De tre medlemmarna i den österbottniska humorgruppen KAJ är uppvuxna i Oravais, Vörå och Maxmo, men med dagens kommunindelning ligger alla dessa orter inom Vörå kommun. Med hjälp av nedslag i sångerna Bara bada bastu, Jåo nåo e ja jåo yolo ja nåo, Firmans man, Taco hej, Pa to ta na kako, Kom ti byin, Nissan bromsa, Sämsta låtin och Tango taas vill vi ge en liten inblick i hur denna mellanösterbottniska dialekt är beskaffad.
I något fall har jag – med gruppens tillåtelse – modifierat stavningen i låttexterna en aning, för att tydligare åskådliggöra vissa poänger. Mina standardsvenska översättningar som medföljer textcitaten är å andra sidan trogna originalversionen, för att bättre spegla de dialektala konstruktionerna än vad en mer idiomatisk tolkning skulle göra.
En gammal konsonantkombination
Vi tar och börjar med två rader ur andra versen i Bara bada bastu:
Häll på vattn och meir ånggo nu / Tick tick tack hur längg orkar du
’Häll på vatten och mer ånga nu. Tick tick tack, hur länge orkar du’
En gång i tiden hade svenskan allmänt ett uttal i stil med ngg, det vill säga [ŋɡ], i ord som ånga och länge. Sedan har många dialekter, liksom standardsvenskan, strukit g-ljudet och har nu uttalet [ŋː]. De östsvenska dialekterna har i stället ofta behållit den ursprungliga konsonantkombinationen, som i ånggo och längg. Ett sådant ursprungs-ngg hör vi också i Jåo nåo e ja jåo yolo ja nåo (Den titeln kan översättas till ’Jo, nog är jag ju yolo jag, nog’.)
Fast ni tycker ni e ongg å gälin
’Även om ni tycker att ni är unga och galna’
Samma sak gäller i Firmans man:
Slängg åpp en hand om do e firmans man
’Släng upp en hand om du är firmans man’
Diftonger från vikingatiden
Diftonger är allestädes närvarande i gruppens produktion. Här finns det två typer att hålla reda på: primära och sekundära. De primära fanns redan på vikingatiden, och brukar i språkhistoriska sammanhang återges som ei, au och ey/öy. Det är ei som är bäst representerad i dialekterna; i Bara bada bastu får vi ett exempel:
så sveittin bara yr
’så svetten bara yr’
I Taco hej hör vi följande två prov:
å ja veit va do vill
’och jag vet vad du vill’
Tå do skivar å hackar å gör dina trix / e do heitari än tacomix
’Då du skivar och hackar och gör dina trick är du hetare än tacomix’
I Pa to ta na kako skaldas det:
Efter 100 liter bulladeig / känder faffa se na liti seig
’Efter hundra liter bulldeg känner farfar sig lite seg’
De två andra primära diftongerna har en lite krångligare uttalshistoria, och dyker upp mer sporadiskt:
Ja bjöud in Tom å Gunilla ida! (ur Yolo-låten)
’Jag bjöd in Tom och Gunilla idag.’
Bakom knöussin sir ni Haapa rian (ur Kom ti byin)
’bakom kullen ser ni Haaparian’
Sitter do å pöiser på dagan? (ur Taco hej)
’Sitter du och pöser på dagarna?’
Tå do kjöijjis i servettin (ur Pa to ta na kako)
’Då du ulkar i servetten’
Sedan har vi de sekundära diftongerna, som har uppstått någon gång efter vikingatiden. För det aktuella dialektområdet handlar det om åo där standardspråket har långt o-ljud. I Bara bada bastu förekommer denna diftong på ett ställe:
Bästa båoti för kropp och själ
’Bästa boten för kropp och själ’
I Nissan bromsa får vi ytterligare exempel:
Fåor ner i ett dik å stanna
’For ned i ett dike och stannade’
Ja bocka på, men an ståo kvar på ställe / så ja tåo vinch iställe men tå gick vinchin å
’Jag knuffade på, men den stod kvar på stället, så jag tog vinsch i stället, men då gick vinschen av’
Nedslipade verb
En del verb har främst en grammatisk funktion och har en benägenhet att slipas ned med tiden. I standardspråket har vi till exempel verben hava, taga, bliva som nu för tiden oftast skrivs ha, ta och bli. På liknande sätt är det med vara/är/var, som ofta uttalas va/e/va eller liknande.
