Gammaldags översättarredskap. I dag är de flesta av översättarens redskap digitala, men den mänskliga översättaren behövs fortfarande. Foto: Bianca Ortiz Holmberg

Det tvåspråkiga Finland vilar på ett ständigt pågående översättningsarbete. Den grundlagsskyddade tvåspråkigheten förutsätter att svenskan i Finland bevaras livskraftig och relevant. Därför bör våra myndigheter och offentliga institutioner anlita sådana översättningsprocesser som innebär att vi får läsa myndighetstexter som är sakliga och begripliga också på svenska. De senaste årtiondenas framsteg inom maskinöversättning och översättning med hjälp av artificiell intelligens har lett till ett läge där mänskliga översättare helt kan ersättas av teknologiska verktyg. Vilka möjligheter och svårigheter ryms i denna utveckling? Finns det ett pris för ett sådant val?  

Ett stort ansvar faller på läsaren

En översättningsmaskin kan inte ta ansvar för en översättning. Därmed överlämnas denna viktiga uppgift till läsaren. Läsaren måste själv bedöma om översättningen är korrekt, och endast originaltexten på källspråket kan betraktas som officiellt godkänd av utgivaren. I praktiken kan ingen läsare lita på AI-översättningen och inte heller ställa någon till svars om informationen i översättningen är felaktig. Den som läser automatöversättningen har alltså inte samma rättigheter som originaltextens läsare. I Finland kan detta i praktiken innebära att de svenskspråkigas rättssäkerhet äventyras.

Översättarna har kunskaper som AI saknar

AI-tekniken innebär självklart också nya möjligheter för översättarna. Professionella översättare har redan länge arbetat med datorstödda översättningsprogram och översättningsminnen som försnabbar arbetet och förbättrar kvaliteteten genom att till exempel skapa bättre möjligheter för konsekventa termval.  Men i tillägg till dessa hjälpmedel besitter professionella översättare andra egenskaper som åtminstone ännu saknas i AI. Den mänskliga översättaren har ett rättsligt och moraliskt ansvar för sitt arbete och är en expert som känner till en hel dimension utanför den text som ska översättas. Det kan till exempel gälla kunskap om vilken terminologi som har brukats i motsvarande fall eller vetskap om färsk lagstiftning som påverkar den aktuella texten.  Fingertoppskänsla för subtila kulturskillnader inom branscher och sakfrågor blir viktigare ju mer komplexa och internationaliserade våra samhällen är.  

Översättningsarbetet och översättarnas arbetsbild har förvisso förändrats kraftigt i och med datorstödda hjälpmedel och AI, men det är förhastat att tro att dessa språkexperter inte längre behövs. Det kan rentav vara förödande för tilliten till samhällsinstitutionerna, för rättssäkerheten och för svenskan i Finland att låta AI hantera hela översättningsprocessen.  Här verkar AI just nu vara en bra dräng men en dålig husbonde. 

Svenska språknämnden i Finland