Begreppet bulle är tydligen mer komplicerat än man kunde tro. Jag bad folk att se på 28 bilder av olika bakverk såsom fastlagsbullar, lussekatter och sockermunkar, och svara på frågan ”Är det här en bulle? Onko tämä pulla?”. Efter en vecka hade jag mer än 1 500 passionerade svar från olika delar av Finland och Sverige.
Den första insikten är att inte en enda bild fick endast ja eller nej på frågan, vilket betyder att det finns åtminstone någon där ute som tycker att en prinsessbakelse eller en macaron är en bulle. Den statistiskt sett mest bulliga av bullar, som visade sig vara den enkla vetebullen med pärlsocker, är därför enligt vissa inte heller en bulle. Denna utstickande grupp av cirka 40 personer bestod nästan uteslutande av svenskar, och som jag skulle lära mig, har de en ganska annorlunda syn på bullar än vad vi finlandssvenskar har.
Det finns åtminstone någon där ute som tycker att en prinsessbakelse eller en macaron är en bulle.
Jag bad aldrig om definitionen på en bulle, men många valde ändå att ge mig en. De flesta beskrev något gjort av en söt och jäst vetedeg som gräddats i ugn, många nämnde också att degen måste vara formad på ett visst sätt. Åsikterna gick isär när det kom till bland annat bostonkaka (i Sverige butterkaka), kanelbullar och vetelängder. Den vackraste kommentaren jag fick är nog denna (fritt översatt): ”En bulle är i första hand ett runt eller sammanflätat bakverk av bulldeg, och att skära i degen efter detta är att förvanska bullens idealform …”
Den klassiska kanelbullen får höga poäng
På andra plats på bullindexet har vi den finska klassikern bulle med smöröga. Tillsammans med örfilen (finlandism) och kanelbullen ligger dessa på topp 4, och de fick alla åtminstone 90 procent ja. Här bör tilläggas att jag i undersökningen bara använde bilder, inga namn. Det här gjorde jag för att undvika ledande frågor, det vill säga att någon svarar ja på frågan ”Är fastlagsbullen en bulle?”, bara för att namnet innehåller efterledet -bulle. Jag talar också om örfilen (dvs. en kanelbulle med snittytorna åt sidorna, inte uppåt) med dess finlandssvenska namn för att särskilja den från kanelbullen, eftersom svenskar inte verkar göra skillnad på hur bullen är vänd eller skuren – allt är kanelbulle! Det är dock inte heller alla finlandssvenskar som gör skillnad på örfil och kanelbulle.
Vad som inte utgör en bulle är vi generellt överens om kring Bottenhavet. Enligt 99,5 procent av de totala svaren är mockaruta/kärleksmums, prinsessbakelse, blåbärspaj, cheesecake, chokladkex och macaron inte en bulle, och många meddelade att de gärna skulle ha velat kryssa i alternativet ”Absolut inte!”.
Tillredningsmetoden, formen och innehållet i degen
De bilder som gav upphov till mest kommentarer var utan vidare bostonkakan (78 procent ja), bullalängden (i Sverige vetelängd), som ändå i hög grad räknas som bulle (89 procent ja) och det finska bakverket peltipulla/pullapiirakka som inte har något tydligt etablerat namn på svenska men som tydligen på vissa håll i Svenskfinland kallas för bäribulla, och även går under namnet finsk blåbärskaka (7 procent ja). Det filosoferades även flitigt om munkars bullkaraktär, men de flesta beslöt sig för att frityrkokningen var avgörande, och bara ett fåtal tyckte att munken var en bulle (5–14 procent ja, beroende på form, fyllning och glasyr).
Olika idealbullar i Finland och Sverige
Om man bara ser på finländarnas svar så kan man konstatera att vår idealbulle antingen är 1) en enkel vetebulle med pärlsocker, 2) en vetebulle med smöröga, 3) en vetelängd (i Finland även kallad ”bullalängd”) eller 4) uppskuren med grädde och fyllning i form av en fastlagsbulle. Vi är mer övertygade än svenskarna om att fastlagsbullen, vetelängden och bullen med smöröga är bullar.
Vi ger däremot semlan – den finlandssvenska semlan, dvs. sverigesvenskarnas fralla – och pizzasnurran redigt lägre poäng på bullskalan än svenskarna. Vi är också rätt så polariserande – mellan bostonkakan på plats 8 (78 procent ja) och syltmunken på plats 9 (12 procent ja) är det ett stort hopp, medan svenskarna har ett antal bakverk i denna mittemellankategori som på svenskt manér verkar vara ”lagom mycket bulle”.
Sedan har vi svenskarna! Den svenska definitionen av idealbullen verkar helt enkelt vara ”ser ut som en kanelbulle”; det är endast kanelbullen och örfilen som får riktigt höga poäng. Bullen med smöröga och fastlagsbullen, som i Finland bägge två får över 95 procent ja, har i Sverige ynkliga 61 och 27 procent ja.
Däremot anses den svenska osötade frallan vara en bulle av nästan en tredjedel av alla svenskar. Delvis tror jag att det här har att göra med att svenskans ”semla” inte innehåller efterledet -bulle såsom vår fastlagsbulle gör, medan man i vissa delar av Sverige även lär kalla frallor för bullar. Det här med att kategorisera utgående från namnet syns också i att det som jag brukar kalla pizzasnurra ofta kallas pizzabulle i Sverige, och den har också drastiskt mycket högre poäng i Sverige (52 procent jämfört med 4 procent i Finland).
Bullakaffe behöver varken ha bulle eller kaffe
En annan orsak till den stora skillnaden mellan våra länder tror jag stavas fika. I Finland kan vi ofta tala om ”kaffe och bulla”, även om det som ställs fram på bordet snarare är kex, munkar eller något annat sött. I Sverige skulle det här troligen kallas fika, och därför blir omfånget för begreppet bulle också mycket snävare i Sverige. Många finlandssvenskar gör eventuellt omedvetet skillnad på bulle och bulla på ett som påminner om finskans pulla/(jotain) pullaa. En bulle är en viss typ av bakverk med rätt strikta kriterier, medan bulla för många snarare är en kategori av sötsaker som till exempel äts till kaffe. Och den här kategorin kan eventuellt till och med inkludera wienerbröd eller syltmunkar. Jag anser personligen att det här visar att det finns två olika begrepp i den finländska synen på bulle, men vi använder – förvirrande nog – samma term för bägge två.
En annan orsak till den stora skillnaden mellan våra länder tror jag stavas fika.
Slutligen ligger vi finlandssvenskar – föga överraskande – mitt mellan svenskarna och de finskspråkiga. Undantaget är att vi ser wienerbröd, lussekatter, syltmunkar och glasyrmunkar som närmare idealbullen än vad både finskspråkiga och svenskar gör, samtidigt som vi totalt ratar flest antal bullkandidater av alla grupper jag undersökt. Som i många andra fall är vi alltså det bästa av två världar.