I hela mitt liv har jag kunnat fira namnsdag den 5 mars. När jag flyttade till Sverige för några år sedan fick jag ytterligare en namnsdag, den 28 augusti. I den finlandssvenska almanackan firar Leila namnsdag med Laila sedan år 1929, i den sverigesvenska sedan 2001, först tillsammans med Gurli och senare med Fatima. Båda placeringarna är logiska. Laila ses ibland som ett samiskt namn; det fick spridning i Norden genom översättningen av den norske sameforskaren J. A. Friis novell Fra Finnmarken, som i finsk översättning fick titeln Laila. Förutom att namnen grafiskt är mycket lika, har Laila också, liksom Leila, ett möjligt ursprung i arabiskan med betydelsen ’natt’; bägge stavningsformerna återfinns i översättningar av titeln Tusen och en natt. I Tusen och en natt förekommer också det persiska namnet Gurli. Gurli byttes i den sverigesvenska almanackan år 2011 mot Fatima, som också det har sitt ursprung i arabiskan.
Namnsdagskalendrarna lever, och namn har kommit och gått. De så kallade namnlängderna, det vill säga listorna med de namn som har egna namnsdagar, har samma ursprung i Finland och Sverige. En del namn firas fortfarande samma dag i båda länderna, medan andra namn firas vid olika datum. Namnlängden var densamma när Finland var en del av det svenska riket, men revideringar som har gjorts efter att Finland först blev storfurstendöme under Ryssland och senare självständigt har gjort att namnlängderna delvis har gått skilda vägar. Århundradena har fört namnsdagarna i delvis olika riktning.
Namnlängden i det svenska riket
De första namnlängderna hade sin bas i tyska helgonkalendrar – rester av dem finns kvar i dagens kalendrar, som till exempel minnesdagarna för Lucia (13.12) och Johannes (24.6). Med hjälp av helgonkalendrarna kunde man på det sättet fira helgonförklarade personers minnesdagar, i många fall deras dödsdagar. Namnlistorna i de kalendrar som utgavs i det svenska riket utökades under 1600-talet med bibliska namn (som Adam och Ester) och så småningom ersattes en del helgonnamn med mer svenska namn. År 1747 fick Kungliga Vetenskapsakademien ensamrätt att ge ut almanackor i Sverige. Med tiden fördes fler bibliska namn in (som Aron och Gabriel), liksom namn som användes i kungafamiljen (Gustav, Lovisa) och också något dåtida modenamn. Före 1900-talet gjordes enbart mindre justeringar, men 1901 genomgick den sverigesvenska namnlängden en stor reform, efter uppmaning från riksdagen. En stor del av helgonnamnen och kyrkliga bemärkelsedagar ströks, och in i namnlängden togs i stället cirka 170 samtida namn, främst mansnamn.
I Sverige gällde 1901 års namnlängd i stort sett fram till 1972 när Vetenskapsakademien förlorade sitt almanacksprivilegium. Det blev då fritt fram för vem som helst att ge ut almanackor och ett stort almanacksförlag lät sammanställa en egen namnlängd med hjälp av två namnforskare. År 1986 utkom en namnlängd med tre namn per dag, och 1993 en rätt kraftigt reviderad namnlängd, baserad på namnens aktuella frekvens, som återgått till två namn per dag. Samtidigt gav Svenska Akademien ut Akademialmanackan, som innehöll samma ennamnslängd som hade tagits fram 1901, det vill säga med endast ett namn per dag. Akademien publicerade dessutom en utökad namnlista med samhöriga namn till de namn som fanns i namnlängden. Med konkurrerande namnlängder blev det svenska namnsdagsfirandet tämligen förvirrat. Därför tillsattes en arbetsgrupp med intressenter från olika områden som sammanställde en ny namnlängd med en blandning av en- och tvånamnsdagar. De namn som delade dag skulle ha någon koppling till varandra. Den här namnlängden började användas från och med år 2001. Den behöll många av 1901 års namn, men många nya namn hade också tagits med från namnlängden 1993. Fördelningen mellan mans- och kvinnonamn var nu betydligt jämnare och fler än 200 nya namn hade införts jämfört med 1901 års kalender. Namnlängden är tänkt att vara långsiktig och efter 2001 har endast 15 namn tillförts. Namnlängdskommittén som förvaltar namnlistan består i dag av representanter för Institutet för språk och folkminnen, Svenska Akademien, Kungliga Vetenskapsakademien och Kungliga Vitterhetsakademien.
