Namnvårdarnas jobb är kanske okänt för många men det syns ändå överallt. Den som letar upp en adress på navigatorn kan ibland se resultat av deras råd i vägnamnen. Mediekonsumenten stöter på deras rekommendationer i praktiken, ofta utan att veta om det. Och den som går in på en myndighets webbplats och lätt hittar den information hen söker kan ibland tacka namnvårdarna, som har hjälpt myndigheterna att skapa klara och genomskinliga namn på webbtjänster och webbadresser.
– Namnvårdens viktigaste mål är att trygga viktiga samhällsfunktioner genom att jobba för att namnen i samhället ska fungera. Det handlar till exempel om namn på vägar och på myndigheter och deras tjänster, säger Ulla Onkamo, ledande namnvårdare vid Institutet för de inhemska språken (Språkinstitutet).
Klarhet och begriplighet som ledstjärnor
I praktiken arbetar namnvårdarna helt enkelt för att de offentliga namnen ska uppfylla förvaltningslagens krav på ett sakligt, klart och begripligt myndighetsspråk, dit även de offentliga namnen hör. Det betyder bland annat att samma vägnamn ska stavas på samma sätt i hela landet för att utryckningsfordon ska hitta till rätt adress. Det betyder också att namn på till exempel myndigheter, sjukhus och offentliga tjänster ska berätta för användaren vilken sorts service som erbjuds. Namnen ska dessutom vara lätta att använda i språkbruket. Det är här tråkfaktorn kommer in.
– I vår kommunikation har vi genomgående haft ett underliggande budskap om att ett tråkigt namn är det bästa namnet. Vi vill betona att ett offentligt namn inte behöver vara spännande och sticka ut. Offentliga namn behöver inte tävla om uppmärksamheten som namn inom den privata sektorn måste göra och jag vill gärna framhålla att det kan vara en fördel, säger Maria Vidberg, svensk namnvårdare vid Språkinstitutet.
Informationsfattiga namn
Det har skett en förändring i namnvårdarnas arbete under senare år. När Onkamo kom till Språkinstitutet 2012 handlade en stor del av jobbet om ortnamn och en mindre del om personnamn, men i dagens läge berör mycket av namnvårdarnas arbete namn inom den offentliga sektorn.
– Namngivningen inom den offentliga sektorn har förändrats. Tidigare använde myndigheter beskrivande namn, men i dagens läge har det blivit populärt med korta och klatschiga namn på allt från projekt till avdelningar och strategier, säger Onkamo.
Problemet är att de här namnen inte ger tillräckligt med information om vad det handlar om och därför uppfyller namnen inte kraven på fungerande myndighetsnamn. Det är svårt för en användare att räkna ut vad en myndighet eller en tjänst har som uppgift om namnet inte alls beskriver verksamheten.
Namnplaneringsguidens mål: välfungerande offentliga namn
Den här trenden och de frågor och problem den gett upphov till har trots allt lett till minst ett positivt resultat: strax före jul gav Språkinstitutet ut Namnplaneringsguiden, en tvåspråkig publikation med råd och rekommendationer till alla som planerar namn vid myndigheter, kommuner och välfärdsområden. Guiden innehåller namnvårdens rekommendationer som tidigare funnits utspridda på olika webbsidor men också helt nyskrivna texter.
Namnplaneringsguiden
Namnplaneringsguiden är en publikation med anvisningar för den som planerar och fattar beslut om namn inom den offentliga sektorn. Den riktar sig särskilt till anställda inom statsförvaltningen, kommunerna och välfärdsområdena. Målet med guiden är att hjälpa offentligt anställda att bilda funktionella namn som uppfyller kraven i lagstiftningen.
Om innehållet:
Del 1: Offentliga namn, deras funktion och hur namnen regleras i lagstiftningen
Namnplaneringsguidens första del innehåller information om vad ett offentligt namn är och vad lagen kräver av offentliga namn. Läsaren får också information om skillnaden mellan hävdvunna och offentliga ortnamn och tips på praktiska lösningar för namnplanering inom förvaltningen. Den första delen är en bra introduktion till offentliga namn och namnplanering för alla offentligt anställda.
Del 2: Justitieombudsmannens beslut om offentliga namn
Justitieombudsmannen har behandlat ett flertal klagomål som gäller offentliga namn. Klagomålen har gällt till exempel hur tvåspråkigheten har beaktats, bruket av engelska och binamn i offentlig namngivning. Besluten kan med fördel läsas av den som behöver en uppfattning om vilken typ av namn som följer lagen och inte.
Del 3: Planering av namn på organisationer, tjänster och projekt
Till de offentliga namn hör namn inom många områden, från namn på myndigheter, sjukhus och skolor till namn på webbtjänster, offentliga projekt och statsbolag. Del 3 i Namnplaneringsguiden ger råd om planering av många olika typer av namn och tar också upp förkortningar och namntävlingar, som har blivit allt populärare även inom den offentliga sektorn.
Del 4: Planering av vägnamn
Vägnamnen är en bred kategori och hit räknas bland annat namn på gator, gränder och torg och även adresser i skärgården. Vägnamnsavsnittet tar bland annat upp allmänna principer för planering av vägnamn i kommuner, vägnamn på två språk, förleden och efterleden i ett vägnamn och adresser i skärgården. Den riktar sig särskilt till anställda inom kommunerna.
Del 5: Namn på områden, trafikplatser och fastigheter
Till denna del hör kapitel om namn på kommuner, namn på myndigheters geografiska verksamhetsområden, namn på stationer, hållplatser och hamnar och namn på fastigheter. Texten om namn på fastigheter är den enda texten i guiden som uttryckligen riktar sig till privatpersoner, eftersom varje fastighetsägare bestämmer om namnet på sin egen fastighet.
