Att hälsa på svenska eller finska i servicesituationer

Många finländare använder eller hör både finska och svenska i sin vardag. Språkkontakten med finska nämns ofta som en möjlig förklaring till skillnaderna mellan finlandssvenska och sverigesvenska. Men hur kommunicerar vi på svenska och finska i Finland egentligen? Hur syns likheter och skillnader till exempel i valet av hälsningsord? Det undersöker vi i projektet Kommunikativa mönster på två språk i Finland som finansieras av Svenska kulturfonden i Finland (2023–2026).

Med kommunikativa mönster avser vi etablerade och konventionella sätt att utföra sociala handlingar, till exempel att hälsa på någon, ge instruktioner eller be om något. I vardagen utför vi oftast sådana sociala handlingar rutinartat – till exempel när vi talar med expediten i biljettkassan för att köpa biljetter till en teaterföreställning. Vårt empiriska material består av både autentiska samtal och enkätundersökningar som besvarats av svensk- och finsktalande personer.

Många hälsningsord, till exempel svenskans hej och finskans hei samt hejsan och heissan, förekommer i båda språken. Även om de ser relativt likadana ut, används och uttalas orden inte nödvändigtvis på exakt samma sätt.

Hälsningar är allmänt intressanta, eftersom de flesta av alla samtal och avspeglar både vår relation till motparten och vår egen bakgrund. Många hälsningsord, till exempel svenskans hej och finskans hei samt hejsan och heissan, förekommer i båda språken. Även om de ser relativt likadana ut, används och uttalas orden inte nödvändigtvis på exakt samma sätt. I tvåspråkiga sammanhang kan hälsningar dessutom ha ytterligare en funktion: att signalera vilket språk man vill eller kan använda. Här i artikeln har jag tittat närmare på hälsningar i servicesamtal på svenska och finska inspelade vid biljettkassor vid Åbo Svenska Teater i Åbo och Studio Ticket i Vasa. Gemensamt för samtalen vid bägge biljettkassorna är att ungefär hälften av kunderna talar svenska och hälften finska. Samtalen har spelats in inom ramen för forskningsprogrammet Interaktion och variation i pluricentriska språk (2013–2020).

Hej – och hei – dominerar i servicesamtal

I de analyserade samtalen är hej (fi. hei) det vanligaste hälsningsordet på båda språken. Det används 189 gånger i de totalt 126 samtalen på svenska och 133 gånger i de 106 samtalen på finska. Hej förekommer alltså mycket ofta på båda språken, men oftare på svenska än på finska. Den näst vanligaste hälsningen är hej hej (fi. hei hei), som endast förekommer 20 gånger på svenska och 18 gånger på finska. Exempel på andra hälsningsord som förekommer i materialet är hejsan, god dag, morgon och mojn på svenska samt moi, päivää, moikka, terve, moro och heippa på finska. Dessa är mycket sällsynta jämfört med de två vanligaste hälsningarna på båda språken. 

Hur hej uttalas varierar mellan olika informanter: i det svenska materialet förekommer ibland hej: med betoning på j:et och regionala former som häj.

I cirka 60 procent av samtalen på svenska och 50 procent av samtalen på finska använder båda parterna hej (fi. hei). Det vanligaste är att både expediten och kunden hälsar på varandra med hej/hei, varefter kunden fortsätter på någotdera språket.

Hur hej uttalas varierar mellan olika informanter: I det svenska materialet förekommer ibland hej: med betoning på j:et och regionala former som häj. I de flesta fall är uttalet dock så pass neutralt att det är omöjligt att dra en gräns mellan var det svenska hej slutar och det finska hei börjar. Stavningen hej eller hei i utdragen avspeglar därför språket i resten av samtalet snarare än eventuella uttalsskillnader.

I sammanhang som det här är det alltså oproblematiskt att språkvalet inte signaleras genast i hälsningsskedet. I stället framför kunden sitt ärende på det språk hen önskar bli betjänad på. Eftersom hej (hei) varken avslöjar talarens språk, eller skapar förväntningar om den andra partens språk, utgör hälsningsordet en resurs i samtalen vid de två analyserade biljettkassorna i exemplet ovan, där det är möjligt att använda både svenska och finska.

När båda språken går väljer kunden språk

Även om de flesta samtalen vid de två biljettkassorna flyter smidigt på antingen svenska eller finska, finns det ett par samtal där deltagarna byter språk efter hälsningen.

I det första utdraget inleder expediten samtalet med hälsningen moi, som för en finsktalande kund kan skapa förväntningar på att samtalet förs på finska. Expediten fortsätter däremot på svenska. Kunden byter då språk genom att konstatera samma sak på finska och sedan går vidare med sitt ärende.

I det andra samtalet inleder parterna genom att hälsa på varandra med hej och nå hej, som fungerar på båda språken. Expediten fortsätter samtalet på finska, varpå kunden byter till svenska. Båda utdragen är från Åbo, där majoritetsspråket är finska och andelen svensktalande utgör 5,5 procent. Samtidigt är det fråga om en välkänd svenskspråkig institution, Åbo Svenska Teater, där arbetsspråket är svenska.Vi har inte hittat liknande situationer i samtalen från Vasa, där fördelningen mellan svensk- och finskspråkiga är mer jämn än i Åbo. Att beakta både regional variation och språkförhållandena på området i analysen är alltså viktigt. 

