Talskrivarna. Om retoriken i politiken är en intressant inblick i arbetet bakom kulisserna hos den högsta politiska eliten i Sverige och USA. Författarna Hans Gunnarsson och Staffan Thulin har gjort ett gediget jobb med att gräva fram material och fakta om talskrivande, intervjua talskrivare och politiker och analysera berömda politikers tal. Samtidigt som boken handlar om retorik, är den ett stycke politisk historia. Talskrivarna är nämligen inte en handbok i retorik utan en bok om hur olika talskrivare och politiker har samarbetat, vad som utmärker olika politikers talarstil och en analys av talarstilar. Boken ger en inblick i på vilket sätt talskrivarna påverkar politikerna, vilken roll de har i talskrivarprocessen och därmed i politiken (vilket varierar väldigt mycket från fall till fall). Det som i alla händelser står klart för den som har läst boken är att talskrivandet faktiskt är ett hårt jobb som ibland har utförts och utförs i högt tempo under varierande förhållanden.
Regeringschefer och presidenter
De svenska politiker som boken koncentrerar sig på är framför allt regeringschefer såsom Ingvar Carlsson, Olof Palme och Göran Persson. Flera av dem och deras talskrivare intervjuas. I den andra delen av boken, som heter ”Tre mästare”, presenteras Winston Churchill som skrev sina egna tal, Ted Sorensen som var talskrivare och rådgivare åt John F. Kennedy och Jon Favreau, Barack Obamas talskrivare. I den tredje delen av boken analyseras talskrivarnas varierande grader av makt, i Sverige och USA. Slutligen tar författarna upp tre teman: Skrivprocesser, Bevingat och Improvisationer.
Varierande roller
Talskrivarna ger en inblick i en ganska okänd värld – åtminstone i Sverige (och i Finland) brukar talskrivarna inte ägnas särskilt mycket uppmärksamhet. I boken kommer det fram att många inte ens låter sig intervjuas eftersom de vill hålla sig i bakgrunden. Deras inflytande och roller varierar mycket. Somliga av dem, som till exempel John F. Kennedys talskrivare Ted Sorensen, var samtidigt rådgivare åt sin arbetsgivare och samarbetade mycket tätt och framgångsrikt med dem. Under Ronald Reagans andra presidentperiod träffade talskrivarna å andra sidan knappt Reagan och presidentens rådgivare ändrade flitigt i talskrivarnas manus innan de nådde Reagan.