Typiskt för finlandssvenskar från Nyland och Åboland är användningen av verbet hämta i betydelsen ’ha med sig’. Detta kan kännas främmande för österbottningar. Men det österbottniska lämna, i betydelsen ’bli kvar, stanna kvar’ kan kännas lika främmande för nylänningar och åbolänningar.
Den här gången tittar vi i artikelserien Perspektiv på finlandismer närmare på hämta, och i nästa nummer av Språkbruk tar vi oss an verbet lämna.
Hämta kräver dubbel rörelse
Den standardsvenska betydelsen av hämta är att gå efter något för att ta det med sig tillbaka. I denna betydelse finns ordet också i de övriga nordiska språken. Det centrala är att det handlar om en dubbel rörelse.
I finlandssvenskan har dock hämta, möjligen genom påverkan från finskan, fått betydelsen ’ha med sig’, ’komma med något’ eller ’sätta fram något’. Denna betydelse är sedan länge etablerad. Ett tidigt exempel finns från 1749 i geografen Israel Reinius avhandling Anmärckningar samlade under en resa til China. Reinius skriver om handeln mellan Kina och dagens Indien och Pakistan:
”Bengaliske eller Mogulske Handelen sker med Bengalernes egna skepp, med hwilcka de hämta til Canton Bomull, Elephants tänder Ebenholz, Sitzer och alle slags Bomuls arbeten färgor med flera waror; samt taga härifrån The, Porcellain, Opium m.m.”
Reinius, född på en prästgård i det österbottniska Laihela, använder alltså hämta på det finländska sättet, med rörelse i bara en riktning.
Det första belägget i Svenska Akademiens ordbok är ännu äldre, från 1621. Belägget kommer från Sigfrid Aronius Forsius översättning av den då berömda sagan om Mickel Räv, Reyncke Fosz:
”Kommer Mannen aff Torget heem / så sägher hon: Hwad hämptar tu migh?”
Det är inte alldeles säkert varifrån Forsius kom, men eftersom han också kallade sig Helsingforsius har man ansett honom vara från Helsingfors.
Förekommer i dialekterna
Den kända språkvårdaren Hugo Bergroth tar upp finlandismen hämta i Finlandssvenska. Handledning till undvikande av provinsialismer i tal och skrift (1917, 1928). Man kan nästan höra hur han rättade sina studenter på universitetet:
”[J]ag kommer för att hämta min uppsats” betyder i högspråket ”jag kommer för att återfå min (tidigare inlämnade och nu korrigerade) uppsats”; men vi [finlandssvenskar] mena därmed: ”jag kommer för att avlämna uppsatsen till korrigering”.
Denna användning av hämta är i första hand utbredd i Åboland och Nyland. Detta avspeglas också i våra dialekter.
I dialekterna är den allmänna betydelsen visserligen den standardsvenska, som t.ex. i denna fras från Lappträsk i östra Nyland: så dji hon ti bo:dån å hämta tjyt å fläsk. Här går någon till boden för att hämta fläsket därifrån, alltså en dubbel rörelse. I dialekterna i Åboland och Nyland är dock den enkla rörelsen minst lika vanlig. I Sjundeå, mellersta Nyland har man sagt apropå byteshandel: dåm hänta råg å vi hänta strömming och från Pargas i Åboland har vi belägget dåm hämta åt-n kaffe.
Söka eller hämta?
I talspråkskorpusen Talko säger en yngre kvinna från Ekenäs så här om barnfamiljer där föräldrarna prioriterar sina karriärer:
”barnen var sedan då (.) något som hörde till den perfekta familjen [...] de hämtade sina barn till dagis (.) men de var inte sedan och alltid riktigt kanske prioriterade det där familjelivet utan det var barnflicka som sökte eller mormor och farmor [...] som sökte barnen från dagis och var många timmar med dem”
Här får vi inte bara ett typiskt exempel på den finlandssvenska användningen av hämta. I slutet av citatet finns också en sydfinlandssvensk användning av verbet söka – i betydelsen hämta! Förvirrande? Ja, kanske lite, men kanske det är så att då man använder hämta om rörelser i bara en riktning, så finns det behov av ett verb där rörelsen är dubbel. Och då kommer söka in.
Söka betyder ju i standardsvenskan helt enkelt ’leta’, men det finns många finlandssvenskar i södra Finland, som söker barnen på dagis utan att det för den skull skulle betyda att barnen gått och gömt sig.
Söka pengar och post
Söka i betydelsen ’hämta’ verkar inte vara fullt så gammalt som hämta ’ha med sig’, men det ser ut att vara i just denna betydelse som Henry Parland använder verbet i följande dikt från 1927:
Jag trodde:
att jag hade någonting att säga åt dem
Men de satte mig att rada ved
då jag radat veden
trodde de, att jag
ville ha betalt
och sökte pengar
Och så sade de
kom igen om ett år
– då finns det nytt ved att radas
Svenska Akademiens ordbok ger ett belägg från Åbo Underrättelser 15.10.1960:
Tisdagen hände en liten malör därhemma. Jag hade sökt posten och skulle kasta ett skräppapper i brasan men gjorde tvärtom.
De här två verben kan som vi ser vara lite svåra för finlandssvenskar, särskilt från södra Finland, att hålla reda på. Kanske kan då följande minnesregler vara till hjälp för den som vill använda dem som i standardsvenskan:
Om jultomten hämtar julklappar på julafton, då är det väldigt synd om barnen.
Den som söker, han letar.
