Tjugotjugo- är här för att stanna

Årtal kan uttalas på minst två eller tre olika sätt: 1994 kan uttalas nittonhundranittiofyra eller nittonnittiofyra. Mer sällsynt och mindre vedertaget är tusenniohundranittofyra, men efter millennieskiftet är det många som använder tusen, så alternativen blir då tre: tjugohundratjugogofyra, tjugotjugofyra och tvåtusentjugofyra. Men vilket är vanligast och hur ser trenderna ut för de olika uttalssätten? Det har vi försökt ta reda på genom en enkät som spreds via Institutet för de inhemska språkens kanaler i sociala medier och genom att titta på belägg i talspråkskorpusen Talko som upprätthålls av Svenska litteratursällskapet i Finland. 

Tydlig trend bland svaren 

Uppgiften i enkäten var enkel: skriv ut årtalen med bokstäver så som du uttalar dem. Årtalen som efterfrågades var 1721, 1847, 1994, 2008, 2013, 2024 och 2036. Sammanlagt svarade 141 personer på enkäten, 56 från Finland och 79 från Sverige. De resterande hade uppgett någon annan ort. Vissa hade uppgett flera svarsalternativ och alla är medräknade, men de flesta hade uppgett ett. Många dialektala uttal förekom också i svaren men i genomgången fokuserar vi på vilket av de tre ovannämnda uttalssätten som dominerar.  

Trenden är tydlig: fler och fler utelämnar hundra ju närmare nutid vi kommer och av dem som svarat på enkäten är det fler finlandssvenskar som utelämnar hundra än sverigesvenskar. Det är alltså vanligare att säga nittonnittiofyra eller tjugotjugofyra i Finland än i Sverige. 

I tabellen presenteras utelämnade hundra både enligt antal och procentandel för Finland och Sverige. 

Årtal	Finland (av 56 svarande)		Sverige (av 79 svarande)
1721	12	21 %	0	0 %
1847	18	32 %	1	1 %
1994	27	48 %	1	1 %
2008	1	2 %	0	0 %
2013	9	16 %	9	11 %
2024	41	73 %	24	30 %
2036	31	55 %	18	23 %

Några kommentarer ringar in fenomenet med fler utelämnade hundra ju närmare nutid vi kommer:
”Intressant att lägga märke till att jag från 2020 börjar säga ’tjugetjuge’ istället för att säga ’hela siffran’, alltså tjugehunnranitton osv. Detta hade jag inte tänkt på tidigare! Det måste vara en trend, i alla fall här i Sverige.”

”För mig går en brytpunkt i uttal mellan 2009 och 2010. 2000–2009 uttalar jag som tvåtusen och 2010 och framåt som tjugohundra. Men när det blev 2020 och framåt säger jag tjugotjugo osv.”

En finlandism som vinner terräng?

Lars-Gunnar Andersson skrev i en kolumn i Göteborgs-Posten i januari i år att man aldrig utelämnar hundra när man talar om årtal på nittonhundratalet, till exempel nittonsjuttiofyra, och tillägger ”det låter bara tokigt, åtminstone för fullvuxna öron”. En och annan finlandssvensk kanske höjde på ögonbrynen av förvåning – i Finland väcker uttalet nittonsjuttiofyra ingen uppmärksamhet i ledigt tal.

Lars-Gunnar Andersson: Året är tjugotjugofyra (Göteborgs-Posten 31.1.2024)(siirryt toiseen palveluun)

Mikael Reuter skrev i en Reuters ruta redan 1990 att utelämnandet av hundra i uttalet av årtal är en finlandism. Han konstaterar att formen har internationella förebilder, motsvarande former finns i bland andra norska och engelska, och förutspår att uttalet med utelämnat hundra kan komma att sprida sig även till Sverige: ”Kanske blir tjugotrettifem en kompromiss mellan tjugohundratrettifem och tvåtusentrettifem?”.

När börjar det nya decenniet? (Reuters ruta 8.6.1990)(siirryt toiseen palveluun)

När vi tittar närmare på enkätsvaren bekräftas Anderssons uppfattning av dem som bor i Sverige: det är så gott som ingen som kan tänka sig att utelämna hundra vid uttalet av årtalen 1721, 1847, 1994 och 2008. Därmed inte sagt att hundra uttalas som det skrivs. Uttalsangivelser som sjutton-ndratjuett eller sjuttnatjuett visar att uttalet varierar.

Enkätsvaren från Finland skiljer sig inte oväntat från dem från Sverige. Bland svararna från Finland finns det personer som kan tänka sig att utelämna hundra även för de första seklerna i enkäten: 12 personer (21 procent) från Finland säger sjuttontjugoett eller sjuttontjuett. Antalet svar med utelämnat hundra stiger till 18 personer (32 procent) när frågan gäller uttalet av 1847. Det är för övrigt ett årtal där uttalet kan variera också på andra sätt. Totalt 15 av svararna från Finland, anger att förleden kan vara aderton-, ett uttal som i Sverige uppfattas som högtidligt. När det gäller 1994 är det 27 personer (48 procent) alltså nästan hälften av svararna från Finland som kan tänka sig att uttala årtalet som nittonnittifyra.

Utelämnat sekel vanligt i Talko

Det är intressant att jämföra svaren i enkäten med inspelningarna i talspråkskorpusen Talko för då kan man titta på exempel där årtalen används i ett sammanhang. I intervjuerna i korpusen berättar deltagarna om bostadsorter, studier och arbete men också till exempel om när de fick sin första mobiltelefon. Tack vare att det finns utskrifter till inspelningarna är det möjligt att göra sökningar och till exempel leta fram alla ord som börjar på nitton och plocka ut de förekomster som handlar om årtal på nittonhundratalet. Det finns totalt 123 belägg: formerna med nittonhundra– är vanligast men det finns 20 belägg där hundra utelämnas:

Intervjuaren: kommer du ihåg när fick din första mobiltelefon
Informant från Åbo: nå det kommer jag bra ihåg för (.) jag har alltid haft såna arbetsgivare som vars telefon jag har haft och det var nittonåttitre (.) att det var mycket tidigt

Det förekommer att samma person använder båda olika formerna, som en man från norra Österbotten som säger att han var fjorton år nittonhundrafemtifyra men lite senare berättar att familjen skaffade traktor nittonfemtifyra.

