Språkbärarna i fokus när finskan i Sverige ska revitaliseras

Tuuli Uljas och Kirsi Kohtala-Ghane är relativt nyanställda som språkfrämjare på språkcentrum för finska i Uppsala, Sverige, men drömmen om det här jobbet har funnits länge hos dem båda. Arbetet med att inrätta språkcentrum för fyra av de fem nationella minoritetsspråken började i fjol, efter att regeringen gett Institutet för språk och folkminnen detta uppdrag.

­– År 2015 skrev sverigefinska delegationen och tornedalingarnas riksförbund till kulturministern att det behövs språkcentrum för finska och meänkieli. Jag fick höra om det och tänkte yes, det här jobbet vill jag göra! säger Tuuli.

Bakgrund inom pedagogiken

För Tuuli blev frågor om språk och identitet aktuella när hon fick barn medan familjen bodde i England. Familjen bosatte sig i Sverige för tio år sedan medan hennes nu tonåriga barn ännu var små. I sitt första jobb var hon ansvarig för en finsk småbarnsverksamhet i Uppsala. På fritiden var hon också ideellt engagerad i olika slag av finskspråkig verksamhet för barn och under en period även generalsekreterare för Sverigefinska ungdomsförbundet. Hon har en magister i barn- och ungdomsvetenskap och har jobbat som modersmålspedagog för barn i förskoleåldern*.

Kirsi kände likadant när hon först hörde om planerna på att etablera språkcentrum. Hon har bott i Sverige i tio år, är utbildad ämneslärare i finska och bland annat jobbat som modersmålslärare** i finska i svenska skolor. Före det jobbade hon med projekt och utvecklingsarbete. Det kan hon utnyttja även i sitt nuvarande jobb.

Jag utvecklade en privat vision: Resten av mitt arbetsliv ska jag jobba för finskan i Sverige.

– När jag kom till Sverige noterade jag att många av dem som hade flyttat hit som unga vuxna och bott här lång tid hade börjat att tappa sitt språk. Jag började tycka att det skulle kännas jättefint att göra något för språket och utvecklade en privat vision: Resten av mitt arbetsliv ska jag jobba för finskan i Sverige, säger Kirsi.

Språkbärarna i nyckelroll

Det är inte svårt att locka Tuuli och Kirsi att prata om visionerna och målen för sitt nya jobb. De brinner för finskans framtid i Sverige och för språkbärarna – en central grupp i de nya språkcentrumens verksamhet. En språkbärare är enligt Institutet för språk och folkminnens definition en person som identifierar sig med en nationell minoritet. Det är alltså en subjektiv upplevelse av att tillhöra en viss språklig minoritetsgrupp och har inget att göra med hur bra man kan språket eller hur långt tillbaka ens finländska rötter sträcker sig. Det finns språkbärare som är födda i Finland och som talar flytande finska och språkbärare vars finska påbrå finns flera generationer bakåt och som aldrig har lärt sig finska.

Vi utesluter ingen för att hen inte kan finska.

– Vi utesluter ingen för att hen inte kan finska. Det finns personer som bär på en stor sorg över att de har förlorat det finska språket eller över att föräldrarna inte har pratat finska med dem. Speciellt bland äldre finns också sådana som blivit förbjudna att prata finska, säger Tuuli.

Arbete på olika nivåer

Språkcentrumens och språkfrämjarnas uppdrag kommer alltså från svenska staten och går i korthet ut på att revitalisera minoritetsspråk i Sverige: finska, meänkieli, jiddisch och romani chib. De fem riktlinjerna för arbetet är: kunskapshöjande och synliggörande, språkvård och språkutveckling, en sammanhängande utbildningskedja, livslångt lärande och språken i yrkeslivet samt ”kultur bär språk och språk bär kultur”. Allt arbete ska ske utifrån språkbärarnas behov och önskemål.

– Vi har gått från samhällsnivå till gruppnivå och sedan individnivå i vårt arbete. Början har bestått av behovsinventering och träffar med representanter för bland annat organisationer, föreningar, sverigefinska skolor och individer, säger Tuuli.

Allt arbete ska ske utifrån språkbärarnas behov och önskemål.

