Sedan 2009 är Svenskt översättarlexikon (SÖL) gratis tillgängligt på webben. SÖL ska behandla ”svenska och finlandssvenska översättare från äldsta tid till idag”. Lars Kleberg, initiativtagare till lexikonet, säger även att översättarna ska vara betydelsefulla och avlidna. Men vilka översättare i SÖL kan räknas som just finlandssvenska översättare? För att få svar på den frågan gjorde jag en undersökning av SÖL, den version som var tillgänglig 2021–2022.
Svenskt översättarlexikon(avautuu uuteen ikkunaan, siirryt toiseen palveluun)
Jag utgick från Uppslagsverket Finlands definition av finlandssvenskar enligt vilken finlandssvenskar har svenska som modersmål och bor i Finland eller har utvandrat från Finland. Men kulturforskarna Sven-Erik Klinkmann, Blanka Henriksson och Andreas Häger påpekar, i boken Föreställda finlandssvenskheter. Intersektionella perspektiv på det svenska i Finland (2017), att det inte enbart är modersmålet/förstaspråket som avgör om en människa identifierar sig själv som finlandssvensk – eller identifieras som finlandssvensk av andra. Också ”etnicitet, region, religion, klass, yrke och generation, men också frågor om historia och minne (både individuellt och kollektivt) […]” kan spela roll i sammanhanget. Därför har jag valt att beakta fler faktorer än översättares modersmål/förstaspråk och land där översättare är födda och/eller lever.
Försök att finna finlandssvenskar i SÖL
För att identifiera finlandssvenska översättare i SÖL valde jag att utgå från uppslagsverkets definition kompletterad med faktorer som de tre kulturforskarna nämner, något anpassade efter att det är fråga om just översättare, inte finlandssvenskar generellt.
Sökningarna gav totalt 107 träffar i lexikonet med sammanlagt 429 översättare. Men en del träffar måste räknas bort direkt. Ett exempel är Ebba Ramsay (1828–1922), som visserligen var gift med en finlandssvensk man, men hon var född i Stockholm och levde hela sitt liv i Sverige. När dessa ”felträffar” räknats bort, kunde jag till slut identifiera 34 översättare i SÖL som finlandssvenskar.
Säkra fall
Flertalet av de 34 finlandssvenska översättarna är ”säkra fall”. De hade svenska som modersmål/förstaspråk och de var födda i och levde hela eller delar av livet i Finland. Exempelvis levde Aline Pipping (1863–1963) sitt långa liv i Finland. Pipping är ”idag nästan enbart ihågkommen för sin översättning av Dantes Divina Commedia” (kursiv stil i SÖL). Översättningen utkom 1924, och därefter arbetade Pipping med att revidera den; den reviderade översättningen publicerades 1965–1968, det vill säga efter hennes död.
Lorenz von Numers (1913–1994) studerade och arbetade i Finland, flyttade först till Sverige 1947 och sedan till Frankrike 1959, där han levde resten av livet. Hans främsta källspråk var franska, men han översatte också från danska, engelska, finska och spanska.
Svenska som målspråk och källspråk
De flesta av de finlandssvenska översättarna översatte till svenska. Men det finns de som hade svenska som källspråk. Detta gäller bland andra Elmer Diktonius (1896–1961), som var tvåspråkig ”med svenskan som litterärt huvudspråk”. Men han översatte både till svenska och till finska. Diktonius svarade bland annat för den finska översättningen av Jan Fridegårds romantrilogi om Lars Hård: Karu nuoruus (1943).
De finlandssvenska översättarna i SÖL inriktade sig på olika slags texter. Exempelvis översatte Cilla Johnson (1911–2002) främst skönlitteratur, men också fackböcker, från danska, engelska och norska (både bokmål och nynorska). Karin Mandelstam (1908–1982) arbetade i stället nästan enbart med radiopjäser, främst på finska, men också på danska, franska och tyska.
Vem kan räknas som finlandssvensk?
Frågan är dock om alla de 34 översättarna uppfattas som finlandssvenskar år 2024. Det finns alltså några ”osäkra fall”.
För det första handlar det om översättare verksamma innan benämningen ”finlandssvensk” blir mera etablerad. Det var först på 1920-talet som ordet ”finlandssvensk” blev mera allmänt använt. Därför är det överraskande att den allra äldste översättaren i SÖL, Jöns Budde (1437–1491), karakteriseras som ”finlandssvensk munk i birgittinorden […]”. Budde var verksam i Nådendals kloster, översatte religiösa texter och har kallats ”den svenska medeltidens främste latinöversättare”. Men att kalla Jöns Budde ”finlandssvensk” är märkligt eftersom uttrycket alltså inte existerade på hans tid.
