Det skulle bli en kartläggning av de, dem och dom i skrift bland skolelever och studerande. Men redan efter ett par intervjuer med modersmålslärare såg jag ett mönster som upprepade sig i nästan alla intervjuer: de och dem versus dom i skrift upplevs som ett mindre problem. Det är den allmänna språkliga utvecklingen och allt djupare klyftor mellan starka och svaga skribenter som bekymrar de lärare jag har talat med.
På alla stadier och i alla regioner finns lärare som berättar samma sak.
Jag intervjuade nio modersmålslärare i Nyland, Åboland och Österbotten. De jobbar i årskurs 7–9, på gymnasiet, i yrkesskola och vid yrkeshögskola. De har elever och studerande med varierande språklig och regional bakgrund. I vissa fall är dialekten stark, i andra fall finskan. I yrkesskolan och yrkeshögskolan samlas studerande från många olika orter och med olika utbildningsbakgrund. Men på alla stadier och i alla regioner finns lärare som berättar samma sak: elever eller studerande som skriver dom eller gör fel på de och dem är inget enormt problem, även om det förekommer i någon mån. Det här gäller både dem som gör skillnad på de och dem i tal och dem som genomgående säger dom.
Ett enda dom på 25 texter
– Det finns de som blandar mellan de, dem och dom i skrift, men de är i minoritet. De flesta kan skillnaden, säger Marika Rask, som har jobbat som modersmålslärare vid yrkeshögskolan Novia i Åbo och Raseborg (Ekenäs) sedan 2015.
Nina Abrahamsson vid Sibbo gymnasium, Maria Enroth vid Närpes gymnasium, Eva Westerlund-Jäntti vid Karis-Billnäs gymnasium och Christoffer Wärn vid Pargas svenska gymnasium är alla inne på samma linje. Problem med de, dem och dom är inget de måste lägga särskilt mycket krut på.
– Jag läste nyss 25 långa texter på 5 000 tecken var och hittade ett enda dom. Däremot är skillnaden mellan det och de ett stort problem i skrift. Många skriver de i stället för det och det är nytt, säger Westerlund-Jäntti.
Vanligt med talspråk i skriven form
Martina Lindgren som är modersmålslärare vid yrkesinstitutet Prakticum i Helsingfors har en något annorlunda upplevelse av situationen: hon har många studerande som använder dom även i skrift. Hon säger att det är en del av ett större fenomen, nämligen att hennes studerande överlag skriver mycket talspråk. Många av dem har dessutom någon form av läs- och skrivsvårigheter.
– När de ska rätta sina texter är en deluppgift att de ska skriva ut orden, till exempel är i stället för e och inte i stället för int. De ska skriva ut stor bokstav och punkt i början och slutet av meningen, säger Lindgren.
Jag brukar säga att de ska skriva sin bästa svenska, inte att de ska skriva bra eller rätt svenska.
Ofta säger hon sig ha en känsla av att hennes studerande inte inser vikten av att skriva korrekt svenska och hon ser det som sin uppgift att få dem att förstå att det är viktigt. Men samtidigt försöker hon att inte sätta för mycket press på dem.
– Jag brukar säga att de ska skriva sin bästa svenska, inte att de ska skriva bra eller rätt svenska. Det tar bort en del av pressen på dem.
Fler dom bland yngre elever
Lärarna i årskurs 7–9 verkar oftare se dom i texter än lärare i gymnasiet. Utifrån det lilla sampel som mina intervjuer utgör verkar Finland alltså följa ungefär samma mönster som Sverige, där undersökningar har visat att de flesta lär sig göra rätt på de och dem senast i gymnasiet, medan det är svårare för yngre elever. Sandra Bernas, modersmålslärare vid Vasa övningsskola för årskurserna 7–9 säger till exempel att hon får jobba med de och dem varje år och att användningen av dom har ökat.
