Dock är ett så kallat adversativt satsadverbial. Det innebär att innehållet i en sats med dock på något sätt strider mot ett annat innehåll i den tidigare kontexten, ofta i den föregående satsen. Exempel: Hans tillstånd verkade stabilt. Snart visade sig dock oroande tecken. Ibland används dock också för att ange en ny fas i textförloppet.
Liksom andra satsadverbial kan dock placeras i början av satsen, i mittfältet eller i slutet av satsen. Den mest typiska platsen för satsadverbial är mittfältet, som i exemplet ovan.
Ny användning?
Dock är av hävd ett tämligen formellt och skriftspråkligt ord. På senare år har jag emellertid noterat att dock dyker upp också i mer informella kontexter, till exempel på sociala medier. På nätet hittar jag en undran: ”Varför används dock så mycket på FB?” Skribenten förklarar att hen förknippar dock med äldre språk och tycker att man inte stöter på det så ofta, utom just på Facebook.
I en kommentar till inlägget föreslår någon att den ökade användningen av dock kan bero på inflytande från engelskans though. Det är också min teori. När though används som adverb i betydelsen ’dock, ändå, emellertid’ står det sist i satsen: I couldn't believe the news. It was true though. I de fall där jag lagt märke till ökad användning av dock på svenska står detta också finalt: Det har jag inte gjort dock.
En liten bekräftelse på teorin att finalt dock kan vara influerat av engelskans though får jag när jag stöter på följande mening i en tidningstext: Missta er inte dock, det är en nödsituation i Kina. Det är inte svårt att hitta det engelska ursprunget till denna mening på nätet: Make no mistake, though, this is an emergency in China.
Jag har blivit upplyst om att dock numera också har tagit steget till talat språk, åtminstone bland unga människor i Sverige. I de exempel av det här slaget som jag fått ta del av har dock stått i början och mitten av satser.
Enkät om dock
För att ta reda på hur människor använder och reagerar på dock satte jag ihop en enkät, som publicerades på Språkbruks och Institutet för de inhemska språkens Facebooksida.
Deltagarna skulle uppge i vilken mån de kunde tänka sig att använda de fyra satserna nedan genom att kryssa för ja, nej eller kanske.
Dock, vi har inte bjudit alla.
Vi har inte bjudit alla dock.
Dock har vi inte bjudit alla.
Vi har dock inte bjudit alla.
De svarande skulle uppge om de var finlandssvenskar, sverigesvenskar, finskspråkiga eller något annat. Vidare skulle de meddela till vilken av fem åldersgrupper (under 20, 20–35, 36–50, 51–70, över 70) de hörde. Slutligen fanns det ett fält för fria kommentarer.
Formellt enligt de äldre
Enkäten besvarades av sammanlagt 218 personer av vilka 151 var finlandssvenskar, 46 sverigesvenskar, 7 finskspråkiga och 14 något annat. Till den sistnämnda gruppen hörde bland annat tvåspråkiga personer och finlandssvenskar bosatta i Sverige. Fördelningen i åldersgrupper var följande: 5 personer var under 20 år, 37 var 20–35 år, 74 var 36–50 år, 81 var 51–70 år och 21 var över 70 år.
Ganska många konstaterade i sina kommentarer att de sällan eller aldrig använder dock och att ordet är ålderdomligt, formellt och skriftspråkligt. De flesta av dem som tyckte så hörde till åldersgruppen 51–70 år. En svarande i denna grupp sade sig till exempel använda dock endast i kåserande syfte eller för att starkt understryka något, och en tyckte att sammanhanget i enkätens exempel kändes för vardagligt för dock. En svarande i den äldsta gruppen (över 70 år) ansåg att endast den sista satsen lät korrekt men att den var kolossalt formell, gammaldags och rentav gubbig (!). Också i yngre åldersgrupper fanns det flera som betraktade dock som ålderdomligt och formellt. En i gruppen 36–50 år ansåg till exempel att dock låter så ålderdomligt att hen kan tänka sig att använda det endast för en komisk effekt, och en i gruppen 20–35 år sade sig undvika dock för att inte låta överdrivet formell.
Yngre kan använda dock i tal
Intressant nog var också den motsatta åsikten företrädd, nämligen att dock kan användas i talspråk och informellt och vardagligt språk. Så tyckte i synnerhet yngre svarande (20–35 år), och det gällde särskilt sats 2 med finalt dock (Vi har inte bjudit alla dock.) En svarande påpekade att hens 12-åriga dotter använder dock även i tal. Också i grupperna 36–50 år och 51–70 år fanns det företrädare för denna åsikt.
Andelen sverigesvenskar som svarade ja eller kanske var större än andelen finlandssvenskar för alla satser, även om skillnaden var försumbar när de gällde den fjärde satsen.