I KAJ:s sånger uttalas på liknande sätt är och var ofta e och va. Exempel på detta finner vi i Yolo-låten:
Fast ni tycker ni e ongg å gälin / Va vi nåo vild å förr i väädin
’Även om ni tycker ni är unga och galna var vi nog vilda också förr i världen’
En mer udda presensvariant dyker dock upp i Taco hej. Att ett gammalt kort e fått formen je brukar i språkhistoriska kretsar kallas för brytning, vilket här även förekommer i äter:
Ja e je tacokväll vi jetär nachos
’Ja, det är tacokväll, vi äter nachos’
Bilden kompliceras av att dialekten även har det verb som i högstämt standardspråk skrivs varda, vilket betyder ’bli’. I dialekten är ordet mycket livskraftigt. Vi ser preteritumformen i Yolo-låten:
Varannan vatten tå nain vart blind
’Varannan vatten då någon blev blind’
I Taco hej får vi också höra infinitivformen, där dessutom en nedslipad presensform av börja fungerar som hjälpverb:
Ni vejt tå e böri var kolit tär ut
’Ni vet då det börjar bli kulet där ute’
I Yolo-låten finns också ett exempel på infinitivformen:
Ikväll ska pappa var i kadusin
’Ikväll ska pappa bli berusad’
I gruppens musik förekommerdessutom presensformen var (som alltså sammanfaller i uttal med infinitivformen). Här lyssnar vi åter på Yolo-låten:
An smeit iväg nu var e fest
’Han smet iväg. Nu blir det fest.’
I just detta citat skulle man möjligen kunna överväga andra tänkbara tolkningar. Därför vänder vi oss till Sämsta låtin (från debutalbumet). Här torde var inte kunna tolkas som något annat än ’blir’:
Tå man hör på denhär låtin var man så förbanna
’Då man hör den här låten blir man så förbannad’
Även i Kom ti byin bjuds vi på denna presensform:
Nativitetin e låg, vi var knappt na fleir
’Nativiteten är låg; vi blir knappt några fler’
I Pa to ta na kako bjuds vi inte bara på sju sorters kakor utan rentav en supinumform av detta verb, vilket är något som helt saknas i standardspråket:
Du ha vaari mager kan on sej
’Du har blivit mager, kan hon säga’
Att vara och varda kommit att likna varandra i uttalet känns för övrigt igen från färöiskan, där de flitigt använda vara och varða uttalas precis likadant.
I standardspråket går det möjligen att säga att man plägar göra det ena eller andra, med betydelsen att man ’brukar’ eller ’har för vana att göra’ det, men det är inte särskilt vanligt. I främst Österbotten men också på andra håll i Finland har detta verb fått utökad frekvens, och har i den vevan slipats ned till pa (eller ba). Det är detta vi får höra i refrängen till Pa to ta na kako.
Pa to ta, pa to ta na kako to? / Ja pa ta, ja pa ta na kako ja!
Na är en form av det som i standardspråket skrivs något, och här översätts det lämpligen med ’lite’. (Jämför stockholmskans har’u nå godis?) Pa används, som sagt, oftast i betydelsen ’bruka’. Ordbok över Finlands svenska folkmål har ett frasexempel från just Vörå med denna funktion:
gambä fåltji pa jo tal åmm maran
’gammalt folk brukar ju tala om maran’
I sångtexten verkar pa få en annan, överförd, funktion. Här behöver vi kanske en samtalsanalytiker, men den farmor som i sången bjuder på kakor vill egentligen inte undersöka huruvida barnbarnet har för vana att inmundiga sådana, utan använder pa mer som en förklädd order. Kanske kan det översättas så här:
’Ska du ta, ska du ta lite kaka, du? / Jag ska ta, jag ska ta lite kaka, ja!’
Eller möjligen så här, men då har vi helt frångått låtens sinnesstämningar och konstruktioner:
’Får det lov att vara lite kaka? Ja tack, gärna.’
Nordsvenska och österbottniska beröringspunkter
De österbottniska dialekterna har en hel del beröringspunkter med de nordsvenska målen på andra sidan Bottniska viken. Två av dem tas upp här. Det första draget finner vi i Pa to ta na kako:
E va pajjan överallt
Här förstår vi att det var paj överallt. Men varför sjunger de pajjan? Svaret på den frågan är tudelat. För det första har vi ett morfologiskt delsvar: det är på detta sätt dialekten böjer många maskulina substantiv i bestämd form pluralis; pajjan och hästan motsvarar alltså standardspråkligt pajerna och hästarna. Sedan har vi ett syntaktiskt svar: dialekten har utökat användningen av bestämd form till att även omfatta partitiv betydelse, det vill säga när det är tal om en obestämd mängd av något. Denna partitiva användning av bestämd form finns även i exempelvis Västerbotten. Torgny Lindgrens romaner bjuder på många sådana fall, liksom KAJ:s låtskatt (där några av exemplen står i pluralis, andra i singularis, men alla är i bestämd form):
E va finnan överallt (ur Tango taas)
’Det var finnar överallt’
Å dricker shottan ur magapollon (ur Yolo-låten)
’Och dricker shottar ur naveln’
Dem vaskar goldi (ur Karar i arbeit)
’De vaskar guld’
E va hårda tider växt åpp i vildmartjin / Levd på råmjölk, råjjin, råtjöti å bartjin (från Kom ti byin)
’Det var hårda tider, växte upp i vildmarken. Levde på råmjölk, råg, rått kött och bark’
Här får vi också exempel på det andra gemensamma norrländsk–österbottniska draget. Detta brukar kallas norrländsk förmjukning, även om det i dessa dagar förmodligen är bättre bevarat på finländska sidan, som i vildmartjin och bartjin.
