"Måste jag kunna lika mycket finska som svenska för att kalla mig tvåspråkig? Vad ska jag med finska till?" De frågorna återkommer ofta bland de sverigefinska ungdomar som Pia Koskinen undervisar efter skoltid. Vissa talar finska hemma med sina föräldrar – andra saknar språket helt.
Funderingarna är bekanta även för Koskinen. Hon växte upp i ett tvåspråkigt hem i Vanda, med en finskspråkig pappa och en svenskspråkig mamma. Grundskolan och gymnasiet gick hon på finska, medan hon studerade nordiska språk på Helsingfors universitet – på svenska.
För tre år sedan flyttade Koskinen till Västerås eftersom hon ville använda mer svenska i vardagen – i Helsingfors dominerade finskan.
– Det kändes som att finskan bara tog mer och mer plats och jag ville bli duktigare på svenska och ha fler möjligheter att använda språket, säger hon.
Västerås – en sverigefinsk stad
Västerås är en av de 66 kommuner i Sverige som ingår i det finska förvaltningsområdet. Det betyder att invånarna har rätt till service på finska – allt från daghem och äldreomsorg till kontakt med myndigheter. Här bor omkring 19 000 sverigefinländare, och tvåspråkigheten märks i vardagen.
Det finns både ett finskspråkigt daghem och en lågstadieskola. På biblioteket står en egen hylla med finskspråkig litteratur, och varje år firas sverigefinnarnas dag med olika kulturevenemang.
Sedan 2022 erbjuder Västerås tre timmars modersmålsundervisning i finska i veckan för såväl grundskole- som gymnasieelever. Det ligger i linje med Europarådets rekommendationer för minoritetsspråk – medan de flesta kommuner i Sverige nöjer sig med högst en timme, enligt en enkät(siirryt toiseen palveluun) som Sveriges Radio Finska gjorde i somras.
I kommunen arbetar fyra modersmålslärare i finska med omkring hundra elever. Pia Koskinen åker runt mellan skolorna och håller lektioner efter den ordinarie skoldagen. Förra året undervisade hon i sex olika skolor, varav en del på distans. Vanligtvis har hon små grupper på tre till fem elever, men ibland blir det upp till tolv.
Koskinen märker ett uppsving i intresset. Det kommer kontinuerligt nya anmälningar och just nu har tolv gymnasieelever valt att studera finska.
– Det blir intressant att se hur många som väljer att fortsätta, säger hon.
Arbetet innebär visserligen många resor mellan skolorna, men Koskinen tycker ändå att förutsättningarna i Västerås är bättre än på många andra håll.
– I många kommuner finns bara en eller två lärare, och då måste eleverna resa till en och samma skola. Vi försöker i stället komma till så många skolor som möjligt. Om vi bara har en elev på en skola kan den få ta sig till en annan, för att vi ska hinna med.
Motiven varierar
Motiven till att läsa finska är olika. Vissa vill kunna prata bättre med kusiner eller mor- och farföräldrar i Finland. Några som själva inte kan finska blir nyfikna efter ett samtal med en släkting, ett besök i Finland eller – när de upptäcker att den sverigefinska artisten Miriam Bryant sjunger på finska och har finska rötter.
Koskinen undervisar både tvåspråkiga elever och dem med olika grad av kunskaper i finska. Skolverket använder termerna finska som förstaspråk och finska som andraspråk. De motsvarar dock inte helt språkvetenskapens definitioner, utan handlar snarare om att skilja mellan elever med starkare respektive svagare kunskaper i finska.
De som talar både finska och svenska hemma kallas ofta suomi ykköset (finska ettor), medan suomi kakkoset (finska tvåor) är en mer blandad grupp. Dit hör elever som kanske har gått på finskspråkigt dagis eller pratat finska som små men bytt till svenska när de började skolan. De förstår ofta finska men har svårt att tala och skriva.
Andra elever har aldrig haft finska hemma. Det kan handla om tredje eller fjärde generationens sverigefinnar vars föräldrar själva inte längre talar språket. Ibland behöver Koskinen börja från grunden – med hälsningsfraser, siffror och färger.
Ibland har jag berättat att det finns elever i Finland med svenska som modersmål som också kämpar med finskan, så att de förstår att de inte är ensamma.
För de tvåspråkiga eleverna ser situationen annorlunda ut. De använder samma läroböcker i finska som elever i Finland och behöver ofta träna på att skriva och analysera olika typer av texter, med målet att kunna använda båda språken i vardagen.
– Jag har till exempel en elev som sommarjobbade i en butik i Finland och bodde hos sin mormor, säger Koskinen.
Att hitta motivation
Att undervisa grupper där kunskapsnivåerna varierar från nybörjare till fullt tvåspråkiga är krävande. Samtidigt menar Koskinen att finskan har en fördel jämfört med flera andra nationella minoritetsspråk i Sverige. Lärare i romani chib, samiska eller jiddisch har ofta betydligt färre läromedel att arbeta med.
En annan utmaning är att modersmålsundervisningen nästan alltid ligger utanför den ordinarie skoldagen. Efter en lång dag kan det vara svårt för eleverna att hitta orken – särskilt när de ser att alla andra går hem och de själva börjar fundera på vilken plats finskan egentligen har i deras liv.
För att motivera dem försöker Koskinen framhålla tvåspråkigheten som en resurs. Den som kan flera språk lär sig ofta lättare nya, och i Sverige kan finskan dessutom vara en merit – bland annat söker både Sveriges Television och Sveriges Radio finskspråkiga journalister.
Mina elever tror ibland att de måste kunna finska och svenska exakt lika bra. Men då påminner jag dem om att det här är verkligheten som tvåspråkig.
För yngre elever handlar det mer om att väcka lusten till språket. Hon knyter gärna undervisningen till deras fritidsintressen och påminner familjerna om enkla sätt att hålla språket levande i vardagen – som att välja finska på en streamingtjänst då och då.
– Ibland har jag berättat att det finns elever i Finland med svenska som modersmål som också kämpar med finskan, så att de förstår att de inte är ensamma, säger hon.
Lärt sig mycket om tvåspråkighet
Genom sina elever har Pia Koskinen också lärt sig mycket om sin egen tvåspråkighet. En vanlig föreställning är att man måste behärska båda språken lika väl – och lätt känner sig misslyckad om man inte gör det.
– Mina elever tror ibland att de måste kunna finska och svenska exakt lika bra. Men då påminner jag dem om att det här är verkligheten som tvåspråkig.
– De bor i Sverige, de går i en svenskspråkig skola, och då är det naturligt att de ibland glömmer ett finskt ord. Det betyder inte att de inte är tvåspråkiga, säger hon.
Ibland är det tvärtom – eleverna minns det finska ordet men inte det svenska. För Koskinen är det en påminnelse om att ord kan ligga olika nära till hands beroende på situation.
Frågorna om vad det innebär att vara tvåspråkig stöter Pia Koskinen på ofta – både från elever och föräldrar.
Hennes budskap är tydligt:
– Tvåspråkighet är inte detsamma som att man är dubbelt enspråkig. Man kan vissa saker på ett språk och andra på ett annat, och det är helt okej, säger hon.