– Tidigare bemötte jag det annorlunda. Nu har jag konstaterat att det är så vanligt att jag inte tar fel för det utan bara påpekar att det är olämpligt i texter av formell karaktär, och att bruket ska vara situationsbundet. De överanvänds också och många skriver de i stället för det. Jag tror det är chattspråket som påverkar, säger Bernas.
Finland verkar följa ungefär samma mönster som Sverige.
Bernas ser dessutom ofta att dem felaktigt används i subjektsform, något som också Daniela Kullberg, modersmålslärare i Lycieparkens skola för årskurs 7–9 i Borgå, påtalar.
– Jag känner ofta igen en svag skribent genom att dom blir dem om jag ber hen rätta, säger Kullberg.
Sämre språkkänsla och problem med textanalys
De verkligt stora bekymren finns däremot på helt andra plan. De kan sammanfattas i punkterna kraftigt försämrad språkkänsla, starka inslag av talspråk, problem med att se skillnad på genrer och läsa mellan raderna, bristande ordförråd och stark engelsk påverkan. En av dem som sett en sjunkande trend under de senaste åren är Nina Abrahamsson, modersmålslärare i Sibbo gymnasium sedan 35 år.
– Det handlar om osvenska konstruktioner, svårigheter med bisatsordföljd och prepositionsfel, främst från finskan men engelskans inflytande ökar. Språket är torftigt och utarmat och ordförrådet fattigt, säger Abrahamsson när hon beskriver situationen på ett generellt plan.
Hon bekymras också av att många verkar ha svårt att förstå vad de läser och att ”diskutera” med materialet, vilket de förväntas göra i läskompetensprovet i studentexamen. Texterna når inte upp till den abstraktionsnivå som krävs.
Mindre läsning, mer engelska
Eftersom Abrahamsson har ett så långt perspektiv kan hon se hur utvecklingen sett ut i Sibbo gymnasium: vid millennieskiftet sjönk resultaten drastiskt för att sedan höjas med ett toppår 2010. Sedan dess har det gått stadigt neråt.
– Under de senaste åren har utvecklingen gått väldigt fort, samtidigt som studentexamen är krävande. Många hyfsade studerande sätter ribban vid att helt enkelt komma igenom.
Abrahamsson är inte den enda läraren som drar paralleller mellan en negativ språkutveckling och ökad mobilanvändning, digitala läromedel och minskad läsning.
Abrahamsson är inte den enda läraren som drar paralleller mellan en negativ språkutveckling och ökad mobilanvändning, digitala läromedel och minskad läsning. Många av lärarna säger att eleverna och de studerande läser mindre och mindre och att allt mer av läsandet sker på engelska.
– Det påverkar stilnivån, som känns ganska vardaglig. Om de inte läser böcker på en högre och mer komplex nivå lär de sig inte heller uttrycka sig på det sättet, säger Christoffer Wärn, modersmålslärare vid Pargas svenska gymnasium.
– Språkkänslan och ordförrådet har försämrats. Ord som jag upplevt har varit självklara för studerande i gymnasieåldern är det inte längre. Eftersom de läser mindre får de också färre och färre modeller för den traditionellt korrekta meningsbyggnaden, säger Maria Enroth vid Närpes gymnasium.
– Engelskan är det som påverkar texterna mest. Det finns en grupp som läser men de läser på engelska. Det syns i språket på ett sätt som det inte gjorde för fem år sedan: ”i min åsikt”, i framför årtal och ord som ”diskrimination” i stället för diskriminering, säger Eva Westerlund-Jäntti vid Karis-Billnäs gymnasium.
”Det lilla extra är borta”
Daniela Kullberg vid Lyceiparkens skola uttrycker det som att toppen har skalats av.
– Någon gång kan jag fortfarande få njuta av att någon elev har ett exakt och nyanserat språk, men numera är det ganska ovanligt. Det finns duktiga och säkra skribenter, men de riktiga nyanserna saknas. De uttrycker sig korrekt men där stannar det. Det lilla extra är borta, säger Kullberg.
