När jag för tio år sedan hade ångest över min första kandidatuppsats hade jag antagligen tyckt att Vetenskapligt skrivande för lata – 99 snabba skrivtips var precis vad jag behövde. Stina Niemi och Sofia Sevón, som båda jobbar på svenska i Finland, har lyckats komprimera de viktigaste reglerna för vetenskapligt skrivande.
De 99 snabba skrivtipsen är pedagogiskt indelade i fem delar: Komma igång, Stilen, Tekniken, Språket och Att komma i mål. Tipsen berör allt från att strukturera och planera sin skrivtid till språkliga råd om förkortningar och påverkan från engelskan. Språkråden får stort utrymme och skribenterna tipsar bland annat om de vanligaste prepositionsfelen, hur man använder kolon och semikolon och vilka tempus som passar bäst i vetenskapliga texter. Tips om källhänvisningar, varningar för plagiat och hantering av citat finns också med.
Bland de sista råden finns till exempel hur man presenterar sin uppsats och skillnaden mellan att skriva rapporter, e-post och uppdateringar i sociala medier i arbetslivet. Stilen och speciellt tonen i rubrikerna är informell, men informationen presenteras i regel på ett sakligt och informativt sätt.
Författarna ska ha beröm för att de beaktar skribenter från många olika områden: boken innehåller en del specifika råd för skribenter inom bland annat matematik, naturvetenskaper, humanistiska vetenskaper och ekonomi.
Några få av tipsen är mycket informella. Det finns till exempel ”kolla läget”-tips: ”Hur känns det nu?” med en tecknad skala som går från ”skit” till ”kanon”. Det finns också tips som känns lite lösryckta, till exempel Vad väljer du? där läsaren uppmanas välja rätt form och stavning av orden designer, video, hashtag, framtill/fram till, up-to-date och adhd. Jag funderar på hur många av läsarna som behöver just dessa sex ord i sina uppsatser, men eftersom båda författarna har lång erfarenhet av att undervisa i vetenskapligt skrivande och i skrivande på arbetsplatser kan det hända att de här orden hör till de vanligaste de stöter på i sitt arbete. I så fall kan det förstås ses som befogat att ge dem ett eget tips.
Min största invändning är att rubrikerna ibland är ganska svårtolkade: om jag behövde råd om hur man undviker att tecken som hör ihop hamnar på olika rader (till exempel 38 °C) skulle jag knappast komma på att leta under rubriken Hårt håller ihop. Inte heller hade jag gissat att rubriken Vår tid är nu behandlar användningen av tempusformer i texten.
Att båda författarna jobbar i Finland syns på ett positivt sätt till exempel genom att termbanken Tepa som upprätthålls av den finländska Terminologicentralen TSK finns med bland länktipsen i slutet av boken.
Boken passar definitivt den som behöver konkreta råd genom hela skrivprocessen. Även om tips som är högst en dryg sida långa inte kan ge heltäckande skrivråd kan skribenten lära sig bli uppmärksam på möjliga problem i sin text och undvika de vanligaste fällorna.