– Vi har redan sett att det finns en massa fantastiska evenemang, kurser och verksamheter på finska på olika håll i Sverige, och just nu jobbar vi med att utveckla språkcentrums webbsidor där vi kan sprida inspiration och material om lyckade aktiviteter och goda idéer, säger Kirsi.

Fokus på barn och unga

Arbetet är långsiktigt, även om regeringens nuvarande uppdrag gäller 2022–2024. I det här uppdraget är barn och unga den främsta målgruppen.

– Utbildningskedjan är så viktig. Det är jätteviktigt att barn från början får höra och lära sig finska. Därför fokuserar vi på förskoleåldern nu, säger Kirsi.

Vi har fått många önskemål om att stöda lärarnas arbete.

I dagens läge finns en del finska förskolor i Sverige, men det är ändå inte alla barn som har möjlighet att delta i finskspråkig förskoleverksamhet. Oavsett förskolespråk fortsätter barnen ofta i helsvensk skola och därmed försvagas många gånger deras finska. Modersmålsundervisningen som barnen har rätt till under hela grundskolan består av en enda lektion i veckan, vilket i sig inte är tillräckligt för att de ska kunna upprätthålla eller utveckla en stark finska.

– Vi har fått många önskemål om att stöda lärarnas arbete. I samma grupp kan det finnas elever som har flyttat från Finland och därmed har stark finska och andra som inte har några förkunskaper alls. Det är utmanande för lärare att undervisa så brokiga grupper, säger Kirsi.

Som pedagoger vet de också hur viktig läsningen är för att stötta språkutvecklingen. Därför planerar de någon form av större läsprojekt för att stötta såväl barn som föräldrar och lärare. Inspirationen kommer bland annat från finska Läsrörelsen, ett projekt som finns inskrivet i det nuvarande regeringsprogrammet och som ska främja läskunnigheten i Finland.

Uppmuntrar till att tala

En av språkfrämjarnas främsta uppgifter är att inspirera språkbärare att använda sin finska, oavsett om de kan några fraser eller om de talar språket flytande, och skapa en öppen och tillåtande atmosfär.

Lite kunskap är bättre än ingen alls.

– Vi försöker uppmuntra föräldrar som funderar på om de kan använda sin bristfälliga finska med sina barn att våga göra det. Det kan vara roligt att lära sig språket tillsammans med barnen. Det finns så många fördelar med att kunna många språk och lite kunskap är bättre än ingen alls, säger Tuuli.

Just nu menar de att klimatet för finskan är ganska gynnsamt i samhället. Finskan upplevs ofta som något positivt, särskilt bland barn och unga. Både Kirsi och Tuuli har positiva erfarenheter av sitt jobb som modersmålslärare. Barnen tyckte det var roligt att ”finskafröken” kom och också barn som inte hade finskt påbrå var intresserade av lektionerna.

Alla ska kunna plugga finska

Däremot menar de att finskan är mer osynlig i samhället än förr, dels för att det i dag finns så många olika språk, dels för att just finskan i många fall har försvunnit ur familjerna på ett par generationer. Deras svar på frågan om vad de vill se hända om de får drömma fritt har mycket riktigt med inlärningsmöjligheterna att göra:

– Jag vill att alla som vill plugga finska ska ha möjlighet att göra det, från barndomen och hela livet, och att de ska ha möjlighet att uppnå den nivå de vill. Det finns olika behov, en del kanske vill lära sig så mycket att de kan prata med släkten medan andra vill studera eller jobba i Finland, säger Kirsi.

Jag vill att alla som vill plugga finska ska ha möjlighet att göra det.

Tuuli håller med. Hon vill också att alla ska kunna lära sig just så mycket som de vill och att finskans status och synlighet ska förbättras och höjas ytterligare. Ingen ska behöva skämmas för sitt påbrå eller sitt språk, varken nu eller i framtiden.

Bianca Ortiz Holmberg

 

* Förskola i Sverige motsvaras av småbarnspedagogik i Finland. Det som vi kallar förskola heter i Sverige förskoleklass.

**Modersmålsundervisning i Sverige motsvaras i Finland av Undervisning i elevens eget modersmål som kompletterar den grundläggande utbildningen.