Språkvetarna Mikael Reuters och Carl-Eric Thors klassiska språkspalter i Hufvudstadsbladet och Vasabladet publicerades på onsdagen på Språkinstitutets webbplats i en mer användarvänlig tappning än tidigare. Sammanlagt är de långt fler än tusen kolumner och ”rutor”. Tidsspannet är imponerande: det handlar om nästan femtio år av språkvård och ett utsnitt ur finlandssvensk mediehistoria som nu är mer tillgängligt för alla intresserade.  

Det är en fascinerande läsning, lätt att fastna i. Språk och historia – historia och språk tickar förbi i pendelrörelser som ofrånkomligt hör ihop: Hur vi blir EU-medlemmar och tvingas bena ut snärjiga benämningar – och lite senare får en helt ny valuta att uttala rätt. Hur vi lämnar ett årtusende bakom oss och försöker bli språkligt bekväma med nästa. Hur Finlands nya grundlag 1999 förpassar Regeringsformen av år 1919 – och bland annat justitiekansleradjointen – till historien. Och visst kan vi i en post-covid-värld småle åt funderingarna år 1991 över vad det ska heta när någon jobbar på en ort, men har daglig kontakt med arbetsgivaren på annan ort ”i allmänhet via dator och telekommunikation”. (Ja: ett förslag var distansarbete.)

Minns ni barndomens pyssel där ett gytter av siffror så småningom bildade en teckning när linjerna drogs i rätt ordning mellan punkterna? Med sin imponerande tidslinje bildar de klassiska språkspalterna tillsammans en sådan bild.

Spalterna var under sin tid ett närvarande, vakande öga på den finlandssvenska pressen mitt i deras eget medium. De utgjorde en knutpunkt mellan journalister, läsare och språkvårdare. I januari samlas de finlandssvenska publicisterna till Mediespråk 2025, där även Institutet för de inhemska språken medverkar. Det 20:e seminariet i ordningen är ett bevis på att språk och språkbruk är angelägna för medieproffs i det språkliga gränslandet mellan Sverige och Finland. De klassiska språkspalterna är en lika tankeväckande som underhållande backspegel för alla som sysslar med medier i dag.

Professor Thors delar sin djupa kunskap om de dialektala och språkhistoriska förhållandena i Österbotten. Där finns hälsningar och reflektioner, som den hur hans mor vägrade säga ”Kokkola” i stället för det svenska ortnamnet. I en av rutorna anar man Reuters förståelse för de talspråkliga ”fönstrena och husena”. Det står tydligt för läsaren att det här är en språkvård som lever med det sammanhang den arbetar i. Den rymmer både stränghet, nåd och insikt – och ibland ärligt uttalade personliga preferenser. I texterna skymtar också min vardag. Både läsarfrågorna och svaren väcker minnen, händelser och bortglömda ord och uttryck till liv. Fler än en gång hör jag mig säga: ”Ja, men så där var det ju då.”

Klassiska språkspalter är också en påminnelse om behovet av att trygga resurserna för en nationell språklig expertis. Bara så kan vi fortsätta att förena språkvårdens historia med en aktiv, närvarande språkvård på både svenska och finska. 

Ibland är råden fullt tillämpbara även nu. Det finns regler som är djupt förankrade i ett språks anatomi och som därför inte förändras i första taget. Men ibland känns råden föråldrade, och ordvalet skaver. Det gäller särskilt i fall där yttre företeelser och samhällsförändringar pockat på nya fungerande begrepp, eller där kränkande och förminskande ord och begrepp sedermera har städats ur språket. För att återknyta till den ”nya” grundlagen år 1999 var den en reform på många plan. Den skrevs med nya insikter om hur ett respektfullt språkbruk om människor och folkgrupper ska synas i lagtexten.

Minns ni barndomens pyssel där ett gytter av siffror så småningom bildade en teckning när linjerna drogs i rätt ordning mellan punkterna? Med sin imponerande tidslinje bildar de klassiska språkspalterna tillsammans en sådan bild. De enskilda rutorna och spalterna är punkter i tiden, iakttagelser och svar uttryckta då och där. Därför är det är sällan rättvist att döma ut ett språkligt perspektiv för ett par decennier sedan, ur vår egen position långt efteråt när hela bilden är klar.  

Eller är den, någonsin klar? 

Här finns en av språkvårdens stora utmaningar. Den svenska språkvården vid Institutet för de inhemska språken ”ger råd och rekommendationer och följer aktuella tendenser inom samhället”. Ett levande språk är ett språk i förändring. Den moderna språkvårdens uppdrag är enormt, takten rasande. Antalet texter har mångdubblats i en värld där var och en är sin egen publicist, filterlöst och omedelbart. Till och med det klot vi bebor förändras, inte till det bättre – utan med negativa miljökonsekvenser på grund av våra aktiviteter och val. Och allt nytt som sker ska benämnas.  

Därför är de klassiska språkspalterna också en påminnelse om behovet av att trygga resurserna för en nationell språklig expertis. Bara så kan vi fortsätta att förena språkvårdens historia med en aktiv, närvarande språkvård på både svenska och finska. 

Läs mer:

Till webbsidan Klassiska språkspalter(siirryt toiseen palveluun)

Reuters ruta: Nollnolltalet inleder tjugohundratalet(siirryt toiseen palveluun)

Reuters ruta: Europeiska råddet(siirryt toiseen palveluun)

Reuters ruta: Riksdagsledamöter på riksmöte(siirryt toiseen palveluun)

Reuters ruta: Manusstopp för distansarbetande(siirryt toiseen palveluun)

Torsdag med Thors: 6.1.1983 och 13.1.1983(siirryt toiseen palveluun)

Reuters ruta: Husen, områdena och sånt där(siirryt toiseen palveluun)

Om språkvården(siirryt toiseen palveluun) vid Institutet för de inhemska språken

Nyhet: Klassiska språkspalter:Fem decennier av läsarfrågor och finlandssvensk mediehistoria(siirryt toiseen palveluun)