Svenskt lagspråk i Finland (Slaf) är en handbok i svenskt lagspråk för lagöversättare, laggranskare och dem som skriver myndighetstexter inom statsförvaltningen. Slaf är ett bra hjälpmedel också för kommunala tjänstemän, journalister, studerande och andra som har att göra med texter med anknytning till lag och samhälle. En omarbetad upplaga av Slaf utkom i december 2023. Den nya upplagan ersätter den föregående upplagan från 2017.
Statsrådets svenska språknämnd har till uppgift att arbeta för ett klart och begripligt svenskt lag- och förvaltningsspråk i Finland.
Slaf ges ut som en anvisning från statsrådets kansli. Handboken har utarbetats under ledning av Statsrådets svenska språknämnd i en arbetsgrupp med experter från statsrådets kansli, justitieministeriet, riksdagen och Institutet för de inhemska språken. Statsrådets svenska språknämnd har till uppgift att arbeta för ett klart och begripligt svenskt lag- och förvaltningsspråk i Finland, och ta initiativ och vidta åtgärder för att förbättra de statliga myndigheternas språkbruk. Dessa uppgifter sköter nämnden genom att bland annat ge rekommendationer i språkfrågor, handböcker och anvisningar. Slaf är ett viktigt led i detta arbete.
Slaf är olik andra språkliga handböcker
Författningstexter (lagar och förordningar) på svenska i Finland är oftast översättningar från finskan. I Slaf redogörs det för särdragen hos översättning av författningar och motiveringstext i regeringspropositioner. Språkråden och exemplen framställs ur översättarperspektiv.Slaf är också ett omfattande informationspaket om bland annat lagstiftningsprocessen och lagteknik.
Språkliga rekommendationer med vissa avvikelser
I Slaf får läsaren information om olika hjälpmedel vid lagöversättning: om författningsdatabasen Finlex och hur man hittar rätt i lagstiftningen, om ordböcker, handböcker och språkvårds- och terminologiorgan. Handboken förklarar strukturen hos lagar, andra författningar och EU-rättsregler och berättar hur lagar kommer till. Slaf behandlar också lagspråkets utveckling och principer för modernt lagspråk.
I författningstext måste tolkningsmöjligheterna minimeras och språkdräkten vara enhetlig, och den svenska författningstexten måste exakt stämma överens med den finska.
Slaf tar upp språkriktighetsfrågor och skrivregler som aktualiseras vid lagöversättning. Handboken följer rekommendationerna inom den svenska språkvården, men dock med vissa avvikelser. Avvikelserna beror på att i författningstext måste tolkningsmöjligheterna minimeras och språkdräkten vara enhetlig, och den svenska författningstexten måste exakt stämma överens med den finska. Av språkriktighetsfrågorna i Slaf kan här nämnas användningen av modala hjälpverb, könsneutrala uttryckssätt och översättning av finskans konditionalis.
Ska, får eller kan i lagtext?
Vid översättning av lagregler ställs översättaren inför valet av modalt hjälpverb: ska det vara ska, får, kan eller något annat modalt hjälpverb. Valet följer inte alltid direkt av finskan, utan den svenska formuleringen beror på hurdan lagregel det är fråga om. I en handlingsregel som innehåller ett påbud (tehtävä, tulee, pitää) används normalt ska, ibland kan det passa med är skyldig att eller måste. I en handlingsregel som innebär tillåtelse (saa eller voi) används oftast får på svenska.
Formen borde är vag och ska inte användas i den del av en lagregel där påbudet, tillåtelsen eller förbudet finns.
Ett förbud uttrycks med får inte. I en kompetensregel, där någon eller något ges en rättslig kompetens eller makt att utöva någon form av makt (på finska oftast voi), används får eller kan. Ibland passar det med har rätt att eller är behörig att. I kvalifikationsregler som anger en rättslig kvalitet eller en egenskap, används presens utan modalt hjälpverb på både finska och svenska (Två personer som har kommit överens om att ingå äktenskap med varandra är förlovade). Bör används endast i undantagsfall när det är fråga om en kraftig rekommendation. Formen borde är vag och ska inte användas i den del av en lagregel där påbudet, tillåtelsen eller förbudet finns.
Inget hen i författningstext
Numera strävar man efter att skriva all lagstiftning könsneutral. I äldre författningstext används pronomenet han om alla fysiska personer oberoende av kön, och ibland också om juridiska personer. Hon används endast om det är uteslutande fråga om kvinnor. I nyare text har man använt uttrycket han eller hon (eller hon eller han). Den lösningen kan uppfattas som exkluderande, och den fungerar inte i fråga om juridiska personer, varför det behövs alternativa sätt.
Eftersom pronomenet hen inte har använts i författningstext i Sverige, avråder man tills vidare från användningen av hen i författningstext.
