språkbruk