För det andra är frågan om finlandssvenska översättare i SÖL måste ha svenska som sitt modersmål/förstaspråk. Frågan gäller bland andra Olga Aspelin (1846–1910), som översatte verk av Fjodor Dostojevskij och Nikolaj Gogol till svenska. Översättningarna publicerades enbart i storfurstendömet Finland. Aspelin var född i Helsingfors av ryska föräldrar och får antas ha haft ryska som modersmål/förstaspråk. Men hon uppges ha fått sin skolutbildning på svenska och bör ha varit helt tvåspråkig. Kan då Olga Aspelin, utifrån födelseorten, utbildningen och målspråket, sägas vara en finlandssvensk översättare?
Lars Huldén och Thomas Warburton
Lars Huldén (1926–2016) karakteriseras i SÖL som ”en av det svenska Finlands mest mångsidiga diktare, dramatiker och översättare”. Som översättare ägnade sig Huldén åt många genrer. Han översatte bland annat dramer av Shakespeare, det finska nationaleposet Kalevala (i samarbete med sin son Mats Huldén) samt skrev svenska texter till Mauri och Tarja Kunnas ”hund-böcker”, till exempel Koirien Kalevala – Hundarnas Kalevala (1994). Därtill översatte Lars Huldén ett antal välkända finska sångtexter till svenska, bland andra Kultainen nuoruus – Ljuvliga ungdom och Satumaa – Sagolandet.
Thomas Warburton (1918–2016) översatte främst från engelska och finska, men i mindre omfattning även från svenska till engelska. Bland hans översättningar till svenska märks särskilt James Joyces roman Ulysses – Odysseus (1946, omarbetad översättning 1991) och Volter Kilpis åttahundrasidiga epos Alastalon salissa – I salen på Alastalo (1997). Särskilt Warburtons insatser som översättare från finska lyfts fram i SÖL.
Fyra översättare som saknas
Finns det ytterligare svenskspråkiga översättare med finländsk bakgrund som skulle kunna ingå i SÖL? Efter att ha sökt i två andra digitala resurser, nämligen Biografiskt lexikon för Finland och Uppslagsverket Finland, vill jag föreslå fyra sådana översättare: Karl Collan, Olaf Homén, Ivar August Heikel och Emil Zilliacus.
Biografiskt lexikon för Finland(avautuu uuteen ikkunaan, siirryt toiseen palveluun)
Uppslagsverket Finland(avautuu uuteen ikkunaan, siirryt toiseen palveluun)
Gemensamt för Karl Collan (1828–1871) och Olaf Homén (1879–1949) är att de översatte Kalevala. Collan utförde den första fullständiga översättningen av Kalevala. Förra delen utkom 1864 och den senare 1868. Därtill gavs hela verket ut i ny upplaga 1922, mer än femtio år senare. Olaf Homéns kraftigt förkortade utgåva publicerades i både Sverige och Finland 1944. Den reviderade utgåvan trycktes om flera gånger.
Det som förenar Ivar August Heikel (1861–1952) och Emil Zilliacus (1878–1961) är att de översatte verk från klassiska språk, främst grekiska, till svenska. Några exempel är Heikels översättning Anabasis eller de tiotusendes härtåg (2 upplagan 1954) och Zilliacus översättningar av dramer av Aischylos och Sofokles. Enligt de svenska bibliotekens gemensamma söktjänst Libris har Zilliacus översättningar utgetts i olika – moderniserade – upplagor också under 2000-talet.
Dessa fyra översättare föddes, levde och avled i det geografiska område som vi känner som Finland. Collan levde i storfurstendömet Finland, medan Homén, Heikel och Zilliacus upplevde såväl storfurstendömet som det självständiga Finland. Alla fyra översatte till svenska och deras översättningar får sägas vara betydelsefulla. Därför bör de ägnas egna artiklar i SÖL.
Förhoppningsvis har jag med den här artikeln visat att SÖL kan vara till glädje och nytta för alla som är intresserade av språk, litteratur och översättning till svenska. För att skriva den här artikeln har jag sökt och läst i SÖL för att finna svar på specifika frågor. Men det går också att läsa artiklar i SÖL för nöjes skull – samtidigt som läsaren får nya kunskaper.
Läs mera
Nils Håkanson, forskningsredaktör för SÖL, har skrivit boken Dolda gudar. En bok om allt som inte går förlorat i en översättning (2021). Boken bygger till stor del på artiklar i SÖL, och den har recenserats i Språkbruk av Monica Äikäs.
Rikt verk om översatt skönlitteratur(avautuu uuteen ikkunaan) (Monica Äikäs recension av Dolda gudar i Språkbruk 22.9.2022)
Artikeln är publicerad med stöd av Kulturfonden för Sverige och Finland.