En sverigesvensk vän bodde för ett par decennier sedan i Helsingfors. Han har berättat att det tog lång tid för honom att förstå att morjens inte var något förnamn.
En person han precis hade träffat sträckte fram sin hand och sade Morjens! När min vän i senare diskussioner märkte att alla kallade honom för Mårten funderade han: "Mårten, hette han inte Morjens?” Han var klok nog att hålla det för sig själv. Först två decennier senare avslöjade han sitt bryderi för mig.
Kommer inte från latinets moriens
Morjens är en finlandism vars ursprung jag med jämna mellanrum fått frågor om. Det fick också professorn i nordiska språk vid Helsingfors universitet, Carl-Eric Thors. I sin språkspalt Torsdag med Thors i Hufvudstadsbladet, avfärdade han myten om att morjens skulle komma från latinets moriens ('döende'):
Till slut skall jag beröra en ”etymologisk myt”, som ibland behandlats i spalten. Det är fråga om hälsningsordet morjens – jag har nyligen påpekat att det kommer från tyskans (guten) morgen ”(god-) morgon” och absolut inte har något att göra med latinets moriens ’döende’.
Första gången jag hörde historien om moriens – morjens var i gymnasiet, då vår alltför fantasibegåvade latinlektor framställde förklaringen. Jag har trott att det bara var hans påhitt, men så tycks det inte vara. Nu berättar min kollega vid Tammerfors universitet, prof. Björn Petterson att han till sin häpnad läst förklaringen ur moriens i ett elevarbete.
Jag skall på hans begäran än en gång säga, att morjens ingenting har att göra med moriens – det kommer av Morgen med tillagt s. Det tillagda s är inte märkvärdigare än när det i min dialekt hemma i Oravais heter i morost ”i morse”, först har ett s lagts till, sedan ett t. (30.11.1978)
Själv har jag inte sett denna myt annat än just i Thors spalt, så jag förmodar att Thors satte stopp för mytbildningen. Dessutom har väl kunskaperna i latin sjunkit hos befolkningen i gemen sedan 1970-talet, så det faller sig säkert inte så naturligt att koppla vårt morjens till latinet längre.
Jag håller med Thors om att det verkar finnas ett samband med tyskan eller lågtyskan. Det är sannolikt en förenkling av tyskans ”guten Morgen” där hälsningsfrasen så småningom börjat användas under alla tider av dygnet. Morjens finns upptaget i Svenska Akademiens ordbok (SAOB), och där ges tyskan som ursprung. "av t. morgen (se MORGON) med tillägg av ändelsen s".
SAOB-artikeln är publicerad 1945, och av den framkommer inte att morjens skulle ha en finländsk koppling, bara att ordet är vardagligt och "numera mindre br[ukligt]". Detta visar att morjens inte alltid har varit en finlandism. Ett belägg hittar jag i Stockholmsförfattaren August Blanches En trappa upp och på nedra botten, eller Grosshandlaren och Klädmäklaren, en vaudeville från 1843: ”Aha! Commercerådets drängar här! morjens godt folk, morjens!”
Men även om det förekom i sverigesvenskan förr är morjens i dag otvetydigt en finlandism – och dessutom en starkt identitetsskapande hälsningsfras för många finlandssvenskar.
Mojn!
Moin säger man också i norra Tyskland och i de södra delarna av den jylländska halvön i Danmark, och även där är det starkt identitetsskapande. I de trakterna är det inte långsökt att söka ursprunget i lågtyskan eller holländskan.
”Den plattyske hilsen ”moin” vandt først indpas i Sønderjylland omkring Første Verdenskrig, og den blev skeptisk modtaget i danske kredse. Trods modstanden slog den an i formen ”Mojn” og i dag er den ét af de få dialektord, også tilflyttere bruger, og ét af det mest udbredte og kendte symboler på att være fra Sønderjylland”.
Morjens kan också användas som ett positivt adjektiv eller adverb, till exempel i fraser som ”det var helt morjens”. Exempel på denna användning är inte lätt att hitta i skrift, men författaren Elmer Diktonius levererar:
Vi ser på din näsa, o bokmask och ordlekare, att harens och rävens, lodjurets och älgens varma visitkort vore morjens för dess skälvande nerver. (Onnela, Finsk idyll, 1925.)
smått gott är morjens / för arga björnögon. (Skogsvisor, 1925.)
Ett tidigare förekommande uttryck var ”Morgens medikamenter”, som förekom i ordstäv som ”Morgens medikamenter, sa fan, mötte apotekarn i kyrkdörren” (Fredrik Ström & Ossian Elgström: Svenska ordstäv eller vad prästen sa om nattvardsgästerna, 1929.) Ordstävet är svårtolkat. Det verkar i varje fall inte förekomma i aktivt bruk längre.
Detsamma gäller den skämtsamma hälsningsfrasen ”morgens Fischer”, som SAOB nämner. Ett tidigt belägg finns i pjäsen Guten Morgen herr Fischer (Rosen på Kungsholmen), svensk översättning av vaudevillen Bonsoir, Monsieur Pantalon (1851) via den tyska översättningen Guten Morgen, Herr Fischer.
Den som i dag hälsar med fraserna Morgens medikamenter Eller Morgens Fischer lär få förvånade blickar. Däremot fungerar ett glatt morjens bra i Finland och mojn går utmärkt också i södra Danmark och norra Tyskland.