När man älskar på ett främmande språk

”Hur kan ni älska varandra på ett främmande språk?” Den reaktionen från omgivningen får par med olika modersmål som använder engelska som lingua franca lära sig att leva med. För en del människor är det omöjligt att tänka sig att leva och älska på ett annat språk än sitt modersmål, men Kaisa Pietikäinen, som har forskat i språkanvändningen hos par med olika modersmål som talar engelska sinsemellan, säger att de här paren hittar sina egna sätt att upprätthålla den ömsesidiga förståelsen.

– Missförstånden i de här relationerna är inte på något sätt uppseendeväckande många. Paren hittar sina egna sätt att kommunicera och är kreativa i sin språkanvändning. De använder ord från sina modersmål, ljudhärmningar, frågar om den andra förstod och förklarar vad de menar på ett annat sätt, säger hon om kommunikationsstrategierna.

Paren hittar sina egna sätt att kommunicera och är kreativa i sin språkanvändning.

Pietikäinens material består av halvstrukturerade intervjuer och ljudinspelningar, och uttryck som paren använder i ljudmaterialet antyder att de också använder miner och gester för att underlätta förståelsen.

– I hemmiljön som är så bekant spelar det inte så stor roll hur man gör sig förstådd bara det fungerar. På ett allmänt plan gäller samma princip som inom affärsvärlden: Det viktiga är att få saker gjorda. Hur det sker spelar mindre roll, säger Pietikäinen.

Engelskan del av identiteten

För de här paren blir engelskan ofta en del av den gemensamma identiteten, eftersom det är det språk de använder för att bygga upp och upprätthålla sitt förhållande. Tanken på att byta umgängesspråk om eller när de lär sig varandras språk är inte så lätt att förverkliga, för vid det laget har engelskan ofta blivit en integrerad del av förhållandet och paren har vanligen utvecklat sitt eget ”parspråk” (Pietikäinen använder termen couple tongue i sin forskning). ”Parspråket” behöver inte alls vara grammatiskt perfekt engelska, men oavsett är det parets personliga språk.

För de här paren är mångspråkigheten helt enkelt vardag. Pietikäinen har följt sju par under en längre tid, sedan 2013. Senast hon intervjuade dem, 2018, hade de varit tillsammans minst sju och som längst över tjugo år.

Varken konstigt eller ovanligt

Ett kännetecken för par med engelska som lingua franca är att de har ett brett språkligt och kulturellt register att bygga upp sitt personliga språk och sin relation på. Interna skämt kan bygga på egna språkliga erfarenheter, som då en av de tyska männen i Pietikäinens material såg en skylt med ordet tarjous (fi. rabatt) utanför en affär och frågade sin finska fru varför det stod ”tarjoo” (uttalat på fransk vis, med tonande sje-ljud) på dörren. Sedan dess har det blivit ett standardskämt mellan makarna, att köpa något på ”tarjoo”.

Pietikäinen betonar att förhållanden mellan personer som använder engelska som lingua franca inte är konstigare än förhållanden där paren har samma modersmål, och att de inte heller är speciellt ovanliga. Engelskans status i världen gör att det språket ofta blir lingua franca när personer med olika språk träffas. Oavsett språk har varje parförhållande en egen, personlig kultur och den kulturen är den viktigaste för paren som Pietikäinen har intervjuat.

– Mångspråkigheten och de olika kulturerna är kanske närvarande på ett annat sätt för par med olika modersmål, men det finns ju alltid olikheter i uppväxtmiljö och kommunikationsmönster, och det tar man med sig in i ett förhållande oavsett språk, säger hon.

Omgivningens reaktioner kan vara jobbiga

Många av paren i Pietikäinens material sade att det fanns kulturella skillnader mellan dem, men de betonade också andra orsaker till skillnaderna än just kultur. En del förklarade skillnaderna med kön, andra med olika uppväxt.

– En del par hade tydligare skillnader som kunde bero på till exempel olika religion, och en svår sak för några av paren var att de hade olika hudfärg. Inte så att det var ett problem för dem internt, men omgivningens reaktioner och brist på acceptans kunde upplevas som jobbiga.

En aspekt som paren nämnde var att de inte delar kulturella erfarenheter som till exempel liknande minnen av skolgång, tv-program och annat, och därför kan de inte diskutera den sortens erfarenheter, men å andra sidan ser flera av dem det som en stor rikedom att i stället kunna jämföra och diskutera sina olika erfarenheter av sådana områden och på så sätt komma närmare varandra.

