”När jag ser tillbaka på min forskarbana kommer jag att tänka på en mer eller mindre medveten strävan mot ett mål som utgjort drivkraften för mitt handlande. En annan sak är att hinder och stötestenar gör vägen ojämn och krokig eller rentav så besvärlig att det drömda målet tycks omöjligt att nå. Men en erfarenhet jag gjort är att ingenting är så svårt att jag inte klarar av det om jag är beredd att satsa långsiktigt arbete på att få det gjort.” Så skriver professor Christer Laurén i en av sina sista essäer i samlingen Egna vägar och andras (2020). Han avled den 19 september 2022.
Christer Laurén föddes den 3 juli 1942 i Helsingfors. Han blev student 1961 från Gamlakarleby svenska samlyceum och studerade sedan vid Åbo Akademi där han blev filosofie magister 1965, filosofie licentiat i svenska språket 1969 och filosofie doktor i svenska språket 1972 med avhandlingen Predikanten som översättare, om Jöns Buddes medeltida översättningar från latin till svenska.
Sin yrkeskarriär inledde han 1966 som lektor i latin och svenska vid Gamlakarleby svenska samlyceum. Hans akademiska karriär fick sin början 1970 vid Vasa handelshögskola (Vaasan kauppakorkeakoulu), som i dag heter Vasa universitet. Där anställdes han som tf. biträdande professor i svenska. Han förblev universitetet trogen under hela sin aktiva tid, först som biträdande professor i svenska språket och sedan som professor i samma ämne. Han kunde på så sätt följa universitetet i dess utveckling från handelshögskola till högskola och universitet ända tills han avgick med pension 2009. Under perioden 1990–1994 var han prorektor vid universitetet. Sedan 1973 var han docent i svenska språket vid Åbo Akademi.
Hans vetenskapliga bana inleddes med det filologiska arbetet om Jöns Buddes texter men forskningen förde honom vidare till andra jungfruliga marker. Han såg värdet i nyttan och i det annorlunda både inom forskning och inom högskolans utveckling. Han hade vidsträckta visioner och en djärv entusiasm. Med hans initiativförmåga och energi byggdes Humanistiska fakulteten vid Vasa universitet och dess Institution för nordiska språk upp och utvecklades med sina specialområden. Christer tog fasta på högskolans i början merkantila inriktning. Genom kontakter till danska och tyska fackspråksforskare kom han i beröring med terminologin som fackområde och som arbetsområde. Fackspråk och terminologi blev ett unikt specialområde inom högskolans nordiska språk. Området utvecklades och många av hans doktorander specialiserade sig på fackspråk och terminologi och förde hans arv vidare också utanför det egna ämnesområdet svenska. Vasa universitet blev känt både i och utanför Europa för sin specialisering inom fackspråksforskningen. Många är de konferenser som Christer och hans kolleger har deltagit i och många är de seminarier och symposier som Humanistiska fakulteten vid Vasa universitet arrangerat inom området. All denna kontakt, som inkluderar både fackspråksforskning och översättning, har knoppat av sig i olika publikationsserier och i VAKKI, den verksamhetsform och konferensserie som fick sin början 1984 och som lever vidare ännu i dag, allt med Christers tydliga avtryck.
Om fackspråksforskningen var viktig i början så kom språkbad, språkbadsforskning och flerspråkighet också att få ett stort utrymme i Christers forskarhjärta. En konferensresa till Montreal redan 1978 gav honom kontakter till flerspråkighetsforskare i Kanada och blev impulsen till hans andra specialområde. Också här såg han potentialen i flerspråkighetsforskningen och vilka möjligheter den och språkbadet kunde öppna hemma i Österbotten och i Finland. Så kom han att initiera ytterligare ett specialområde vid institutionen och universitetet, ett område som hade en enorm potential både lokalt, nationellt och internationellt. Även här ledde Christer sina forskare in på nya i mångt och mycket oröjda vägar och öppnade upp för en utbildning och forskning som har haft en omfattande bärkraft. Dagens språkbadslärare och språkbadsskolor i Finland har vuxit fram ur Christers intresse för flerspråkighet och ur hans insikt att språk är en enorm resurs livet igenom. Han har varit gästforskare i Wien, forskare i Bolzano, Italien. Han har anlitats som sakkunnig vid kanadensiska, norska, svenska och danska universitet och varit opponent på doktorsavhandlingar i Finland, Sverige, Storbritannien, Spanien och Österrike. Hans internationella förtroendeuppdrag är många liksom också hans åtaganden inom Norden och i det egna landet.
Svenskan har alltid spelat en speciell roll för Christer. Han var medlem i Svenska språknämnden i Finland 1976–1985 och dess ordförande 1985–1994. Under perioden 1986–1994 var han medlem också i Svenska språknämnden i Sverige.
Forskning och vetenskap är kärnan i Christers publicistiska verksamhet. Men hans lyra hade flera strängar. Han har gett ut prosa och poesi och medverkat i antologier och tänkte sig att vid sidan av forskandet efter pensionen också ägna sig åt att skriva lyrik och noveller. Så visst fanns det mål och mening i hans verksamhet och en seghet som gjorde att nästan ingenting var omöjligt. När vi, hans kolleger, sviktade och var beredda att ge upp såg han alltid möjligheter och vägar även om snåren var täta och marken svårframkomlig. Den segheten och målmedvetenheten spillde av sig på kollegerna och på hans studenter och gjorde möjligt det som ibland tycktes omöjligt. Det är så jag minns honom, med respekt och värme, som forskare och som kollega under ett helt yrkesliv. Jag är säker på att också andra vänner och kolleger runt om i världen, som kände honom, kan instämma i det.