Bland svenskans otaliga prepositioner finns det några som utöver en vanlig kortform har en längre form på e- eller i-. De viktigaste av dessa är mellan/emellan, mot/emot, från/ifrån och genom/igenom. Det finns vissa principer för när den kortare formen ska användas och när den längre passar bättre.
Kort form
I vanliga prepositionsfraser används oftast den korta formen: en väg mellan de höga träden; vinden mojnade mot kvällen; hon kom från en fest; framgång genom hårt arbete. Ibland används också den längre formen: hon kom ifrån en fest. I dessa exempel står prepositionen prototypiskt framför en så kallad rektion, det vill säga en bestämning som oftast är en nominalfras. Som rektion fungerar i exemplen fraserna de höga träden, kvällen, en fest och hårt arbete.
I vanliga prepositionsfraser används oftast den korta formen.
Vidare används de korta varianterna i allmänhet som förled i sammansättningar: mellanrum; motverka; frånta; genomläsa.
Lång form
Det finns också fall där de längre varianterna är obligatoriska. De används för det första som efterled i sammansättningar: mittemellan; tvärtemot; utifrån; tvärsigenom. De används också när prepositionen står efter sin rektion: vänner emellan; inte mig emot; någonstans ifrån; natten igenom. Fraser där prepositionen står efter rektionen är ofta mer eller mindre fasta förbindelser.
Absolut användning
Vidare används de längre varianterna när prepositionen har absolut funktion, det vill säga står utan rektion: han gick emellan när de slogs; hon sade inte emot; hon sade ifrån; förslaget gick igenom. I sådana fall är prepositionen betonad, och den kan också tolkas som adverb.
När prepositionen används absolut fungerar den ofta som ett partikeladverbial vid ett löst sammansatt verb; i exemplen ovan finns verben gå emellan, säga emot, säga ifrån och gå igenom. I fast sammansatta verb används däremot den kortare formen av prepositionerna, till exempel motsäga, frånta, genomläsa.
I fast sammansatta verb används den kortare formen av prepositionerna, till exempel motsäga, frånta, genomläsa.
En preposition som används absolut står alltså utan rektion, men i vissa fall kan löst sammansatta verb med partikeladverbial ha ett objekt som semantiskt motsvarar en rektion: hon sprang emot fadern; hon sprang ifrån kamraten; han läste igenom instruktionerna. I dessa exempelsatser fungerar alltså fadern, kamraten och instruktionerna som objekt till de löst sammansatta verben springa emot, springa ifrån och läsa igenom, och objekten motsvarar semantiskt en rektion till prepositionerna emot, ifrån och igenom. I sådana fall är prepositionen betonad liksom vid övrig absolut användning, till skillnad från vanliga (korta) prepositioner i exempel som han gick mot huset; hon kom från skolan, där prepositionen är obetonad och rektionen betonad.
Källa: Svenska Akademiens grammatik