Till våra mest älskade finlandismer hör säkert verbet rådda, substantivet rådd och adjektivet råddig.

Rådda blev en känd finlandism genom Tove Janssons rådd-djur, som introducerades i boken Muminpappans bravader från 1950 (i senare upplagor fick boken titeln Muminpappas memoarer). Rådd-djuret bor i en kaffeburk och samlar på knappar. I en fotnot i boken beskrivs djuret så här:

”Ett Rådd-djur är ett litet djur som råddar, vilket betyder att fnatta omkring med stor fart och tanklöshet medan man stjälper ut och tappar så mycket som möjligt. – Förf:s anm.”

Resultatet av att en finlandssvensk har råddat kan se ut så här – stökigt och oordnat. När en sverigesvensk råddar ställer hen däremot i ordning, donar och fixar.
Resultatet av att en finlandssvensk har råddat kan se ut så här – stökigt och oordnat. När en sverigesvensk råddar ställer hen däremot i ordning, donar och fixar.

Rådd i dialekterna

Även om rådd-djuret är Tove Janssons skapelse är det ändå inte hon som hittat på ordet rådda, det är äldre än så. Det finns belägg på verbet t.ex. i ett brev som Hulda von Born skrev till Ellan de la Chapelle 1881:

”Två bref har jag att tacka dig för, ehuru jag roddade litet i början af brefvet.”

Rådda, råddig och rådd verkar ha kommit till den överregionala finlandssvenskan från dialekterna. I registret till Ordbok över Finlands svenska folkmål hittar jag många dialektala exempel från i stort sett hela det svenska språkområdet i Finland. ”Ni råddar no: bårt alltihop” har man sagt i Esse, och i Snappertuna anklagades någon för att ha slarvat bort någons papper: ”an rådda bårt papren mina”. ”Jä:r ä so råddot” har en Jeppobo sagt om ett stökigt ställe och i Liljendal fanns en kvinna som var ”så gamal o råddågär”.

Professor Carl-Erik Thors spekulerade på 1970-talet kring ordets ursprung i två av sina språkspalter i Hufvudstadsbladet.

”Vad ordets ursprung angår, har jag en gång berört det i denna spalt och tänkt mig att det kunde hänga samman med ordet rödja. Mot det nutida röjd (hos oss även: rödjad) svarade i äldre svenska rudd, varav skulle bli rådd i våra dialekter. Förklaringen är dock osäker, men kan stödas med vissa paralleller i norska folkmål.” (Hbl 9.3.1978)

En annan insändare undrar, om rådda kan vara besläktat med danskans rode ”rota, trassla in sig”. Det är det nog inte. Det danska ordet är utvecklat ur rota, som har lång vokal. Däremot finns en viss likhet i betydelseutvecklingen hos rode och rådda, om det senare ordet har sammanhang med det nämnda rudd (från ”rödja” till ”stöka till” och från ”rota” till ”trassla”).  (Hbl 19.11.1973)

Rådda kan ha motsatta betydelser

Jag, och många med mig, hoppades länge att de finlandssvenska rådda, råddig, rådd och råddare skulle få spridning i Sverige. Men tyvärr kom musikertiteln roadie i vägen för det. En roadie är enligt Svensk ordbok en person som sätter upp och tar ner en flyttbar scen och en vardaglig benämning för de här personerna är råddare. Och det är förstås naturligt att en person med en sådan titel råddar. Men då betyder rådda ungefär ”ställa i ordning”, dvs. betydelsen är raka motsatsen till det finlandssvenska rådda.

Svenska Akademiens ordlista tar därför upp två betydelser av verbet rådda. Det finländska stöka till, blanda ihop och det vardagliga dona, fixa. Här är några exempel på den nyare, sverigesvenska användningen av rådda:

Vi måste vara vaktmästare, rådda med it, göra massa saker förutom det som är vårt huvuduppdrag.

Vi måste ta ett rejält omtag och fundera på hur vi ska rådda ihop det.

Alla har ambitionen att de som flyttar hit ska få bra förskolor och skolor. Men det handlar dels om vilken kapacitet vi har att rådda det här, dels finns inte hur mycket pengar som helst.

Det är snurrigt att rådda flytt. Jag har kontaktat ett antal flyttfirmor och bollat priser och upplägg.

Som finlandssvensk tänker jag bara att nu råddar de nog där borta i Sverige!