Kullberg säger också att utvecklingskurvorna för starkare och svagare skribenter går åt olika håll.
– De svaga tenderar bli ännu svagare. De gör fler fel, bryter mot grundläggande skrivregler och är osäkra på sådant som stor bokstav i början av en mening och punkt i slutet. Tudelningen är stor.
Det finns duktiga och säkra skribenter, men de riktiga nyanserna saknas.
Kullberg är inte speciellt orolig för de starkare skribenterna. En stor del av dem kan skriva en mestadels korrekt text när de går ut nian.
– De skriver kanske inte strålande, men jag ser att de kommer att klara sig med den skrivförmågan. De svagare kan jag känna en viss oro för. I många fall tror jag det handlar om att läsförmågan är så svag att de inte kan tillgodogöra sig skriven text tillräckligt bra för att den skriftliga förmågan ska komma upp till en tillräcklig nivå, säger Kullberg.
Maria Enroth ser samma tendens: skillnaderna mellan svaga och starka skribenter ökar. Det gör att undervisningen blir utmanande, eftersom hon inte har ett mellanskikt att utgå från på samma sätt som tidigare.
Latare läsare i årskurs 7–9
Krister Lillas som jobbar som lärare i musik och modersmål för årskurs 7–9 vid Cronhjelmskolan i Larsmo utgör ett undantag i så måtto att han inte tycker sig ha sett någon drastisk försämring på de 25 år han arbetat i skolan. Särskrivningarna har blivit fler och han kan ana lite fler engelskpåverkade uttryck i texterna, men i övrigt har texterna sett relativt lika ut sedan millennieskiftet. Den starka dialekten som de flesta elever talar påverkar texterna men det har den gjort hela tiden. Däremot ser han en ny trend i elevernas val av böcker.
– Det självvalda läsandet minskar och jag har en känsla av att också elever som är duktiga läsare allt oftare väljer lättlästa böcker och tunnare böcker än förr. Jag har också hört kommentarer som ”den här boken har inga bilder”. De orkar inte läsa avancerade texter längre utan tar den lätta vägen ut om de själva får välja, säger Lillas.
Jag har också hört kommentarer som ’den här boken har inga bilder’.
Lillas tycker att de flesta av hans elever fortfarande kan skilja på chattspråk och det språk som förväntas i andra sorters texter, men i till exempel Wilmameddelanden och andra korta format ser han hur chattspråket slår igenom.
– I vardagliga texter som ”bara” handlar om att kommunicera är skillnaden betydligt större. Också duktiga elever väljer att skriva slarvigt till exempel till läraren för att fråga om läxor. Det har ändrat.
”Det skulle behövas mycket mer resurser”
I gymnasiet ingår i dag åtta obligatoriska kurser i svenska och litteratur, som ämnet numera heter, vilket betyder 12 studiepoäng av sammanlagt minst 150. Inom yrkesutbildningen, där en examen utgör 180 så kallade kompetenspoäng, är de obligatoriska kompetenspoängen i modersmål 4. Det säger mycket. Skillnaden är stor och Marika Rask vid Novia menar att det syns i de studerandes texter på yrkeshögskolenivå.
– Det är beklagligt. Det finns utbildningslinjer där läget är ganska katastrofalt. De skriver så lite, saknar ofta språkkänsla och tänker till exempel att det är fint att sätta in engelska ord i texten. På en del utbildningslinjer drillas de studerande däremot mer, läser mer och skriver fler rapporter under sin studietid.
Rask beklagar att svenskundervisningen är så begränsad på yrkeshögskolenivå.
Rask vill trots allt påpeka att många studerande är väldigt duktiga på muntlig framställning, till exempel att hålla muntliga presentationer, eftersom de övar sig mer på det i sina studier.
