1. När och hur blev du en språkmänniska?
Kanske redan sommaren 1966 då jag som femåring lärde mig läsa. Eller lite senare när jag förutom svenska lärde mig tala finska på gårdarna i Munkshöjden och märkte att jag tyckte mycket om det språket också. Jag fick mycket tidigt en känsla av att språk kunde vara min grej och mina lärare uppmuntrade mig också i den riktningen genom att säga att jag var språkbegåvad.
2. Vad intresserar dig särskilt i ditt modersmål eller i andra språk?
Det intresserar mig hur olika språk är. Hur språken avspeglar de kulturer som har fött fram dem. Alla språk har sina egna kulturella bindningar, sina egna humoristiska och ironiska nyanser. Att förstå och undersöka det här är oerhört fascinerande. Språk är också oändligt rika, ingen är fullärd, varje dag lär jag mig något nytt om varje språk jag kan.
3. På vilket sätt är språken närvarande i ditt dagliga liv?
Jag har levt skrivarliv i snart 44 år. Jag kunde nästan säga: Jag skriver, alltså finns jag.
4. Vad tänker du om det språklandskap vi har i dag? Och om språkförändring?
Språket förändras och utvecklas hela tiden, det är en naturlag. Därför lönar det sig inte att få panik i onödan. Men visst bekymrar det mig att (den amerikanska) engelskans dominans accepteras så slentrianmässigt som den gör i dag. Med det här menar jag inte att racka ner på det engelska språket i sig: det är ett underbart språk som jag själv använder flitigt. Men det tar hela tiden mer och mer plats på bekostnad av andra språk som jag uppskattar, till exempel spanska eller franska. Och det tränger sig på våra språk på ett sätt som ibland är irriterande och fördummande. Kanske är jag en konservativ tjurskalle här, men jag tycker det är viktigt att tala om ”innehåll” eller ”sisältö” i stället för ”content” och ”ta det lugnt” eller ”rauhoitu” i stället för ”chilla”. Det engelska språket klarar sig självt, vi behöver inte böja oss för det i varje situation.
5. Anser du att du kan påverka hur vi i Finland förhåller oss till språk i allmänhet och till olika språk?
Visst försöker jag göra det utifrån mitt yrke och mitt kall. Som representant för ett minoritetsspråk försöker jag åtminstone föra fram att språk och språkkunskaper aldrig är ett hot. I Finland finns en föreställning om att det på något sätt är negativt för en person att kunna ett ”onödigt” språk. Min sanning är att för varje språk du lär dig blir det lite lättare för dig att lära dig ett till.
6. Vad anser du om den pågående språkliga diskussionen i Finland?
Se föregående svar. Oftast är diskussionerna om språk helt sakliga, men ibland blossar obehagligt paranoida xenofobiska diskussioner upp. Jag försöker alltid säga att när vi är rädda för det som är främmande och annorlunda, är vi i själva verket rädda för det som är främmande och annorlunda i oss själva. Tanken är lånad av filosofen Julia Kristeva.
7. Vad är det vackraste och värsta med språket?
Det vackraste är språkets rikedom och lekfullhet. Det värsta är dess otillräcklighet. Vi har säkert alla varit i situationer där språket bara inte räcker till.
8. Om du var en textgenre, vilken skulle det vara?
Jag är så ymnig att jag nog skulle vara en roman.
9. Om du hamnade på en öde ö och fick ta med dig en bok, vilken skulle det vara?
Den här frågan varken kan eller vill jag svara på. Jag har läst hundratals och åter hundratals bra böcker i mitt liv. Som läsande människa blir jag sårad av uppmaningen att välja en enda favorit.
10. Vad mer vill du säga till läsaren så här under temaåret för de inhemska språken?
Njut av språken och ha roligt med dem! Kreativitet är viktigare än regler!
