Hur ska man uttrycka sig i skrift inom vården? Referensboken Att skriva texter i vården ger dels allmänspråkliga regler, dels mer specifika tips och råd om hur man skriver texter som förekommer inom vården. Också exemplen på allmänna skrivregler är anpassade till vårdsituationer. I kapitlet om skiljetecken finns bland annat följande exempel på kommatering: Mjälten måste, åtminstone i komplicerade fall, opereras bort.
Alltigenom betonar boken läsbarhet och mottagaranpassning. Man ska inte krångla till det i onödan. Allt skrivande bör föregås av en analys av skrivsituation, sägs det under rubriken Mottagaranpassning. Mottagaren har mycket stor betydelse för textens utformning. Också språket inom vården drabbas av en rad symtom, till exempel vänstertyngd och svårigheter att konstruera bra meningar. I boken finns flera matnyttiga recept. Den har också övningar med förslag till lösningar.
Som de flesta moderna handböcker med skrivregler har boken ett kapitel om den yttre formen: styckeindelning, layout, rubriker m.m. Vi som skriver eller översätter texter i Finland är tyvärr ofta tvungna att följa den finska mallen. Boken kan ändå tjäna som inspiration.
Kort sagt är budskapet (s. 89):
- Skriv det du menar utan att krångla till det.
- Lagom långa meningar med korrekt syftning och ordföljd gör en text lättläst.
- Enbart huvudsatser gör framställningen enformig. Variera meningsbyggnaden.
- Bind ihop texten med hjälp av sambandsord.
Det är en konst att skriva lättlästa texter med flyt och variation utan att innehållet banaliseras. Ibland behövs det inte mer än en vettig styckeindelning plus ett och annat sambandsord för att göra en text mer lättläst. Det visar boken om texter i vården.
Elisabeth Legl: Att skriva texter i vården, Studentlitteratur 2006, ISBN 91-44-04587-5.