Tydlig koppling mellan grammatiken och dess funktioner i ny bok

Forskning om grammatikinlärning visar på att grammatik behöver läras in i en betydelsefull kontext och genom att användas. Det gäller inte minst när vi ska lära oss grammatiskt metaspråk (termer som substantiv, adjektiv; subjekt, objekt) som vi kan använda för att tala om språket, eller för att analysera vårt och andras språk i olika syften som lärare, forskare eller språkbrukare. Forskning tyder på att vi lär oss bättre om grammatiken används. Därigenom visar forskare att om man ska lära sig grammatik (i förstaspråket åtminstone), så lär man sig bättre om grammatiken undervisas genom att användas till att tala om effekten olika språkliga val har på betydelsen och intrycket som texten gör. Forskning pekar med andra ord på att det inte är bra att undervisa grammatik genom utantill inlärning eller att bara kategorisera och sätta etiketter på delar i språket, till exempel bok är ett substantiv, skriva är ett verb.

Grammatik ur tre synvinklar

Olle Josephsons nya grammatikbok är en mycket användbar grammatik med jämförelser till många språk som kan vara till nytta för både språkbrukare (dvs. talare och skribenter) och lärare. Den består av tre delar: Del 1 handlar om grammatik i form av fraser, satser och satsscheman, sådant vi traditionellt förknippar med en grammatikbok. Del 2 fokuserar på ordförrådet i form av hur vi skapar nya ord och hur vi böjer ord, samt vilka ord som är vanliga i olika ordklasser. Del 3 tar sikte på texten och vad grammatiken gör i texten genom att också rikligt hänvisa tillbaka till del 1 och del 2.

En del av mig skulle velat ha del 3 först. Om lärare vill undervisa funktionellt så innehåller den delen väldigt mycket av nytta.

En del av mig skulle velat ha del 3 först. Om lärare vill undervisa funktionellt så innehåller den delen väldigt mycket av nytta. Olika texttyper behandlas och varje texttyp ges först en beskrivning som följs av olika exempeltexter, oftast autentiska texter. Exempeltexterna presenteras från den allra enklaste (en icke autentisk text) till mer och mer komplexa autentiska texter. Text för text får vi en introduktion till texten, sedan en genomgång av vissa grammatiska drag i texten med kommentarer om hur vanliga de är i texttypen och sist något om ordförrådet och hur det stämmer överens med förväntningarna inom texttypen.

I beskrivningarna i del 3 görs inte jämförelser med andra språk, men hur grammatiska och lexikala medel utnyttjas illustreras autentiskt med en innehållsrik kommentar. Dessutom finns det vissa kommentarer om huruvida något är normenligt eller ett normbrott i en andraspråkstext.

Jämförelser med andra språk – men inte med finska

Färdighetsnivåerna som anges kan bli förvirrande för läsare utanför Sverige eftersom färdigheten relateras till nivåerna inom Svenska för invandrare (SFI), Sveriges huvudsakliga integrationsutbildning i svenska språket för vuxna. En jämförelse med färdighetsnivåerna i Gemensam europeisk referensram för språk (GERS/CEFR) skulle ha underlättat, speciellt med tanke på att den finska nivåskalan också utgår från den senare skalan. Men det är samtidigt förståeligt att de nivåerna inte anges eftersom materialet inte naturligt innehåller dem. Att tala om GERS/CEFR-nivåerna skulle alltså ha inneburit att texterna behövde bedömas på nytt enligt den skalan.

Finska jämförelser vore ett fint komplement som skulle kunna erbjudas online av förlaget eller författaren.

Del 1 är också mycket intressant och informationsrik. Till skillnad mot den tredje innehåller den också värdefulla jämförelser med andra språk, något som kan vara bra för lärare som ska undervisa inlärare som har språken som förstaspråk. Jämförelser med andra språk är också ofta en del av läroplaner för språkämnen numera. Tyvärr saknas dock jämförelser med finska då författaren fokuserat på de förstaspråk som är vanligast i klassrum i Sverige idag, speciellt i koppling till Sfi och svenska som andraspråk. Finska jämförelser vore ett fint komplement som skulle kunna erbjudas online av förlaget eller författaren.

Få källhänvisningar

Som forskare känner jag ofta viss frustration över avsaknaden av källor i form av vetenskapliga studier eller vad uttalanden om hur vanligt något är i språket är baserat på för material. Inne i texten finns några få vetenskapliga referenser, men bara undantagsvis. För att inte peka ut någon viss lärobok, läroboksförfattare eller något visst förlag presenteras källorna för exempeltexterna i del 3 ofta ganska vagt. Men när inlärartexter ur SweLL-korpusen* används hänvisas det tydligt till korpusen som helhet.

Presentationerna i del 1 är mestadels mycket tydliga och bra, men terminologin kan ibland bli lite förvirrande. Fraser med adverbiell funktion är en beskrivning som används för en blandad grupp uttryck, som ibland verkar inkludera även adverbiella bisatser: ”Skillnaden gentemot vardagsspråket är att adverbialfraserna ofta är utbyggda: ibland är de bisatsformade” (s. 115). Men bisatser kan inte vara fraser, däremot kan de absolut vara adverbiella och fungera som adverbial. Med tanke på vikten av att förstå skillnaden på form och funktion, såsom fraser eller bisatser och deras syntaktiska funktioner (jfr. satsdelar) så verkar det här lite problematiskt och viktigt att påpeka.

Kort sagt rekommenderar jag varmt den här boken till lärare och (lärar-/språk-)studenter.

Kort sagt rekommenderar jag varmt den här boken till lärare och (lärar-/språk-)studenter. Boken innehåller en mycket bra genomgång av svensk grammatik och framför allt en del (del 3) som tydligt kopplar ihop grammatiken med dess funktioner i texter med hjälp av mestadels autentiska texter.

*En korpus (textsamling) med texter skrivna av vuxna som lär sig svenska som andraspråk (i Sverige). Den finns tillgänglig via Språkbanken Text till dem som får tillstånd att använda den.