Från kunganamn till kejsarnamn
När Finland blev storfurstendöme under Ryssland fick akademin i Åbo ensamrätten att ge ut almanackor för Finlands del. Efter Åbo brand 1827 flyttades akademin till Helsingfors och ensamrätten att ge ut almanackor flyttade med till Helsingfors. Den rättigheten innehade det som i dag heter Helsingfors universitet fram till 1995. Universitetet har dock fortfarande ensamrätten till namnlängderna.
Akademin i Åbo övertog alltså år 1809 den namnlängd som hade varit i bruk i det svenska riket, men kompletterade den efterhand med en del ryska regentnamn (Alexander, Dagmar, Olga), internationella modenamn och andra populära namn (Aurora, Evert, August). En intressant detalj att notera är att det var brukligt att skriva kungafamiljens namn med versaler i den svenska almanackan. I finländska kalendrar skrevs därför fram till och med 1809 medlemmarna i det svenska kungahusets namn med versaler, till exempel GUSTAF ADOLPH den 6 november och ELISABETH den 19 november. Från år 1810 stavas dessa namn med gemener i de kalendrar som gavs ut i Finland. Från och med år 1816 skrivs däremot en del namn som förekom i den ryska tsarfamiljen med versaler, till exempel ALEXANDER den 11 september. Värt att notera är att i den kalender som gavs ut för 1918 var ALEXEI och NIKOLAI utmönstrade, medan Alexandra hade flyttats från 6.5 till 17.10 och skrevs med små gemener, medan Maria stod kvar 4.8 men skrevs med gemener – det verkar ha skett en snabb redigering av namnlängden efter att Finland blev självständigt den 6 december 1917.
Finskan och svenskan går skilda vägar
Finskspråkiga almanackor hade tryckts redan i början av 1700-talet, men med en namnlängd som länge var i princip svensk. År 1890 fördes en rad förfinskade främmande namn in i den finländska namnlängden, som Antero och Inkeri,samt det finska Aino. År 1908 gjordes en stor revidering av namnlängden, vilket resulterade i att 142 nya namn lades till, till exempel de nordiska Astrid, Björn och Hulda. Ett motsvarande antal föråldrade helgonnamn ströks och ett trettiotal moderniserades (till exempel Urbanus > Urban). I det här skedet togs också en rad finska namn in i namnlängden (till exempel Armas, Pellervo, Laina och Suoma).
Fram till 1929 var namnlängden gemensam för svenskan och finskan, även om namnens stavning i kalendrarna delvis var anpassade till ifrågavarande språk. Men 1929 fick språkgrupperna egna namnlängder. Den finska namnsdagsalmanackan för 1929 tog in över 200 namn (till exempel Hilkka, Ritva, Seppo och Raimo, men också Kaukomieli och Valio) samtidigt som en rad svenska namn ströks. Den svenska almanackan i Finland fick 152 nya namn (till exempel Anita, Folke, Leif och Gunvor). Samtidigt hade 101 namn i den finlandssvenska almanackan (speciellt helgonnamn, ryska namn och finska namn) strukits och närmare 30 namn hade bytt plats i kalendern. Endast en dryg handfull finska namn fick stå kvar i den finlandssvenska namnsdagslistan: Aino, Helmi, Onni, Saima, Toini och Väinö. Nu blev det också rätt allmänt att två namn kunde ha namnsdag samma dag, vilket utökade antalet namn som togs med i namnlängden.
Efter att språkgrupperna fick egna namnlängder har dessa reviderats ett tiotal gånger. I början skedde större justeringar, som 1950 när antalet nya namn som togs in den svenska almanackan var 95 (till exempel Annika, Elis, Margit) medan över 100 namn togs in i den finska (till exempel Ilpo, Veijo, Erja och Minna).
Sedan 1995 har de som reviderat namnlistorna haft tillgång till uppgifter ur befolkningsregistret, och därmed har också namnens popularitet bland namnbärarna spelat roll för valet av nya kalendernamn, och för utmönstringen av namn som inte varit i bruk. Från 1995 har revideringarna gjorts med fem års intervall, och bygger nu i princip helt och hållet på frekvensberäkningar. Den senaste revideringen har gjorts baserat på de första förnamnen på de finländska medborgare som levde i mars 2018 (i Finland eller utomlands), utökat med uppgifter om namn på barn som fötts 2018–2022. De namn som kommit i fråga har 500 bärare i den finskspråkiga befolkningen eller 50 i den svenskspråkiga. Den senast reviderade namnlängden kommer att gälla från 2025.