De två första samtalsutdragen visar hur hälsningarna i vårt material vanligtvis följs av att kunden presenterar sitt ärende, och samtidigt avgör språket för hela samtalet. De två senare utdragen avviker från den strukturen. I båda fallen måste expediten förklara att hen fortfarande är upptagen med en arbetsuppgift. Då blir kunden tvungen att ta ställning till det språkval expediten har gjort, vilket i sin tur i de här fallen leder till byte av språk. I samtalen från de analyserade biljettkassorna, där man kan använda både svenska och finska, är det ett allmänt förekommande mönster. Kunden väljer språket och expediten anpassar sig till kundens språkval. Det anknyter till den tydliga rollfördelningen mellan parterna, där kunden vill köpa en tjänst – i detta fall biljetter till en teaterföreställning – och expediten betjänar kunden som en del av sina arbetsuppgifter.

En jämförelse av samtal och enkäter ger ny kunskap om hälsningar

För att analysera hälsningarna i servicesamtal närmare utnyttjar projektet också två enkäter om hälsningar på svenska respektive finska (Södergård 2023, Yle 2023). Tillsammans utgör de bägge enkäterna från 2023 ett värdefullt material som ger fördjupad kunskap om hälsningar på båda språken.

När det gäller bruket av hälsningsord i servicesituationer anger majoriteten av informanterna i båda enkäterna ­– 80 procent av de svensktalande och 57 procent av de finsktalande – att de använder hej (hei) för att hälsa på personalen i en affär eller vid kassan. De öppna svaren stöder uppfattningen om att hej (hei) går att använda i många situationer, oberoende av språk (utdrag 5–6):

• 5. Hej/hei fungerar alltid och är ett säkert val. (Kvinna 20–30, Pedersöre/Jakobstad)
• 6. Hei sopii joka tilanteeseen, mennen tullen. […] (Kvinna 50–60, Ylöjärvi)
  ’Hei passar in i varje situation.’

Svaren visar också hur det svenska hej och det finska hei kan upplevas som samma ord utan några skillnader i uttal (utdrag 7–8):

• 7. Hej/Hei om man inte vet språket, samma uttal. (Kvinna 40–50, Österbotten)
• 8. Hei sopii kaksikieliselle paikkakunnalle. Se on sama sekä suomeksi että ruotsiksi. (Kvinna 60–70, Vasa)’Hei går på en tvåspråkig ort. Ordet är detsamma på finska och svenska.’

Några informanter anger dock att de varierar uttalet beroende på vilket språk de talar (utdrag 9–10):

• 9. Hälsar med hej på svenska och med hei på finska. (Man 70–80, Helsingfors)
• 10. På en tvåspråkig ort försöker jag i butiken genom mitt hälsande göra klart för vilket språk jag föredrar. Antingen genom ett god dag eller ett hej: med ett starkt j framom det finska slätstrukna hei. […] (Man 60–70, Ingå)

I vilken utsträckning hej och hei kan tolkas både som samma och som olika ord hör till de frågor vi kommer att undersöka närmare i projektet.

Hälsar med hej på svenska och med hei på finska.
(Man 70–80, Helsingfors)

Sammanfattningsvis går det att konstatera att svensk- och finsktalande samtalsdeltagare i princip använder sig av ett gemensamt hälsningsmönster i de undersökta samtalen från Åbo Svenska Teater och Studio Ticket i Vasa. I samtalen är de neutrala hej (hei) och hej hej (hei hei) betydligt vanligare än mer språkspecifika hälsningsord som mojn och moikka, trots att många som svarat på enkätundersökningarna anger att de, på samma sätt som personen i utdrag 10, väljer hälsningsord för att signalera vilket språk de föredrar i servicesituationer.

Som enkätmaterialet visar verkar det också finnas intrikata skillnader mellan hälsningsorden på detaljnivån, till exempel i hur hej (hei) uppfattas eller till och med uttalas. Dessa små, men ändå noterbara skillnader mellan hälsningsord i svenska och finska, utgör ett illustrativt exempel på varför det är viktigt att närmare analysera hur svensk- och finsktalande uttrycker sig i liknande situationer.

Läs mer

Artikel om projektet i Kielikello: Mitä tervehdys kertoo puhujasta?(siirryt toiseen palveluun)

Källor

Rouhikoski, Anu; Wide, Camilla; Tolvanen, Eveliina & Kurki, Tommi 2024: Suomen ja suomenruotsin vuorovaikutuskäytänteet vertailussa uudessa KoM2Språk-hankkeessa(siirryt toiseen palveluun). Hiiskuttua 12.3.2024.

Södergård, Lisa 2023: Hej hej eller sidu morjens!(siirryt toiseen palveluun) Källan 2/2023, pdf.

Yle 2023b = Petri Kivimäki, Mikko Savolainen, Asko Raimoaho, Henri Forss & Jasmina Kauta: Tämä kartta paljastaa, miten tervehdit kaveriasi – mukana yli 131 000 suomalaista: ”On todellinen aarreaitta” (siirryt toiseen palveluun)(yle.fi 28.12.2023).