Det är en ovanligt spännande tid att vara svenskspråkig i Finland. Vi har en president som inte bara har svenska som modersmål utan också använder det i hemmet. KAJ:s oväntade framgångar i Eurovision Song Contest har fått stor uppmärksamhet – kanske den största som någonsin ägnats en finlandssvensk kulturproduktion i Finland?
Det jag särskilt uppskattar med KAJ:s låt Bara bada bastu är att den inte gör avkall på det språkliga – den är inte bara på svenska, utan dessutom på en finlandssvensk dialekt.
Att en sådan låt får så mycket uppmärksamhet är ovanligt och det säger något om den verklighet många svenskspråkiga lever i. För många är det långt ifrån självklart att använda sitt modersmål i offentliga sammanhang, särskilt inte i dialektal form. I stället är det vanligt att byta språk i möten med främlingar eller i offentliga miljöer. De är vana vid att ta hänsyn till andras språkliga behov och använda både svenska och finska.
Vi är vana vid att tala med människor på ett annat språk än vårt modersmål. Engelska, finska – det spelar ingen större roll
Första gången jag stötte på det som ibland kallas ”enkelriktad tvåspråkighet” var år 2000, innan jag bosatte mig permanent i Finland. Fenomenet syftar på en situation där majoritetsspråkstalare sällar lär sig minoritetsspråket – vilket i praktiken innebär att det är minoritetgruppen som blir fullt tvåspråkig. Vid den tiden var jag gästforskare vid Helsingfors universitet och samlade in material till min doktorsavhandling, där jag undersökte hur finsktalande använder artighetsstrategier på finska och engelska – till exempel den konditionaliserade ändelsen -isi-, tilltalsformen te samt det engelska please.
Jag genomförde 70 sociolingvistiska intervjuer på både finska och engelska. När jag försökte hitta intervjupersoner med finska som modersmål i Helsingforsregionen visade det sig – utan att jag planerat det – att en relativt stor andel av deltagarna var svenskspråkiga. De utgjorde ungefär en femtedel av hela materialet. När jag frågade varför de varit så villiga att delta, svarade flera: ”Vi är vana vid att tala med människor på ett annat språk än vårt modersmål. Engelska, finska – det spelar ingen större roll”.
Skickliga språkbrukare
Engelskan används allt oftare som ett smidigt sätt att kommunicera i Finland, särskilt när man vill underlätta för personer som inte talar svenska eller finska. Ta till exempel svenskspråkiga ungdomar i huvudstadsregionen. Många av dem – särskilt de som inte växer upp i tvåspråkiga hem – kan sakna tillräckligt självförtroende eller språkkunskaper för att uttrycka sig ledigt på finska.
När dessa barn ger sig ut i offentligheten har de tre alternativ att kommunicera på:
- Tala finska – men riskera att tappa en del av sitt modersmål och tappa kontrollen över samtalet.
- Använd svenska – med risken att den andra personen inte förstår eller inte vill svara på svenska.
- Välj engelska – som trots allt inte alltid fungerar, men ofta upplevs som det mest gångbara alternativet i dagens flerspråkiga landskap.
Flerspråkiga – liksom svenskspråkiga i Finland i allmänhet – är skickliga på att orientera sig i vardagen. De gör ständiga avvägningar om vilket språk som lämpar sig bäst i mötet med olika människor i olika sammanhang. Det kan verka spontant, men är i själva verket en medveten process fylld av överväganden om fördelar och nackdelar – något som präglar vardagen för den som lever med flera språk.
Ingen vill känna sig språkligt underlägsen i ett samtal, och det finns en upplevd smidighet i att välja engelska – särskilt när svenska eller finska känns mer osäkra eller obekväma. Men även om valet kan kännas praktiskt i stunden, kan återkommande sådana situationer på sikt leda till förändrade språkvanor.
Hur ser framtiden ut för svenskspråkiga ungdomar i Finland, när antalet möten de kan ha på svenska blir färre på grund av språkvalen de gör? Och vad innebär det för deras möjligheter att ta sig fram i ett allt mer sammansatt samhälle, när engelskan allt oftare väljs i stället för finskan?
Finskan starkare än någonsin
Enligt en utredning från justitieministeriet Finska som delaktighetens språk (2024) är det finska språket starkare än någonsin. För många finländska medborgare är åtminstone grundläggande kunskaper i finska en förutsättning för att kunna leva ett framgångsrikt liv i landet.
Samtidigt visar tidigare studier att svenskspråkiga i Finland i likhet med andra nordiska minoritetsspråksgrupper ofta är öppna för att använda andra språk i vardagen – särskilt engelska. I det nordiska forskningsprojektet Moderne importord i Norden (2008) undersöktes hur olika nordiska språkgemenskaper förhåller sig till engelska låneord. Resultaten visade att dansktalande var mest positiva till engelska lån, medan norsktalande var mest återhållsamma. Svenskspråkiga – inklusive svenskspråkiga i Finland – visade sig generellt vara något mer positivt inställda till engelska lån än finskspråkiga.
Dessa resultat tyder på att svenskspråkiga ofta är benägna att använda engelska men samtidigt värnar om sitt eget språk. För många svenskspråkiga i Finland är synen på språket och dess fortlevnad en central del av den egna identiteten, eftersom språket utgör det mest utmärkande kännetecknet för gruppen
Svenskspråkigas förhållande till sitt språk i Finland kan jämföras med språkgemenskaper i USA där ett minoritetsspråk har förts vidare i generationer – trots att det inte längre är det dominerande språket i samhället.