Ensamrätt i Finland, flera namnlängder i Sverige
En skillnad mellan den finlandssvenska och den sverigesvenska namnlängden är juridisk. I Finland innehas rätten till namnlängderna av Almanacksbyrån vid Helsingfors universitet, medan något sådant privilegium inte längre finns i Sverige. Där får vem som helst om hen vill publicera en kalender med namnsdagar som hen själv har hittat på. De stora almanacksförlagen använder likväl den namnlängd som ingår i Svenska Akademiens almanacka, som är den namnlängd som namnlängdskommittén står bakom. I denna almanacka ingår högst två namn per dag, undantaget den 13 januari när de tre vise männen Kasper, Melker och Baltsar har namnsdag.
Namnlängdskommittén har också tagit fram en utökad namnlista med namn som inte ingår i namnlängden men som språkligt eller kulturellt kan ses som besläktade med något av namnlängdens namn. På annan dag jul ingår namnen Staffan och Stefan i namnlängden, men enligt den utökade namnlistan kan även en hel rad andra fira namnsdag då: Esteban, Istvan, Stefania, Stefano, Stefanus, Steffan, Steffen, Stephanie, Stephen, Steve och Tapani. Den utökade namnlistan trycks i vissa av Svenska Akademiens almanackor, och finns på Svenska Akademiens webbplats. Även Institutet för språk och folkminnen har via almanackan på sin webbplats uppgifter om vilka namn som ingår i den utökade namnlistan.
I de finländska namnlängderna finns inga uttalade begränsningar för antalet namn per dag. Som exempel kan nämnas datumet 19 maj som från och med 2025 kommer att vara officiell namnsdag för 10 olika namn: Emma, Emilia, Emelie, Amelie, Milla, Emmy, Amelia, Emilie, Mila och Amalia. Dessa trycks samtliga i Helsingfors universitets Universitetsalmanackan. I andra kalendrar trycks de namn som får plats, vanligen så att de namn som kommer med är de namn som har flest namnbärare. Ordningsföljden stäms kontinuerligt av mot frekvensuppgifterna.
Färre revideringar i Sverige
I många fall är det fortfarande ofta samma namn som har namnsdag i såväl den finlandssvenska som den sverigesvenska almanackan, trots att rätt stora ingrepp har gjorts sedan namnlängderna skildes åt i början av 1800-talet. De helgonnamn som mönstrats ut har till stor del varit samma i bägge länderna. De ändringar som gjorts har knappast heller skett utan vetskap om utvecklingen i den andra svenskspråkiga namnlängden. I en skrivelse till Helsingfors universitets konsistorium om den revision som gjordes 1908 hänvisar den kommitté som fått i uppdrag att revidera namnlängden till den omarbetning av namnlängden i Sverige som hade gjorts några år tidigare. Kommittén beskriver också att de rådfrågat den sverigesvenska namnlistan utan att alltid kunna ge samma namn den namnsdag namnet hade fått i Sverige.
Men även om många namn i de två längderna är desamma, och många namn också är placerade på samma datum, finns det samtidigt många namn som skiljer längderna åt. Den frekvensprincip som följs i revideringen av den finlandssvenska namnlängden har lett till att många namnvarianter tagits med som saknas i den sverigesvenska namnlängden. Skillnaden beror också delvis på att man har valt att föra in stavningsvarianter och smekformer (Janne, Kalle) i den finlandssvenska. Man kan också se resultatet av de relativt täta revideringarna av den finlandssvenska namnlängden, och principen att föra in namn som är förhållandevis frekventa. Därför hittar vi där betydligt fler modenamn, som Meja, Tindra, Elliot, Milton och Viggo som saknas även i den svenska namnlängdskommitténs utökade namnlista.
Emma i Svenskfinland, Alice i Sverige
År 2022 föddes 44 767 barn i Finland. Av dem registrerades 6,6 procent med svenska som modersmål, medan 85 procent registrerades med finska som modersmål. De mest populära namnen bland de svenskspråkiga flickorna var, i fallande frekvens, Saga, Ellen, Emma, Alva och Olivia och bland pojkarna Oliver, William, Anton, Liam och Emil. Inget av dessa namn är nytt i namntoppen, utan de är alla namn på många unga finlandssvenskar i dag. I synnerhet Emma, Ellen och Emil har legat högt på listorna hela 2000-talet.
Det vanligaste namnet bland de finska nyfödda flickorna var Olivia, följt av Aino, Aada, Lilja och Eevi, medan de namn som fått flest nya namnbärare bland de finska pojkarna var Leo, Väinö, Eino, Oliver och Onni.
