Gata i Helsingfors med snöväder.
I ett kyligt samhällsklimat bär vi alla ansvar också för hur språkklimatet ser ut, anser Charlotta af Hällström i sin ledare. Foto: Vatroslav Bank/Unsplash.

I den färska utredningen om finska språkets tillstånd Suomi osallisuuden kielenä. Selvitys suomen kielen tilasta Suomessa 2020-luvun puolimaissa (Finska som delaktighetens språk) skriven av professor Tiina Onikki-Rantajääskö framkommer att personer i serviceyrken ofta möts av hätska attityder av kunder som reagerar på deras bristande kunskaper i finska. Med koppling till detta publicerade Finska språknämnden ett ställningstagande där den tar upp det hårdnade språkklimatet i Finland, och vikten av att garantera goda förutsättningar för att lära sig finska. Både Onikki-Rantajääskö och språknämnden betonar att oartigt eller exkluderande beteende snarare försvårar lärandet och att uppmuntran vore att föredra, eftersom uppmuntran främjar språkinlärning.

Kvalitetskraven på finskan är alltså höga, vilket inte är obekant för finländare som inte talar finska som modersmål − oberoende av om de är nyinflyttade eller har bott i landet i hundratals år.

Kvalitetskraven på finskan är alltså höga, vilket inte är obekant för finländare som inte talar finska som modersmål − oberoende av om de är nyinflyttade eller har bott i landet i hundratals år. Det finns nämligen  säkert många finlandssvenskar som kan känna igen sig här.

I Svenska Yles Nyhetspodden (8.10.2024) fick Tiina Onikki-Rantajääskö frågan: Vad kan vi göra för att förbättra språkklimatet? På det politiska planet lyfte hon fram behovet av en språkpolitisk strategi för ett flerspråkigt Finland − ett Finland där alla språk och språkbrukare värderas och inkluderas. På det individuella planet förespråkade hon något så enkelt som vänlighet och tolerans. Hon sa: "Vi kan alla vara vänliga mot varandra. Och vi kan acceptera att människor använder språket på olika sätt."

Att vara vänlig och acceptera att människor talar på olika sätt, ibland med brytning eller grammatiska misstag, är avgörande för ett mer inkluderande språkklimat. Brytning är ett uttryck för mångfald och identitet. Vi borde också vara mer toleranta mot andras språkfel − detta gäller bägge nationalspråken, och både finskspråkiga och finlandssvenskar behöver tänka på sina attityder.

Genom att tala finska och svenska med brytning och eventuella språkmissar är Innes-Stubb en god förebild för oss finländare.

Suzanne Innes-Stubb, jurist och gift med president Alexander Stubb, talar engelska, franska, tyska, svenska och finska. Hon deltog i Språkinstitutets intervjuserie Kymmenen kysymystä kielestä, Tio frågor om språk. På frågan ”Kan du själv påverka inställningen till språk och olika språk i Finland?” svarade hon: ”Jag hoppas att jag kan visa att det lönar sig att försöka prata fastän man inte talar finska eller andra språk perfekt.”

Genom att tala finska och svenska med brytning och eventuella språkmissar är Innes-Stubb en god förebild för oss finländare. Vi behöver alla lära oss att ha överseende med både egnas och andras språkegenheter och språkfel. Vi behöver förstå att alla inte har precis samma språkkunskaper som vi och möta detta med saklighet och öppenhet.

Någon som talar en klumpig finska kan vara en riktig ordkonstnär på till exempel arabiska eller kommunicera flytande på många andra språk, men inte just på finska. Den som inte klarar av att kommunicera effektivt på svenska kanske aldrig har fått en chans att använda språket i praktiken, och är livrädd att säga något.

Tröskeln för att kommunicera på finska eller svenska sänks aldrig med hårda ord.

När samhällsklimatet är hårt är det inte konstigt om också språkklimatet hårdnar. Men vi måste inse att vi alla är en del av detta språkklimat och därmed ligger en del av ansvaret på oss själva.