Studier om arvsspråk i Nordamerika visar att många med rötter i norska, tyska eller isländska språkgemenskaper betonar vikten av att bevara språket. Men när man frågar om de faktiskt talar det hemma med sina barn, svarar många nej.
Delar språkansvaret
I praktiken innebär det att tanken på att bevara språket ofta ses som viktig – men att ansvaret för det lämnas över till andra. Resultatet blir att språket långsamt försvinner efter några generationer. Flerspråkighet kräver medvetet arbete. För att ett språk ska fortsätta leva och utvecklas måste någon ta ansvar.
Svenskspråkiga i Finland kan känna en viss trygghet i att de inte ensamma bär ansvaret för att hålla svenskan levande – vi har trots allt tio miljoner grannar i väster som delar det ansvaret. På Island och Färöarna ser ansvarsfrågan annorlunda ut – där vilar språkets fortlevnad helt på de egna invånarna.
Det svenska språket i Finland är en viktig del av landets kulturarv – något unikt och djupt förankrat i det finländska samhället. Att hålla språket levande och synligt i det offentliga är avgörande för den svenskspråkiga befolkningen. Men i takt med samhällsutvecklingen blir det allt svårare att upprätthålla detta, och engelskan tar i stället allt större plats i sammanhang som tidigare var svenskspråkiga – både i offentliga och privata miljöer.
Till exempel kunde svenskspråkiga för några år sedan förvänta sig service på kommunala sjukhus på svenska, i dag händer det att engelska används som förstaspråk i stället. Även i nära relationer, som mellan partners som bor tillsammans, kan en finskspråkig och en svenskspråkiga välja att tala engelska i stället för svenska eller finska.
Det här innebär att svenskspråkiga i vissa fall riskerar att gå miste om möjligheter att använda och upprätthålla svenskan i vardagen. Samtidigt kan det finnas en möjlighet att fler som faktiskt vill tala eller lära sig svenska får ta plats – och att engelskan inte längre ses som det självklara valet när vi söker ett gemensamt språk.
Vad är det som gör engelskan så dominerande?
Risker och möjligheter
I flerspråkiga sammanhang kan utvecklingen ta olika vägar. En möjlig riktning är stabil tvåspråkighet, där flera språk lever sida vid sida och fyller olika funktioner i samhället. Den här formen av flerspråkighet är möjlig – och i vissa fall hållbar – men sällsynt, särskilt i Europa där föreställningen om ”ett land, ett språk” fortfarande är stark.
Detta brukar kallas additiv flerspråkighet – när flera språk används parallellt och har olika roller i samhället. Det står i kontrast till subtraktiv flerspråkighet, där ett språk gradvis tränger undan det andra.
I många flerspråkiga sammanhang – särskilt där staten har skapat starka språkliga hierarkier – har språkbrukarna inte samma möjligheter att använda sina språk. I Finland är den språkliga situationen just nu inte särskilt gynnsam för svenskan och är inte ett exempel på additiv flerspråkighet. Kan det vara så att den ökande användningen av engelska på sikt tränger undan svenskan och därmed skadar språkets ställning?
Som professor i engelska får jag ofta frågan: ”Vad är det som gör engelskan så dominerande” ? Den frågan väcker ofta följdfrågor, som varför tonåringar talar engelska med sina vänner i stället för svenska eller finska – eller varför engelskan har fått ökat inflytande i andra språk som används i skolor i Finland. Mitt svar är att det handlar om språkliga attityder och ideologier – två närbesläktade fenomen. Attityder ses ofta som något individuellt, men när många delar dem blir de ideologier som kan prägla hela samhällen.
Ur ett rent språkligt perspektiv finns det inget märkvärdigt med engelskan. Det är bara ett annat germanskt språk. Engelskan följer ordföljden subjekt–verb–objekt och har en relativt fast struktur, eftersom den saknar omfattande böjningssystem. Språket har många synonymer och variationer, vilket delvis beror på dess roll i koloniala och kulturella maktstrukturer.
Det som gör engelskan särskild i många människors ögon – även bland dem som vill se den användas mer – är dess starka sociala betydelse i vår tid. Det handlar i grunden om ideologi, snarare än om språkets struktur.
Mot den bakgrunden blir det särskilt meningsfullt att vi denna vår har fått bevittna hur en språklig och kulturell kraft som KAJ kan väcka engagemang på bred front – samtidigt som engelskans självklara dragningskraft tycks minska, i takt med ett förändrat politiskt klimat i USA.
Läs mer
Källor
Bondi Johannessen, Janne & Joseph Salmons (red.). 2015. Germanic Heritage Languages in North America: Acquisition, Attrition and Change. Amsterdam: John Benjamins Publishing Company
Justitieministeriet 2024: Finska som delaktighetens språk – Språkpolitiska riktlinjer för finska i Finland. (siirryt toiseen palveluun) Justitieministeriets publikationer 2024:20. Justitieministeriet
Moderne importord i Norden 2008: Specialnummer av tidsskriften Moderne importord i Norden(siirryt toiseen palveluun). Tema: importord i sex nordiska språkgemenskaper. Oslo: Nordisk språkråd.
Peterson, Elizabeth & Kristy Beers Fägersten (red.) 2023: English in the Nordic Countries: Connections, Tensions, and Everyday Realities. Routledge, New York/Oxon. ISBN 978‑1‑03‑222467‑1
Statsrådet. 2023: Engelska vid sidan av finska nationalspråk – Mot en flexibel flerspråkighet(siirryt toiseen palveluun)
Statsrådets publikationer 2023:59. Statsrådets kansli