Det är intressant att jämföra namntoppen i Finland med de mest populära babynamnen i Sverige. I Sverige har Alice länge varit det mest frekventa namnet, men år 2022 återfanns det på åttonde plats. Det vanligaste flicknamnet var i stället Astrid, följt av Maja, Alma, Vera, Freja och Leah. Listan på pojknamn påminner mycket om de namn som gavs i Svenskfinland, om än i annan ordningsföljd: William, Liam, Noah, Hugo och Oliver.
Samtliga av de mest frekventa namnen som hade getts finlandssvenska och finska barn har namnsdag i den finlandssvenska respektive finska namnlängden. Förutom Liam fanns även de mest populära namnen i Sverige 2022 i den svenska namnlängden.
Sångare och konstnärer påverkar namntrenderna
En del namn som var rätt populära i finlandssvenska familjer, men som år 2022 inte nådde de hundra vanligaste namnen i Sverige var namnen Frida, Minea, Tove, Anton och Alvar. Anton och Frida var mycket populära i Sverige på 1980- och 90-talen. Medelåldern 23,5 för Anton och 31,1 för Frida skvallrar om att namnen i dag inte är väldigt frekventa som namn på nyfödda i Sverige. I Svenskfinland har Anton legat mycket högt på topplistorna ända sedan 1990-talet, med en svag svacka i slutet av 2010-talet. Frida däremot har inte haft någon topplacering på de finlandssvenska listorna, men har så gott som hela 2000-talet varit bland de 25 vanligaste flicknamnen. Någon medelålder för namnbärarna finns inte att tillgå i den finländska statistiken, men i Finland har namnet Frida just nu getts fler nyfödda på de fyra senaste åren än på första decenniet på 2000-talet eller på 1980-talet och 1990-talet tillsammans.
Det är alltid svårt att säga vad ett namns popularitet beror på, men det händer att man kan se ett samband med att namnen bärs av personer som är synliga i samhället och i medierna. Själva namnvalet behöver inte vara ett medvetet val efter personen i fråga, utan det kan bero på att föräldrarna undermedvetet ”utsatts” för namnet i vardagen. Möjligen kan man här se en påverkan från en särfinlandssvensk kultur, där Tove Jansson, Alvar Aalto och Minea Blomqvist-Kakko, och kanske också sångerskan Frida Andersson kan ha påverkat namnmodet. Blomqvist-Kakko spelade golf professionellt under första decenniet av 2000-talet, samtidigt som namnet Minea blev allt populärare. Det fick namnsdag i såväl den finlandssvenska som den finska namnsdagsalmanackan år 2010, och har efter det bara ökat i popularitet. I Sverige finns det i skrivande stund (november 2023) 418 personer som heter så, mot drygt 5 000 i Finland.
Artikeln är publicerad med stöd av Kulturfonden för Sverige och Finland.
Läs en finsk version av artikeln: Nimipäivät ja nimitrendit Suomessa ja Ruotsissa (Kielikello 3/2023)(avautuu uuteen ikkunaan, siirryt toiseen palveluun)
Källor
Almanacksbyrån vid Helsingfors universitet(siirryt toiseen palveluun)
Blomqvist, Marianne 1999: Namnlängden i den finlandssvenska almanackan 1810–2000. I: Blomqvist, Marianne (red.) 1999: Från Adam till My – ett färggrant knippe namn. S. 7–24.
Blomqvist, Marianne 1999: Förteckning över förnamnen i den finlandssvenska almanackan 1810–2000. I: Blomqvist, Marianne (red.) 1999: Från Adam till My – ett färggrant knippe namn. S. 25–90.
Brylla, Eva (red.) 2000: Namnlängdsboken. Historien bakom namnen i almanackan.
Henningsson, Per 1993: Den svenska almanackans namnlängd 1901–1993. I: SAS 11. S. 71–96.
af Klintberg, Bengt 2001: Namnen i almanackan. Stockholm.
Leibring; Katharina 2021: När almanackan fick nya namn. Bloggtext.
Leibring, Katharina 2022: Namnlängderna under 1900-talet. Bloggtext.
Mattfolk, Leila, 2016: De svenska namnlängderna. I: Universitetets namnsdagsalmanacka 2017.
Mattfolk, Leila, 2018: Nya namn i namnlängden 2020. I: Universitetets namnsdagsalmanacka 2019
Oja, Heikki 2013: Aikakirja.
Statistiska centralbyrån (SCB): Namnstatistik(avautuu uuteen ikkunaan, siirryt toiseen palveluun)