Del 6: Namn och skrivregler
Namnplaneringsguidens sista del består av ett kapitel om skrivregler för offentliga och hävdvunna ortnamn.
Den finska guiden innehåller i stort sett samma texter som den svenska, men två texter finns endast på finska: en om planering av samiska vägnamn och en om böjning av offentliga finska namn.
De som ska planera offentliga namn är ofta experter på innehållet, men det är inte alltid som språkexperter involveras i namnplaneringen. Onkamo och Vidberg betonar att namnen inte borde planeras i sista minuten när det är bråttom. Om processen börjar i tid är chansen stor att slutresultatet blir lyckat. Därför hoppas namnvårdarna att guiden ska nå sin målgrupp och bli läst.
– Målet är att Namnplaneringsguiden ska leda till mer fungerande namn inom den offentliga sektorn. Jag hoppas särskilt på aha-upplevelser, att läsarna ska inse att namnet spelar en roll för förtroendet, tillgängligheten och räddningssäkerheten. Jag skulle vilja att alla inom den offentliga sektorn läste guidens första kapitel som ger grundläggande information om namn, säger Onkamo.
Guiden är Språkinstitutets första tvåspråkiga publikation. Den finska och svenska versionen har samma teman och samma kapitelindelning men texterna är inte helt identiska eftersom behoven ser lite olika ut på de båda språken.
– Det ska gå att läsa guiden på bara det ena språket utan att gå miste om viktig information, men särskilt för översättare kan det vara bra att läsa båda versionerna eftersom perspektiven är lite olika, säger Vidberg.
Till Namnplaneringsguiden(avautuu uuteen ikkunaan, siirryt toiseen palveluun)
Översättare är en viktig målgrupp
Översättare är för övrigt en av de viktiga målgrupperna för Namnplaneringsguiden och för den svenska namnvården i synnerhet. De är en viktig språklig resurs på myndigheter och kommuner och inte sällan kontaktas Maria Vidberg av översättare som funderar på hur de ska översätta finska namn på myndigheter till svenska. Hon berättar om ett fall där en översättare på Statsrådets kansli hörde av sig och undrade över översättningar av namn på enheter inom en myndighet. Den konkreta frågan handlade om valet mellan prepositionsuttryck och genitivuttryck, men frågan ledde längre än så.
– Jag såg att något av de finska förslagen såg svårt ut och vände mig till mina finska kollegor, som upptäckte att de finska namnförslagen skulle ha varit omöjliga att böja på finska. Jag framförde det till översättaren och tack vare det här justerade uppdragsgivaren de finska namnen. Namnen blev alltså bättre på båda språken. I sådana fall känner jag ofta att yes, vi lyckades påverka! säger Vidberg om de konkreta resultaten som hennes jobb kan leda till.
Granskning och digitalisering
Även om myndighetsnamn är en stor del av namnvårdarnas jobb får de också andra typer av uppdrag och frågor. Det dagliga arbetet påverkas mycket av vad som är aktuellt i samhället, till exempel frågor om hur aktuella namn på personer och platser ska hanteras, uttalas eller böjas i medier eller frågor av översättare, som i exemplet ovan. Till namnvårdens uppdrag hör nämligen också utländska namn och att jobba för att kommunikationen i samhället ska fungera så smidigt som möjligt.
Till det mer långsiktiga och långsamma arbetet hör bland annat granskning av ortnamnen på grundkartan och arbete med digitalisering av ortnamnssamlingar. De här arbetena ingår i namnvårdens uppdrag att vårda det immateriella kulturarv som de hävdvunna ortnamnen utgör. Hävdvunna ortnamn är namn på till exempel åkrar, ängar, byar, sjöar och holmar som har uppstått spontant bland språkbrukarna.
– De mer långsiktiga projekten bidrar till att de hävdvunna ortnamnen bevaras och används. Kunskapen och informationen namnvården får genom det långsamma arbetet har betydelse för det snabbare arbetet och för arbetet med lagstiftning, säger Vidberg.
Även om personnamn utgör en mindre del av namnvårdarnas arbete ingår det också delvis. Vidberg är ersättare i Justitieministeriets nämnd för namnärenden. Nämnden tar ställning till för- och efternamn på begäran av Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata (MDB). I namnrådgivningen dit privatpersoner eller representanter för myndigheter kan vända sig får hon ibland frågor om personnamn.
Lika men olika på svenska och finska
Som på många andra områden speglas språkförhållandena i Finland också i namnvårdarnas arbete. De finska namnvårdarna jobbar till exempel med normering, vilket Maria Vidberg som den enda svenska namnvårdaren inte gör, eftersom svenskan normeras i Sverige. Frågorna och uppdragen skiljer sig också åt en del.
– Trots att vårt arbete i grunden är liknande får vi väldigt olika frågor. Jag får kanske någon fråga per månad från Lantmäteriverket och på finska är de flera i veckan. Det finns så många fler finska namn på grundkartan. Samma sak med namn inom kommunerna, de finskspråkiga kommunerna är så många fler, säger Vidberg.
Översättningsfrågor kommer också nästan alltid till Vidberg, eftersom nya namn på bland annat myndigheter och webbtjänster i regel översätts från finska till svenska och inte tvärtom.
En viktig observation är att namnvårdarna vid Språkinstitutet inte har rätt att bestämma om namn, vare sig personnamn, ortnamn eller myndighetsnamn. MDB har sista ordet i frågor om personnamn, Lantmäteriverket bestämmer i sista hand om ortnamnen på grundkartan och kommunerna beslutar om planerade namn som vägnamn.
– Vi kan påverka men inte bestämma. Vi ger information, rekommendationer och utlåtanden och hoppas att de följs, säger Onkamo och Vidberg.