Hur skulle ni beskriva arbetet med Ordbok över Finlands svenska folkmål (dialektordboken)?
TK: För den som älskar ord och dialekter finns knappast någon mer spännande plats att göra praktik på än på dialektordboken. Jag har lärt mig en hel del nytt om de svenska dialekterna i Finland.
JA: Det är intressant att få gå på djupet med enskilda ord. Just nu håller jag på med orden smaska och smajska, och de förekommer längs hela den finländska kusten i olika betydelser. Den vanligaste betydelsen förutom att smaska med munnen är att slå till någon, ge stryk eller smutsa ner.
Vad har ni jobbat med?
TK: Jag har bland annat skannat in bilder, framför allt av gamla redskap, föremål och byggnadsdetaljer, som i framtiden ska illustrera uppslagsord i dialektordboken. Det är till stor hjälp att ha bilder av uppslagsorden eftersom det kan vara svårt att i ord förklara hur olika föremål ser ut. Dessutom har jag läst korrektur på ordboksartiklar, gjort en del tekniska förbättringar i ordboken och skrivit en provartikel och spalten Månadens dialektord. Nu kontrollerar jag finska etymologier som finns under uppslagsorden i ordboken. Jag slår upp dem i den finska dialektordboken och i andra ordböcker för att se om det finns belägg. Det roligaste är att få botanisera bland det finska arkivmaterialet, lapparna i arkivet för Suomen murteiden sanakirja! Dessutom har jag av eget intresse fått bekanta mig med dialektsamlingen från Terjärv, eftersom jag har rötter där och skriver magisteravhandling om terjärvdialekten.
Det roligaste är att få botanisera bland det finska arkivmaterialet, lapparna i arkivet för Suomen murteiden sanakirja!
JA: Jag har också jobbat tekniskt, läst korrektur och skrivit utkast till artiklar för ordboken. Det gör jag genom att läsa lapparna i dialektarkivet där orden, som smaska och smajska, finns upptecknade, jämföra med hur orden ser ut i andra ordböcker och utifrån det gå igenom och sammanställa uttalsformer, betydelsebeskrivningar och exempelmeningar som kan passa i artikeln.
Vad har ni tyckt mest om att göra?
TK: jag har studerat fonetik och är intresserad av uttal, så uttalsformerna som finns på lapparna med dialektord i arkivet har varit intressanta att läsa.
JA: Jag tycker om att försöka hitta betydelsemönster. Betydelserna av ett ord står inte alltid så tydligt utskrivna på lapparna men det finns ofta exempelmeningar och det är roligt att försöka räkna ut vad orden betyder genom att läsa exemplen.
Vad har ni lärt er om de svenska dialekterna i Finland?
TK: Jag var mer bekant med dialekter i Österbotten än på andra håll, men nu har jag fått vidga mina uppfattningar om dialekter på andra orter.
JA: Jag kände inte till dialekterna i Österbotten så väl tidigare, så hur ord uttalas där är nytt för mig. Det är också roligt att hitta ord som finns i mitt eget språk men som jag inte har kunnat koppla till ett större sammanhang. Hemma kallade vi till exempel kläder som fick bli smutsiga vid arbete för russnankläder. Verbet russna har att göra med kroppsarbete och när jag hittade det i dialektordboken fick jag bekräftat att det inte bara var vårt eget ord utan att det har ett sammanhang.
Det är också roligt att hitta ord som finns i mitt eget språk men som jag inte har kunnat koppla till ett större sammanhang.
Vad har ni för tips till den som vill lära sig mer om dialekter?
TK, JA: Börja med att läsa dialektordboken! Tala med folk och lyssna på hur de pratar, särskilt på andra håll än i hemknutarna. Och så finns det en hel del litteratur om dialekter för den som vill läsa mer.