Det rör sig om en utvidgning av den process som kallas palatalisering. I exempelvis Sibbo och Pargas har man traditionellt ingen palatalisering alls, och säger både kytt och fiskin med bevarat [k]; i standardspråket har man ett palataliserat tjött men har bevarat bevarat [k] i fisken. Med norrländsk/österbottnisk förmjukning har k förmjukats framför mjuk (främre) vokal oavsettposition i ordet, så att det heter tjöt och fistjin. Denna process påverkar, med lite olika resultat, g, k och sk. Ett par exempel:
Om to tar myttjy kako kanski to tar påtår tå me? (från Pa to ta na kako)
’Om du tar mycket kaka kanske du tar påtår då också?’
Jär var fistjin i distjin aldri bad (från Kom ti byin)
’Här blir fisken i disken aldrig dålig’
Så gröjtin å fishin e fucking fäsk (från Kom ti byin)
’Så gröten och fisken är fucking färsk.’
Jag gick in i väddjin / Bränd både korjin å äddjin (ur Firmans man)
’Jag fick in i väggen, brände både korgen och äggen’
Jämför med en annan rad ur Firmans man:
Ståora fönster från vägg ti vägg
’Stora fönster från vägg till vägg’
Här förmjukas /ɡ/ som synes inte, eftersom det alltså krävs en efterföljande mjuk vokal, som i väddjin, för att detta ska ske. (Den här -in-ändelsen är för övrigt ett arkaiskt drag som bevarats i många dialekter, när standardspråket har gått vidare till -en.)
Ytterligare särdrag
Denna korta artikel speglar förstås inte hela den språkliga rikedomen i Vörådialekten. Betrakta åter en rad ur Yolo-låten:
Fast ni tycker ni e ongg å gälin
Här finns det så det räcker för en artikel till, men notera för all del att det är ett o-ljud i ongg. Det är nämligen ett så kallat o-mål vi lyssnar på. I norra och mellersta Österbotten (samt bland annat södra Skåne) har dialekten ett kort o-ljud där de flesta andra dialekter har ett u-ljud. Lyssna sedan på l-ljudet. Det är, som man förväntar sig i dessa trakter, ett tjockt l. Slutligen noterar vi att ongg och gälin är oböjda när de står i det som brukar kallas predikativ ställning. En sverigesvensk lyssnare känner kanske igen även detta som ett norrländskt drag, men detta är alltså inte okänt för folkmålen i Finland.
Man bör kanske också nämna den grupp substantiv som brukar kallas för svaga femininer (det finns också starka sådana, liksom det finns svaga och starka maskuliner). Dessa har i dialekten typiskt bevarat en gammal böjd form (ackusativ/dativ/genitiv) som grundform där standardspråket i stället fastnat för den gamla nominativformen. Det är det som har lett till att standardspråket har ord som kaka och hicka med -a när Vörådialekten i stället avslutar motsvarande ord med -o: kako (i Pa to ta na kako), hickon, flickon, tållo ’klump, härva’, magapollon ’naveln’ (i Yolo-låten), ruton, handilsliston, såffon, våfflon (i Taco hej), lapplandsstogo, äro (i Firmans man)
Vidare har dialekten något som kallas apokopering, vilket innebär att ändelsevokaler ofta har fallit bort. Detta är särskilt tydligt i infinitivformen av verb som arbeit, jet ’äta’, hyr (i Firmans man), skaff, bjud, åppfyll ’uppfylla’ (i Tango taas).
Nu när KAJ inte längre huvudsakligen är ett föremål för Svenskfinlands välförtjänta intresse utan också har fångat den sverigesvenska publikens öron kan man kanske förvänta sig att den nymornade fascinationen för deras dialekt i förlängningen leder till att intresset ökar för den dialektala variation som finns i hela det svenska språkområdet.
Å tråo no it he ja ha glöömd he KAJ je meir enn dialektin siin. He je ståor kånst dem jär.
(Och tro nu inte att jag har glömt att KAJ är mer än enbart sin dialekt. Det är stor konst de gör).
Läs mer:
Originalversionerna till de nämna låtarna https://www.humorgruppenkaj.com(siirryt toiseen palveluun)
Länk till Ordbok över Finlands svenska folkmål(siirryt toiseen palveluun)
Ordbok över Finlands svenska folkmål Artikel om pläga(siirryt toiseen palveluun)
Om dialekter på sprakinstitutet.fi Dialekter i Finland(siirryt toiseen palveluun)
Söktips för nybörjare Så här hittar du i Ordbok över Finlands svenska folkmål(siirryt toiseen palveluun)