Slangen föddes där finskan mötte svenskan

Biffaats mut leffaan? Frågan ligger långt från standardfinskans Ostatko minullekin elokuvalipun? och kopplingen till svenskans Bjuder du mig på bio? är inte heller solklar. Ändå är det just från svenskan som de båda slangorden biffaa och leffa kommer. Biffaa kommer från biffa, ett vardagligt ord med ursprung i antingen bistå eller betala, och leffa från lefvande bilder, som bion ibland kallades i annonser i Hufvudstadsbladet i början av 1900-talet.

Kända helsingforsare önskade slangordbok

De här exemplen är bara två av de 1 500 orden i Helsingforsslangen, ”Stadin slangi”, som har sitt ursprung i svenskan. Ulla-Maija Forsberg, direktör för Institutet för de inhemska språken, har forskat i helsingforsslangen och i dagarna gett ut den etymologiska ordboken Stadin slangin etymologinen sanakirja. I boken redogör hon för ursprunget till cirka 2 600 av orden i Helsingforsslangen, med betoning på det äldre materialet fram till 1960-talet.

– Mitt intresse för Helsingforsslangen kommer från att min pappa var slangtalare, och även om han inte talade slang hemma har slangen varit bekant för mig hela mitt liv, säger Forsberg om hur det hela började för hennes del.

Mitt intresse för Helsingforsslangen kommer från att min pappa talade slang.

Grunden till boken är vetenskaplig och Forsberg har följt etymologiska kriterier när hon har skrivit den, men den är riktad till alla som är intresserade av slang, såväl till den breda allmänheten som till dagens slangtalare och Helsingforsbor.

Initiativet till boken kom från kända helsingforsare som rapartisten Paleface, rockmusikern Tuomari Nurmio, president Tarja Halonen och hennes man Pentti Arajärvi.

– De var med bland dem som hade undertecknat en adress där de utmanade mig att skriva en etymologisk slangordbok eftersom jag hade varit huvudredaktör för Suomen sanojen alkuperä (etymologisk ordbok som behandlar standardfinska ord) som utkom 1992–2000. Där fanns nämligen inga slangord.

Forsberg har i urvalet koncentrerat sig på de äldsta slangorden och de ord som inte har ett självklart ursprung för dem som kan finska. Bara de allra vanligaste nyare slangorden har kommit med.

Uppstod i arbetarkvarteren

Slangens historia går tillbaka till arbetarkvarteren i 1890-talets Helsingfors. På den tiden var Helsingfors fortfarande väldigt svenskt, men i och med industrialiseringen flyttade det in många nya invånare som i huvudsak var finskspråkiga med olika dialektala bakgrunder. När de finskspråkiga pojkgängen från arbetarkvarteren i Berghäll, Sörnäs, Vallgård och Rödbergen mötte svenska pojkgrupper på gatorna började de ta in de svenska orden i sitt språk.

– De finskspråkiga pojkarna hade kontakt med svenskan hela tiden och om de inte var tvåspråkiga verkar de åtminstone ha förstått svenska väldigt bra, för språken har gått i kors, säger Forsberg om slangens födelse.

När de finskspråkiga pojkgängen från arbetarkvarteren mötte svenska pojkgrupper på gatorna började de ta in de svenska orden i sitt språk.

När de finskspråkiga pojkgängen från arbetarkvarteren i Berghäll, Sörnäs, Vallgård och Rödbergen mötte svenska pojkgrupper på gatorna började de ta in de svenska orden i sitt språk.Det här är naturligtvis orsaken till att en så stor del av ordförrådet och i synnerhet de äldsta slangorden har sitt ursprung i svenskan. Baadaa, borstaa, fasteri och frissa är bara några få ord som den som kan svenska direkt förstår betydelsen av. Duuni ’arbete’ från svenskans don är ett ord som Forsberg nämner bland de riktigt typiska slangorden. Det lever fortfarande kvar i dagens Helsingforsslang och har också spritt sig till andra delar av Finland.

Mesta, donna och stiflat

Men även om de svenska lånen är många finns det också spår av flera andra språk i Helsingforsslangen. Flera av de mest typiska slangorden kommer från ryskan: mesta ’plats, arbetsplats’ från ryskans mésto ’plats’, safka ’mat’ från ryskans závtrak ’frukost’ och lafka ’butik, företag’ från ryskans lávka ’bod, butik’.

– De ryska lånen är egentligen få, men hör till de mest centrala. Det är svårt att säga varför, de är helt enkelt ord som av någon orsak har börjat användas av många och därför spritt sig också utanför slangen, säger Forsberg.

Flera av de mest typiska slangorden kommer från ryskan.

Andra språk som finns representerade i helsingforsslangen är tyska, italienska och romani. Tyskan kom via tyska soldater efter inbördeskriget och har lämnat spår som stiflat och tsuge från tyskans Stiefel ’stövel’ och Zug ’tåg’. Donna för kvinna började dyka upp i och med de italienska filmernas intåg på 1940-talet och från romani finns bland annat ordet biknaa ’förmedla; langa droger’ från romaniordet biknavaa ’sälja’.

Engelskan påverkar

Men skulle dagens Helsingforsbor förstå en slangtalare på 1920-talet? Inte nödvändigtvis, säger Ulla-Maija Forsberg.

– Många av de svenska och ryska slangorden används inte längre. Till exempel det första ordet i boken, aanaa från svenskans ana, har jag aldrig hört. Det är svårt att säga säkert men antagligen skulle den tidens slang åtminstone inte vara fullt förståelig för dagens Helsingforsbor – om man inte kan svenska.

Slangen lever och utvecklas fortfarande.

Däremot fylls slangordsförrådet på hela tiden, och speciellt sedan 1960-talet har det kommit in massor av engelska ord i slangen. Slangen lever och utvecklas alltså fortfarande, även om impulserna i dag snarast kommer från den engelskspråkiga världen än från de svenskspråkiga pojkgängen på gatan. Gruppen av slangtalare har också utvidgats efter kriget, då också flickor så småningom började tala slang.

– I början var det bara pojkar som talade slang. Det var en identitetsmarkör för de unga karlarna, och slangen var ett språk man lärde sig på gatan. Min pappa talade till exempel bara slang med sina kaiffare (kompisar), för det hörde inte till att tala slang hemma och särskilt inte med sina barn, säger Forsberg.

Dialektala influenser

Däremot påverkade slangtalarnas bakgrund själva slangen. De som hade dialektal bakgrund tog in ord från sina dialekter i sitt språk och på det sättet blev en del finska dialektord en del av Helsingforsslangen. Deras betydelse har i vissa fall förskjutits, som i ordet häppä, som ursprungligen har betytt ’mjölk (åt barn)’ men som i Helsingforsslangen betyder ’sprit’.

Det som kännetecknar slangen och skiljer den från dialekter är i huvudsak att slangen baserar sig på ord, medan en dialekt också har uttal och böjning som skiljer sig från standardspråket. Men också i slangen går det att hitta vissa speciella drag för hur ord bildas.

– I slangen finns ord som börjar med två eller tre konsonanter, vilket inte är typiskt för finskan, säger Ulla-Maija Forsberg och ger som exempel ordet rigi ’kostym, kläder’ från svenskans rigg. I slangen finns en massa olika former av ordet, bland annat brigi, krigi, priki, spriki, skrigi och strigi – alla med konsonantkombinationer som är väldigt otypiska för finskan.

Och numera kan alltså alla slangentusiaster glädja sig åt att det finns en ordbok som inte bara förklarar betydelsen av de mest grundläggande slangorden utan också redogör för deras ursprung.