Jag räknade ihop procenttalen för svaren med ja och kanske för varje sats. Av en ren slump stod satserna i en sådan ordningsföljd att det hopräknade procenttalet visade sig bli större för varje sats. Nummer 1 var minst populär, men sedan ökade de positiva svaren kontinuerligt.
Sats 1: Dock, vi har inte bjudit alla.
Sats 1 godkändes av det minsta antalet svarande. Sammanlagt svarade endast 17 procent ja eller kanske på frågan om de kunde tänka sig att använda satsen.
I sats 1 fungerar dock som ett så kallat initialt annex, på samma sätt som engelskans however (med ungefär samma betydelse) ofta fungerar. Eftersom satsen godkändes av så få tycks engelskan inte i detta fall ha haft någon större inverkan på svenskt språkbruk.
Sats 2: Vi har inte bjudit alla dock.
Sammanlagt 51 procent av alla deltagare svarade ja eller kanske på frågan om de kunde tänka sig att använda sats 2. Procenttalet var störst i de två yngsta åldersgrupperna (100 respektive 59 procent), medan det var något under 50 procent i grupperna 36–50 år och 51–70 år. Minst var procenttalet i gruppen över 70 år (33 procent).
En svarande tyckte sig skönja engelskt inflytande när det gällde den finala placeringen av dock i sats 2. En annan påpekade att hen skulle ha lättare att acceptera satsen om ett komma placerades framför det finala dock (Vi har inte bjudit alla, dock).
Flera påpekade i sina kommentarer att konstruktioner som sats 2 används i talspråk och informellt språk.
Sats 3: Dock har vi inte bjudit alla.
På frågan om de kunde tänka sig att använda sats 3 svarade 75 procent ja eller kanske. Procenttalet var störst för de två yngsta grupperna och minst för gruppen 51–70 år.
Satsen fick blandade kommentarer, men i det stora hela tycks denna ordföljd vara neutral och accepterad.
Sats 4: Vi har dock inte bjudit alla.
Sats 4 var den sats som de flesta kunde tänka sig att använda; sammanlagt 97 procent svarade ja eller kanske. Procenttalet var högt inom alla åldersgrupper, men allra högst i de tre yngsta grupperna. Detta var också den enda sats där finlandssvenskar och sverigesvenskar uppvisade en ungefär lika hög procent.
Flera svarande kommenterade att sats 4 lät naturlig och bra, men rätt många tyckte att den passade i skriftspråk och var ålderdomlig. Ingen kommenterade att denna ordföljd används i talspråk, men en skrev att satsen är helt acceptabel även i vardagligt språk. Intressant nog tyckte även en svarande under 20 år att sats 4 lät mest naturlig. Denna svarande kan ha avsett talspråk.
Sats 4 tycks godkännas av de flestas språkkänsla. Mittfältet är som sagt den typiska, traditionella platsen för satsadverbial.
Renässans för dock?
Av hävd uppfattas dock som ett skriftspråkligt och tämligen formellt ord. I enkäten var det i synnerhet äldre deltagare som stod för denna uppfattning. En del framhöll också att dock är ålderdomligt och att de sällan eller aldrig använder det.
Enkäten tyder på att en uppluckring håller på att ske när det gäller dock. En del av deltagarna tyckte nämligen att dock också kan användas i talspråk. Det var i synnerhet yngre deltagare som tyckte så, och kommentarerna gällde främst sats 2. De yngre deltagarna var över lag mer positiva till att själva använda sats 2 än äldre deltagare. Som sagt misstänker jag att engelsk påverkan (though) kan ha bidragit till att final användning blivit vanligare.
Intressant nog var de yngre deltagarna också mer positiva till sats 3 och 4, som representerar en mer traditionell användning. De facto svarade 100 procent av den allra yngsta gruppen (under 20 år) ja eller kanske på frågan om de kan tänka sig att använda satserna 2, 3 och 4. Denna yngsta grupp var emellertid så liten (endast 5 personer) att några säkra slutsatser inte kan dras. När det gäller sats 3 och 4 får enkätsvaren dock stöd av uppgifter jag fått om att unga människor i Sverige de facto använder just sådana satser i talspråk.
Enligt enkäten verkar sverigesvenskar över huvud taget mer positiva till dock än finlandssvenskar. Eftersom nymodigheter i allmänhet når sverigesvenskan först kan detta också tas som ett tecken på att dock har vunnit ny mark.
Enkäten tyder på att dock har flyttat nedåt på formalitetsskalan. Det tidigare så formella ordet används numera också i talspråk och informellt skriftspråk, och det används av unga människor. Man kan fråga sig vilken betydelse användarna lägger in i det nya informella och talspråkliga dock. Det är möjligt att det används som ett mer eller mindre betydelsefattigt utfyllnadsord. Det är dock en annan historia.