Rask beklagar att svenskundervisningen är så begränsad på yrkeshögskolenivå. På Novia är en enda kurs i svenska på tre studiepoäng obligatorisk och den går redan under det första studieåret. Det är för tidigt eftersom många studerande ännu inte är mogna för till exempel akademiskt skrivande. Lyckligtvis har man insett detta på en del utbildningslinjer och infört en kurs i akademiskt skrivande eller teknisk rapportering under det tredje studieåret, medan studerande på många andra utbildningslinjer får klara sig med kommentarer på en del av examensarbetet. Rask språkgranskar en del examensarbeten, andra språkgranskas av lärarna i respektive ämne.
– Jag kan inte göra underverk. Det skulle behövas mycket mer resurser.
Genom att Novia tar emot studerande från olika regioner har Rask ett perspektiv på hur det står till med svenskan i Svenskfinland. Här ser hon tydliga skillnader på ett generellt plan.
– Studerande från Jakobstads- och Nykarlebyregionen, där kopplingen till Sverige är stark, har i regel den bästa svenskan, liksom studerande från Vasa, säger Rask. Karleby är i ett sämre läge på grund av den starka finskan. Läget är överlag sämre på orter där finskan dominerar. I Åbo och Helsingfors finns en del väldigt duktiga skribenter, men också här påverkar finskan tydligt, säger Rask.
Det krävs en by för ett läsande barn
Vad tror de här lärarna då om framtiden för de, dem och dom? Flera tar upp utvecklingen och debatten om de, dem och dom i Sverige och konstaterar att om språkvården i Sverige går in för att jämställa dom med de och dem kommer det att gälla också för svenskan i Finland. En del lärare väljer redan nu att inte rätta de och dem, i alla fall inte i alla slags texter, eftersom det finns mer akuta problem att ta itu med. De flesta påpekar ändå för sina elever och studerande att dom inte passar i alla sammanhang.
På samma sätt som det sägs att det krävs en by för att uppfostra ett barn tror jag det krävs en by för att fostra ett läsande barn.
När det gäller språkutvecklingen i allmänhet går tankarna från stor oro till försiktig optimism. Daniela Kullberg väljer att se optimistiskt på framtiden och tro att alla satsningar som görs på språket och läsförmågan till slut kommer att bära frukt.
– Det här problemet har varit på tapeten i så många år och det görs arbete för att förbättra situationen. I skolan gör vi allt vi kan och jag tror inte det kommer att bli värre. Det jag önskar är fler funktioner i samhället som stöttar arbetet. På samma sätt som det sägs att det krävs en by för att uppfostra ett barn tror jag det krävs en by för att fostra ett läsande barn, säger Kullberg.
På väg mot en bildningsklyfta?
Nina Abrahamsson ser stora utmaningar för gymnasiet i framtiden. Enligt henne har många inte de baskunskaper som krävs när de kommer till gymnasiet eftersom klyftan mellan grundskolans och gymnasiets läroplaner har blivit rätt stor. Gymnasiets krav blir en chock för många. Hon ser också risken för en bildningsklyfta i samhället i framtiden.
– Vi har sådana som läser, följer nyheter och klarar av att hantera det digitala. De blir en överklass i fråga om bildning, för å andra sidan har vi de fall där inlärningsförmågan och kunskapshanteringen blir allt sämre när det digitala tar över.
Gymnasiets krav blir en chock för många.
Christoffer Wärn inser att de korta format som vi möts av kommer att påverka språkkänslan och uttrycksförmågan allt mer, framför allt vad gäller längre texter. Samtidigt som han frågar sig hur skolan ska tackla det och lära ut färdigheter som gör att eleverna klarar sig i samhället som det ser ut i dag tror han att det även i fortsättningen är viktigt att hålla fast vid förmågan att ta till sig längre texter.
– Där behövs fler åtgärder, mer läsning, så att barn och unga blir vana vid olika språkliga nivåer redan från tidig ålder. Det får följder för studentskrivningarna, vidare studier och fortsättningen efter det att inte förstå olika slags texter och genrer och klara av att läsa mellan raderna, säger Wärn.