I intervjuerna finns också många exempel på att man lämnar bort seklet helt och hållet:

Äldre man: Svärfar dog femtinio så honom har jag egentligen inte haft något till göra med [men] jag kände nog honom

Om man tar åren 1980–1989 som exempel och letar i Talko finns det bara 4 belägg vardera på uttalen nittonhundraåtti– och nittonåtti– men hela 58 belägg på former där seklet utelämnas helt, t.ex. åtti för 1980:

Äldre kvinna: och så har vi varit till Åland två gånger (.) åtti var vi dit och så var vi dit nu i våras (.) våren nollsex

I teorin finns det en risk för missförstånd. När en ung man berättar att hans dotter är född nolltre betyder det 2003 men när en äldre man i en annan intervju berättar om sin pappa att han var född nolltre betyder det 1903. Tack vare kontexten och sammanhanget blir det ändå tydligt vilket århundrade som avses.

Tjugohundraåtta, tjugonollåtta eller tvåtusenåtta

Tillbaka till enkäten och årtalen på 2000-talet. När det gäller uttalet av 2008 är alla som svarat, oberoende av hemort, ganska överens. Det är bara två personer som anger tjugonollåtta som uttal och en person anger nollåtta.

Det är inte överraskande att färre utelämnar hundra när de uttalar 2008. Det känns antagligen onaturligare att säga tjugonollåtta på grund av den ”extra” nollan som i så fall måste läggas in. En aning mer överraskande var det kanske att antalet finlandssvenskar som utelämnar hundra när de säger 2013 är förhållandevis få (9 personer, 16 procent). Antalet sverigesvenskar är fler än de som utelämnar hundra i årtal som hör hemma under det förra millenniet, 9 personer (11 procent) säger alltså tjugotretton.
Som vi redan nämnt stiger andelen utelämnade hundra ytterligare, så att 41 personer (hela 73 procent) från Finland och 24 personer (30 procent) från Sverige säger tjugotjugofyra. Kanske är det just den behändiga dubbleringen, tjugotjugo, som gör formen så populär? Siffrorna sjunker när det byter decennium men det är fortfarande över hälften, 31 personer (55 procent) från Finland och 18 personer (23 procent) från Sverige som utelämnar hundra vid uttalet av 2036.

Tvåtusen har med tiden blivit tjugohundra?

När det gäller fördelningen mellan tjugohundra– och tvåtusen– är det igen intressant att jämföra med Talko. Intervjuerna som ingår i korpusen gjordes nämligen 2005–2008, när millenniet var förhållandevis nytt. Det är tydligt att det då var klart vanligare med former med förleden tvåtusen– än med tjugohundra-. Då använde bara 10 personer tjugohundra-formerna men över 40 personer talade om tvåtusen-:

Yngre man: nå tvåtusen-, i april tvåtusentre då for vi på ohi on-kryssning* till Stockholm
(*ohi on ’det är förbi’, dvs. ”militärtjänstgöringen är över”, ”jag har muckat”)

Som vi redan tidigare sett kan svar på en enkät ge en lite annorlunda bild av uttalet av årtal än om man ser på årtalen i en intervjukontext, där de utgör en del i ett pågående samtal. Ändå verkar det ganska tydligt att formerna med tjugohundra– numera börjat användas mer också om 2000-talets första decennium. I enkätens fråga om uttalet av 2008 angav nämligen totalt 85 personer (varav 49 från Finland, 36 från Sverige, 1 övrig) uttalet tjugohundraåtta vilket är klart fler än de 59 personer (varav 30 från Finland och 24 från Sverige, 5 övriga) som angav uttalet tvåtusenåtta.

Hundra hänger med tills vidare

Det vanligaste bland alla enkätsvar och även i alla åldersgrupper är trots allt att ha med hundra. Av 887 enskilda beskrivningar av uttal innehöll 62 procent hundra, 23 procent var utan och 15 procent innehöll tusen. Tusen gäller bara för årtalen på tjugohundratalet så de procentuella andelarna är inte helt jämförbara men fungerar för jämförelser mellan åldersgrupper. Det är nämligen tydligt att det blir vanligare att utelämna hundra ju lägre ner i åldrarna vi kommer. Bland 20–35-åringarnas svar saknade 27 procent hundra, medan motsvarande andel var 25 procent i de båda mittengrupperna och 16 procent i åldersgruppen 65–80.

Tittar man enbart på de finlandssvenska svaren har varianten utan hundra en starkare position. I åldersgruppen 20–35 och 36–50 dominerar denna variant med 60 respektive 43 procent av svaren. Endast i åldersgruppen 65–80 dominerade hundravarianten tydligt: 68 procent mot 17 för varianten utan och 15 för tusen.

Vi kan alltså konstatera att det som Mikael Reuter skrev 1990 förmodligen höll streck på den tiden – utelämnat hundra i årtal före 2000-talet tycks vara betydligt vanligare i finlandssvenskan än i sverigesvenskan, i alla fall enligt resultaten i vår enkät. Men efter millennieskiftet verkar sverigesvenskarna ha hakat på trenden och framtiden ser ut att i allt högre grad innebära årtal utan hundra – på båda sidorna om Östersjön.