Flexibel språkanvändning i familjen

Kaisa Pietikäinen har som sagt följt samma par under flera års tid och i och med att paren har fått barn har Pietikäinen också kunnat forska i hur de hanterar den mångspråkiga vardagen inom familjen.

– Jag hade på förhand trott att många säkert skulle följa principen en förälder, ett språk, men det visade sig att alla familjer var olika på den punkten. Den principen kan lyckas om föräldrarna förstår varandras språk, men det blir svårt att kommunicera inom familjen om inte alla förstår det som sägs, säger Pietikäinen.

Det blir svårt att kommunicera inom familjen om inte alla förstår det som sägs.

Här hade familjerna olika strategier. Ett fåtal hade valt att ha engelskan som gemensamt språk inom familjen, medan de flesta var flexibla och växlade mellan sitt eget och partnerns språk när principen en förälder, ett språk inte fungerade.

– I en familj talade pappan sitt språk med barnen, om mamman kom med i diskussionen kanske hon sade något på sitt eget språk eller på engelska, och barnen svarade mamman på hennes språk och så vidare. Mångspråkigheten kommer starkt fram i det här materialet.

Flytande språkkunskaper eller fungerande relationer?

Omgivningen påverkar barnens språkanvändning i hög grad. De börjar nästan automatiskt tala omgivningens språk med varandra och då måste familjen fundera på hur de ska hantera det av föräldrarnas språk som blir minoritetsspråk.

– En familj hade tre barn av vilka de två äldsta hade bott flera år i pappans hemland medan det yngsta bara var två år gammalt när familjen flyttade till mammans hemland, Finland. De två äldsta talade pappans språk flytande medan det yngsta inte alls hade samma relation till det språket. Till att börja med hade pappan för avsikt att tala sitt eget språk med barnen men när det påverkade hans relation till det yngsta barnet negativt valde han att börja tala mera finska hemma, berättar Pietikäinen och tillägger att det är i situationer som den här som föräldrarna är tvungna att välja vilket som är viktigast: språkkunskapen eller att familjen har bra relationer och kommunicerar med varandra.

För engelskans del var det sällan som föräldrarna var oroade över barnens språkkunskaper. De flesta räknade med att barnen hur som helst skulle lära sig engelska i skolan.

Även när det gäller en mångspråkig familj med barn påminner Pietikäinen om att det faktiskt är det normala för de barn som växer upp så. De ifrågasätter inte den rika språkmiljön i hemmet.

– Det var charmigt att se hur barnen i familjerna till och med ville visa upp sina språkkunskaper för mig när jag besökte dem!

Engelskan i relationen med andra

De situationer som paren kunde uppleva som tunga var om den ena partnern inte kunde den andras språk och umgänget med vänner därför måste ske på engelska, eller om till exempel föräldrarna till den ena partnern inte kunde engelska och den partnern därför måste agera tolk mellan sina föräldrar och sin partner.

– Det kan kännas onaturligt att tala engelska med vänner man alltid har talat något annat språk med, och vännerna kanske inte nödvändigtvis känner sig bekväma i engelskan. Och att agera tolk under en längre stund är tungt, man orkar inte nödvändigtvis översätta allt, vilket kan leda till att den som inte förstår känner sig utanför, säger Pietikäinen.

Hon påpekar dock att det här inte upplevdes vara ett problem i själva parförhållandet, utan i så fall med utomstående.

Många möjligheter

Sammanfattningsvis kommer Pietikäinen fram till att för den som blir kär i någon med ett annat modersmål finns det strategier och möjligheter att få förhållandet att fungera riktigt bra.

– Jag tänker ibland att den som inte kan tänka sig ett förhållande på ett annat språk än sitt modersmål utesluter många möjligheter. I början var knappast alla mina undersökta pars engelska så bra, men jag tror att man snabbt blir van vid språket och lär sig olika kommunikationsstrategier. Också teknologin kan vara till hjälp.

Det som naturligtvis aldrig riktigt går att komma åt är hur bra budskapet i slutändan går fram och exakt hur det man säger uppfattas på en djupare, mer implicit nivå. I dagens läge räcker inte vår teknologiska kunskap till för det.

– Vi kan inte undersöka om min tolkning av det jag sade verkligen gick fram. Budskapet kan uppfattas annorlunda, men ofta gör det inget. Det kan vara tillräckligt att förstå en del och känslorna går hur som helst ner på en djupare nivå än språket. Ord kan aldrig beskriva känslor helt och hållet.