I september 2026 tillträdde Kurt Torsell som ny generaldirektör för Utbildningsstyrelsen efter sju år som direktör för ämbetsverkets svenskspråkiga verksamhet. I fem år framöver leder han en mångförgrenad verksamhet, där numera även Institutet för de inhemska språken (Språkinstitutet) ingår.
1. Vad betyder språket för dig personligen och vilka är dina vardagsspråk?
Mitt känslospråk är svenska. Utöver den är finskan mitt starkaste språk, som jag har fått lära mig så pass bra att jag tycker att jag kan jobba obehindrat på finska. Jag har också goda kunskaper i engelska och har läst tyska. I tre år har jag dessutom läst spanska vid Arbis.
Östnyländska talar jag till husbehov, och är något av en kameleont beroende på var jag rör mig. Min hustru brukar säga att hon hör direkt när jag talar med min bror, därför att det slår över mera till östnyländsk dialekt.
Däremot kan jag ganska lite grammatik och lär mig bäst genom härmning. Jag har målmedvetet läst mycket på finska för att bygga upp mitt ordförråd. Språket är en stor del av min personlighet och identitet. Därför upplever jag påhopp på svenskan inte bara som en språkfråga, utan också som ett ifrågasättande av en del av människors identitet.
2. Hur ser du på språkens roll och utmaningar i det finländska samhället i dag, finns det något Utbildningsstyrelsen under din ledning kan stödja eller förbättra i det avseendet?
Min bakgrund gör att jag känner väl till båda nationalspråken. Jag ser det som viktigt att vi värnar om våra två nationalspråk och de andra språken med särskilt skydd i Finland. Det gäller de samiska språken och de finska och finlandssvenska teckenspråken, samt de språk som har talats länge hos oss, de så kallade autoktona språken.
Du är oerhört sårbar i ett samhälle där du inte själv kan föra din talan.
När vi talar om människor som kommit hit för att stanna, är det viktigt att de får lära sig och kan tala landets språk. Du är oerhört sårbar i ett samhälle där du inte själv kan föra din talan. Samtidigt är det viktigt att också upprätthålla sitt hemspråk, och det är en stor utmaning.
3. Under din tid har UBS gjort flera utredningar kring barns och studerandes rätt till det andra inhemska språket på olika stadier. Hur ser du på läget och framtiden för svenskundervisningen i våra finskspråkiga skolor?
Vi ser tyvärr att resultaten inte är så sprittande. Men det finns ljusglimtar, till exempel Språkambassadörerna (Kielilähettiläät), som gör ett bra jobb genom att besöka skolor och motivera barn och unga att lära sig språk. Pedersöre kommun gjorde en insats för att på ett lekfullt sätt uppmuntra eleverna att tala finska genom projektet Språkäventyret (Kieliseikkailu). Jag tror på att man med små och enkla medel kan öka intresset för språk.
Överhuvudtaget har språkkunskaperna hos oss gått ner, och engelskan är lingua franca. Många verkar ändå inse att det är lättare att exempelvis göra affärer eller världspolitik på motpartens språk. Vi har en språkkunnig president just nu, och alla kan vi tydligt se president Emmanuel Macrons belåtenhet över att Alexander Stubb talar hans språk.
4. Vad kan integreringen av Institutet för de inhemska språken konkret bidra med i Utbildningsstyrelsens (UBS) arbete?
Jag är glad över att Språkinstitutet har blivit en del av UBS. Det stärker vår språkkompetens och synliggör samtidigt ännu tydligare att Utbildningsstyrelsen är en tvåspråkig myndighet.
Samtidigt lever alla språk i en snabbt föränderlig omgivning. Engelskan får en allt starkare ställning inom bland annat högre utbildning, forskning, arbetsliv och digitala miljöer. Det väcker frågor också om finskans ställning. Ur ett globalt perspektiv är finskan med sina omkring fem miljoner talare ett litet språk, och också de nordiska språken är små.
Kombinationen av UBS och Språkinstitutet öppnar nya möjligheter. Samtidigt är det viktigt att Språkinstitutet har sitt eget tydliga uppdrag.
Därför behöver vi aktivt se till att våra språk kan användas och utvecklas inom alla delar av samhället – även i en digital och AI-präglad värld. Där tror jag att kombinationen av UBS och Språkinstitutet öppnar nya möjligheter. Samtidigt är det viktigt att Språkinstitutet har sitt eget tydliga uppdrag och sin egen sakkunskap.
5. Vilket är ditt tidigaste personliga minne kopplat till det talade eller skrivna språket?
I tvåan läste jag böcker och framför allt tidningar – alltid tidningar. Mitt svenska ordförråd har jag tankat i böckerna. Finskan har jag lärt mig via tv:n tack vare att finska program textades till svenska.
Jag växte upp i en totalt svenskspråkig miljö. Med en lätt överdrift var det på min sex veckor långa vistelse på ögonkliniken jag som åttaåring började använda min finska – och tyckte själv att jag var ganska bra på det.
Så här efteråt insett att jag inte var fullt så bra som jag trodde. En av de finskspråkiga sjuksköterskorna var astrologiintresserad, och när hon frågade efter mitt stjärntecken svarade jag: kivipukki, stenbock. (Redaktionens anmärkning: ett tecken som heter kauris på finska.)
Bonusfråga: Du är själv lärare, vad vill du att det står i betyget över din femåriga mandatperiod på UBS?
Jag hoppas att det står att Utbildningsstyrelsen gjorde ett högklassigt och betydelsefullt arbete och var en myndighet som människor litade på. Att vi bidrog till bättre läranderesultat och lyckades utveckla vår verksamhet också i en tid av stora förändringar. Och internt hoppas jag att det står att människor trivdes, kände arbetsglädje och var stolta över sitt arbete.
Jag hoppas att det ska stå i vårt betyg att vi bidrog till bättre läranderesultat och lyckades utveckla vår verksamhet också i en tid av stora förändringar.
Om vi dessutom efter fem år uppfattas som en öppen, synlig och framåtblickande Utbildningsstyrelse som samarbetar brett med andra, då skulle jag vara ganska nöjd med betyget.