Eftersom pronomenet hen inte har använts i författningstext i Sverige, avråder man tills vidare från användningen av hen i författningstext. Man kan skriva könsneutralt genom att upprepa huvudordet, skriva om med plural, skriva om med den (Om en konsument vill utöva sin ångerrätt ska den sända ett meddelande till säljaren) eller genom att skriva om så att pronomen blir onödigt.
Konditionalis omskrivs på svenska
Lagöversättaren stöter på finskans konditionalis i regeringspropositioner när ett lagförslag presenteras. Då används i den finska motiveringstexten normalt konditionalis (till exempel olisi, tulisi) för att ange att det handlar om vad som föreslås i den nya lagstiftningen. Konditionalisformer ska vanligen inte översättas med ”skulle”, ”borde” eller ”bör”. På svenska kan man i stället skriva det föreslås att, enligt förslaget, enligt vad som föreslås, den föreslagna, förslaget innebär osv.
Förkortningar bara i undantagsfall
Av skrivreglerna kan nämnas principerna för användning av förkortningar i lagtext och motiveringstext. I lagtext får man använda endast ett fåtal förkortningar: intill siffor får man skriva kap. (kapitel) och mom. (moment). Orden punkt och artikel får däremot inte förkortas. I samband med sifferuppgifter i exempelvis tabeller och i arealuppgifter (7 ha) samt i förordningar av teknisk natur får man förkorta. Finskans eli får förkortas dvs. Också i motiveringstext är användningen av förkortningar begränsad. Utöver de förkortningar som får användas i lagtext får vissa vanliga förkortningar användas i motiveringstext, oberoende av om förkortning används i den finska texten.
Moderniseringar, termer, namn och lagteknik
Stela och kanslispråkliga uttryck ska undvikas i författningstext. I Slaf finns en förteckning över modernare formuleringar av sådana uttryck. Slaf behandlar också terminologiska frågor såsom principer för termbyten och särskilda termproblem i EU-relaterade texter.
Stela och kanslispråkliga uttryck ska undvikas i författningstext.
I kapitlet om namn och namnanvändning finns förteckningar på ortnamn, namn på myndigheter, universitet och andra högskolor, på EU-institutioner och internationella organisationer. Förteckningarna är nyttiga också för andra än lagöversättare.
I Slaf finns också exempel på rubriker och standardfraser i propositioner samt på standarduttryck i lagtext och mallar för författningars ingresser. Därtill ges det råd för hur man hänvisar till lagar och andra författningar, till EU-rättsakter och till internationella fördrag.
Finsk-svensk ordlista
I slutet av Slaf finns en finsk-svensk ordlista över ord och uttryck som kan vara besvärliga att översätta och svåra att hitta någon annanstans. Ordlistan är inte avsedd att vara uttömmande, utan översättaren kan behöva leta vidare i andra källor.
Listan har fått en ny struktur i den nya upplagan, ord har lagts till och ord har strukits. Nya ord är bland annat aikataulu, kohtuullinen, liikenne, missio, operaatio, sanktio, sanktioida valtakunta och verotuki. Ett begrepp som fallit bort är lasten päivähoito, som har ersatts av varhaiskasvatus (småbarnspedagogik).
Slafarbete i fyrtio år
För snart fyrtio år sedan, 1986, utkom en första provupplaga av Slaf utarbetad av Per Erik von Bonsdorff, Sten Palmgren och Mikael Reuter. Syftet med Slaf var att modernisera lagspråket och att förenhetliga ofta förekommande fraser och uttryck. År 1990 gavs den första officiella upplagan ut. Senare har Slaf utkommit åren 1998, 2004, 2010 och 2017. Från och med 1990 års upplaga har Slaf utarbetats i Statsrådets svenska språknämnds regi och 2010 års upplaga var den första som gavs i form av en anvisning.
Anvisningarna i tidigare Slafar är alltså föråldrade.
I början av denna artikel sägs det att den nya upplagan ersätter upplagan från 2017. Anvisningarna i tidigare Slafar är alltså föråldrade. Råkar man ha kvar gamla Slafar, och är intresserad av lagspråket och dess utveckling, är det dock bra att behålla dem. Det kan vara av intresse, och i lagöversättningsarbetet ibland också nödvändigt, att gå tillbaka till äldre upplagor för att se hur exempelvis ett myndighetsnamn eller ett begrepp har ändrats med tiden.
Lagspråket förändras liksom allmänspråket ständigt, och arbetet med Slaf tar därmed inte slut. Eventuella kompletteringar och rättelser av Slaf och rekommendationer om lagspråket publiceras i informationsbladet Språkråd som ges ut av Statsrådets svenska språknämnd.
Förslag med tanke på kommande upplagor av Slaf kan skickas till nämndens sekreterare på adressen spraknamnden.vnk@gov.fi.
Slaf 2023(avautuu uuteen ikkunaan, siirryt toiseen palveluun)
Informationsbladet Språkråd(avautuu uuteen ikkunaan, siirryt toiseen palveluun)