I de nordiska länderna utgörs den äldsta skrivna lagstiftningen av ett tjugotal regionala landskapslagar, som nedtecknades cirka 930–1335. De svenska och norska landskapslagarna är indelade i balkar. En balk är alltså en del av en mer omfattande lagsamling. Även den svenska 1734 års lag är indelad i balkar och en del av balkarnas ursprungliga bestämmelser är fortfarande i kraft i både Finland och Sverige. För finsk rätts del kan nämnas byggningabalken, handelsbalken och rättegångsbalken, vilka innehåller sådana bestämmelser från 1734 som fortfarande formellt är i kraft. Senare har nya lagar med namnet balk stiftats såväl i Finland som i Sverige. I Finland har vi fått en ärvdabalk, en jordabalk och en utsökningsbalk. År 2014 stiftades en informationssamhällsbalk, men denna lag bytte 2018 namn till lag om tjänster inom elektronisk kommunikation.
Redan i samband med riksdagsbehandlingen av den ursprungliga informationssamhällsbalken uttalade sig grundlagsutskottet om att ”författningens något ålderdomliga rubrik” var misslyckad. Enligt utskottet ska en rubrik på en författning på lagnivå ”för den allmänna klarhetens skull” innehålla ordet lag. Orsaken är enligt utskottet att ”dess ställning i författningshierarkin” entydigt ska framgå. Trots uttalandet godkände riksdagen lagen med ordet balk i rubriken.
Först när lagförslaget om en transportbalk avläts 2016 till riksdagen tog debatten igen fart om hur lämpligt ordet ”balk” är på en vanlig lag. Grundlagsutskottet upprepade sin ståndpunkt om att efterleden balk inte ska användas när en lag stiftas. Lagen kom därför att ges namnet lag om transportservice. Också Justitieministeriet har sedermera uppdaterat sina anvisningar om hur författningarna ska skrivas och i anvisningarna anges att nya lagar inte ska ges ett namn innehållande efterleden ”balk”.
I Sverige är uppfattningen om efterleden balk i ny lagstiftning mer nyanserad. Miljöbalken stiftades 1998. År 2010 har man i Sverige stiftat en ny socialförsäkringsbalk som innehåller hundratals paragrafer och som är avsedd att vara en heltäckande reglering av det svenska socialförsäkringssystemet. I det svenska lagförslaget till socialförsäkringsbalken anges att efterleden balk ska signalera att det är fråga om en särskilt viktig lag för både medborgare och myndigheter.
Hur ska man förklara att balk i Sverige ger medborgarna information om att det är fråga om en omfattande lagstiftning av stor betydelse, medan medborgarna i Finland inte anses förstå att det är fråga lagstiftning som motsvarar en vanlig lag. Är vi faktiskt dummare i Finland?
Hur ska man förklara att balk i Sverige ger medborgarna information om att det är fråga om en omfattande lagstiftning av stor betydelse, medan medborgarna i Finland inte anses förstå att det är fråga lagstiftning som motsvarar en vanlig lag. Är vi faktiskt dummare i Finland? Eller förhåller man sig mer paternalistiskt till medborgarna i Finland jämfört med vad man gör i Sverige? Nej svarar jag på bägge frågorna! Däremot avspeglar situationen i Finland den allt mindre förståelsen för den samnordiska rättstraditionen.
Min tes är nämligen att varken lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation eller lagen om transportservice är tillräckligt omfattande och betydande för att de skulle ha förtjänat ställningen som balkar. Till exempel namnet transportbalk hade förutsatt att lagen innehållit även de avtalsrättsliga bestämmelserna om olika transporter.
Eftersom Finland hör till den nordiska rättsfamiljen, finns det ändå anledning att hos oss fortsättningsvis följa den sekellånga traditionen med balkar i Norden. Också i Finland ska därför en tillräckligt omfattande och viktig ny lagstiftning kunna benämnas balk i framtiden. Lika viktigt är det att våra nuvarande balkar inte mister sina namn. Ordet balk är nämligen inte ett föråldrat juridisk begrepp i dagens språkbruk.