ISO-standarden för klarspråk ger både konkreta riktlinjer och status

En ISO-standard är en internationellt utarbetad och erkänd standard, och att klarspråk nu fått en egen ISO-standard är stort, kanske det största som hänt inom klarspråksarbetet någonsin. Men varför?

– Att vi nu har kommit fram till en gemensam förståelse av vad klarspråk är och hur vi kan uppnå det är jätteviktigt, liksom att den här standarden är internationellt erkänd och utarbetad av representanter för så många olika språkgrupper och länder. Det ger status åt arbetet med klarspråk, säger Torunn Reksten, vicepresident för den internationella klarspråksorganisationen Plain och seniorrådgivare och koordinator för klarspråk vid Språkrådet i Norge.

En standard med status

I Norden har klarspråksarbetet kommit långt och på myndigheter finns en stor förståelse för hur viktigt det är att skriva och kommunicera så att mottagaren förstår. På många andra håll i världen fungerar arbetet annorlunda och har andra motiv och mål. Den status som en ISO-standard ger ska förhoppningsvis ge en skjuts framåt åt arbetet med klarspråk i länder där arbetet inte kommit så långt. Men också för Norden finns positiva effekter att hämta.

– Till exempel i Norge vill många som jobbat med kommunikation på myndigheter verkligen göra ett bra jobb. Nu finns ett verktyg som alla kan använda, med riktlinjer som samlar de bästa klarspråkspraktikerna från hela världen. En sådan standard ger dessutom användaren status.

Arbetet har tagit lång tid: när en standard ska skrivas anmäler den som vill vara med intresse till sin nationella standardiseringsorganisation, som i sin tur är medlem i den internationella standardiseringsorganisationen ISO. Därefter väljs en kärngrupp ut för att arbeta fram ett förslag till standardiseringstext. Reksten är en av åtta medlemmar i den gruppen.

– Det speciella med den här standarden är att den är ett initiativ från klarspråksvärlden, inte från ISO, vilket vanligen är fallet. Vi har diskuterat standarden sedan 2007, utarbetat en definition för vad klarspråk är och arbetat med själva riktlinjerna sedan 2018, berättar Reksten om processen.

Inget nytt, inga överraskningar

Nackdelen med en ISO-standard är att den kostar. Den som vill få tillgång till den nya standarden för klarspråk måste alltså köpa den från ISO. I Norden är vi vana vid att den här typen av service ska vara gratis och Reksten säger att det diskuterades i Norge eftersom det kan anses vara något av ett demokratiproblem. Men till slut valdes ISO, bland annat eftersom det säkrar neutralitet.

Standarden är utarbetad för skribenter och innehåller principer, riktlinjer och strategier för att göra informationen så tillgänglig som möjligt för mottagarna. Den ska fungera inom alla sektorer men eftersom det främst är offentliga myndigheter som arbetar med klarspråk i Norden kommer det troligen i stor utsträckning att vara statliga och kommunala myndigheter som köper in den.

Reksten understryker att ingenting i standarden är nytt eller överraskande, utan alla principer för klarspråk som redan finns torde passa ihop med den. Den utgår från den internationella definitionen av klarspråk som säger att klarspråk är kommunikation med så tydligt tilltal och så tydlig struktur och utformning att läsaren kan förstå och använda den. Standarden gäller inte bara skriven myndighetstext utan allt från filmer och bilder till felmeddelanden och manuskript.

– Riktlinjen som handlar om etisk kommunikation väckte mest diskussion. Från nordborna kom kommentarer som att ”behöver vi den här, det är ju klart att man inte ska ljuga”, men för representanter från andra länder var det viktigt att få med att informationen ska vara korrekt. För oss var det i sin tur viktigt att få med att man ska följa officiella rättskrivningsprinciper. Jag kan garantera att varje kommatecken i standarden har diskuterats grundligt!