Den läsare som tycker att det är något konstigt med rubriken på denna artikel har rätt. Det heter nämligen trumfkort och inte triumfkort, trots att den senare varianten inte är helt ovanlig. I och för sig är det förståeligt att orden trumf och triumf blandas ihop. Båda har att göra med seger; kortspelstermen trumf betyder ’kort av färg som tar över andra’ och kan också användas bildligt i uttryck för fördel eller starkt argument (det var hennes sista trumf), medan triumf betyder ’lysande framgång, seger’.
Folketymologier
Ordet triumfkort i stället för trumfkort är något som kallas en folketymologi – en språklig omvandling i folkmun där vissa element i ord byts ut mot andra ljudmässigt liknande element med en betydelse som känns lämplig. Andra kända exempel är mumsbit i stället för munsbit och situationstecken i stället för citationstecken. Orden tolkas helt enkelt på ett annat sätt än det gängse; det är fråga om ett slags alternativ etymologi. I många fall handlar det om att främmande element i ord tolkas som mer bekanta element. Så har det franska feuilleton (egentligen ’tilläggsblad’) på svenska anknutits till verbet följa och blivit följetong, ett lämpligt namn på en fortsättningsberättelse. En finlandssvensk folketymologi är syskonkorvssoppa i stället för siskonkorvssoppa. Folketymologier används ofta helt eller delvis på skämt. Det gäller till exempel undervisitet i stället för universitet, ansjofisk i stället för ansjovis och svampinjon i stället för champinjon.
Folketymologier används ofta helt eller delvis på skämt.
Namn
Också namn kan vara ett slags folketymologier.Det är säkert många fler än jag som talat om Barngatans folkskola i stället för Bangatans folkskola. Ibland är det inte fråga om någon egentlig etymologi utan bara en lek med namn, som när en pub i Sibbo hette Pub Dilan (efter Bob Dylan). På en hot dog-kiosk på landsorten har jag sett skylten Hog dots, och jag vet fortfarande inteom det var fråga om ett missförstånd eller en skämtsam förvrängning.
Individuella feltolkningar
Folketymologierna är i allmänhet ord som används av ett flertal talare eller åtminstone är bekanta i vida kretsar, men många av oss minns säkert också ord som vi personligen tolkat på ett annat sätt än det gängse, medvetet eller omedvetet. Ofta hör sådana ord till barnspråket. Författaren Susanne Ringell berättar i sina böcker att hon länge trodde att det hette pärlemorsocker i stället för pärlsocker och blidskön i stället för bildskön. Hon förknippade ordet blidskön med en ängel, och i det sammanhanget passar det otvivelaktigt bra.
Många av oss minns säkert ord som vi personligen tolkat på ett annat sätt än det gängse.
Själv undrade jag en gång under skoltiden om ett ord som läraren läste upp i en diktamen var älggevär eller elgevär. Jag kände mig i själva verket lite klipsk för att jag övervägde det senare alternativet.
Feltolkat uttal
I folketymologierna och i Susanne Ringells ord finns det en semantisk faktor. De nya element som förts in i orden har en specifik betydelse. Det finns dock också en massa feltolkningar som inte har något med betydelse att göra utan bara handlar om missuppfattat uttal. Jag har till exempel hört barn säga mjuta i stället för njuta. Själv trodde jag länge att det hette rhorodendron, inte rhododendron, och jag var säkert inte ensam om uttalet mullvard i stället för mullvad.
Som liten trodde jag också att det hette ljursröd, inte ljusröd, vilket visar att jag inte förstod att ordet bestod av elementen ljus och röd. Troligen är det ofta så att barn – och kanske också många vuxna – betraktar sammansatta ord som helheter och inte analyserar dem genom att dela upp dem i beståndsdelar. Många barn tänker säkert inte på att ljudföljden /varsågo:/ består av elementen var så god och/gonatt/ av god natt.
Feltolkade uttal kan bero på fonetiska faktorer. Så kan till exempel det första r:et i uttalet /ju:rsrö:d/ bero på inverkan från det andra r:et, så kallad assimilation. Att franskbröd ofta uttalas /fransbrö:d/ beror på att det är en uttalslättnad att utelämna k.
Många barn tänker säkert inte på att ljudföljden /varsågo:/ består av elementen var så god och/gonatt/ av god natt.
En feltolkning som är eller har varit utbredd i någon mån är andvändning i stället för användning. I Språkriktighetsboken tolkas formen andvändning som en hyperkorrekt form, brukad av personer som i sin dialekt säger /använning/. När ens eget uttal helt saknar d vet man inte riktigt var d:et ska placeras in, och därför lägger man in det på två ställen för säkerhets skull. Uppkomsten av ett extra d i den första stavelsenkan kanske också bero på en fonetisk faktor, nämligen inverkan från det senare d:et i ordet. Jag minns i alla fall att min modersmålslärare i skolan försökte inskärpa hos oss att användning är något helt annat än änder som vänder i strandvattnet.
Feltolkade idiom och sångtexter
Också annat än enskilda ord kan tolkas fel. Det händer till exempel att idiom används i en annan form än den vedertagna. Frasen Hur står det på till som jag hört användas kan möjligen vara en kontamination (sammanblandning) av fraserna Hur står det till och Vad står på. Fraserna många järn i luften och många bollar i elden är humoristiska kombinationer av många järn i elden och många bollar i luften.
Också betydelsen hos ett idiomatiskt uttryck kan missuppfattas. Ordet björntjänst i uttrycket göra någon en björntjänst har till exempel i allt högre grad börjat uppfattas som något positivt, ’en stor tjänst’. Uttrycket dra öronen åt sig betyder ’ana oråd, bli försiktig’, men jag har fått mig rapporterat att det använts i betydelsen ’börja lyssna mer intensivt’ (vid en konsert).
Ordet björntjänst i uttrycket göra någon en björntjänst har till exempel i allt högre grad börjat uppfattas som något positivt.
Många är de uttryck i sånger som missuppfattats av barn. Vem minns inte tryggarekan (trygga räkan), en feltolkning av psalmorden Tryggare kan ingen vara? Min son uppfattade Hosianna, Davids son som en hel sats: vi var hos Anna Davidsson. Jag vet inte om han blivit påverkad av det faktum att det bodde en familj som hette Davidsson i vår by.
Alla använder vi ord och uttryck som är språkliga feltolkningar. Vi gör det medvetet eller omedvetet, på skämt eller på fullt allvar. Ofta är omvandlingarna uttryck för språklig kreativitet och fantasi.