Finlandismer finns på alla språkliga nivåer, dvs. de kan gälla uttal, morfologi, lexikon, semantik, fraseologi, syntax och pragmatik.
De flesta finlandismer förekommer parallellt med de standardsvenska alternativen, dvs. ofta är också den standardsvenska motsvarigheten fullt gångbar i finlandssvenskan. Ett exempel är det standardsvenska i mitten av, som är lika gångbar i finlandssvenskan som finlandismen i medlet av. Ibland verkar finlandismen svårare att ersätta. Ett exempel på det får finlandismen chokladstång utgöra. Chokladstång uppfattas av många finlandssvenskar som svår att ersätta med det standardsvenska chokladbit eller anglicismen bar. Dessa två typer kan man kalla för alternativa respektive exklusiva finlandismer.
Om man ser på finlandismernas ursprung finns det arkaismer, fennicismer, russicismer, germanismer, anglicismer, finlandismer med dialektalt ursprung och självständiga finlandismer. Arkaismer är ord eller uttryck som kommer från äldre standardspråk (t.ex. barmficka ’innerficka’). Kumpan ’kompanjon’ är en fennicism, eftersom den har uppstått genom påverkan från finskans kumppani. Påskefterrätten pasha är en russicism, dvs. ett ord av ryskt ursprung. En känd germanism, dvs. ett ord som importerats från tyskan, är ordet stöpsel, som i standardsvenskan motsvaras av stickpropp, vägguttag, jack eller jackuttag, beroende på vad man syftar på. Ett exempel på en särfinlandssvensk anglicism är ordet brand¸ som i svenskan normalt kallas varumärke. Men även om brand naturligtvis kommer från engelskan, har ordet kommit till finlandssvenskan genom förmedling av finskan. Brand är alltså samtidigt både en anglicism och en fennicism. En finlandism med dialektalt ursprung är t.ex. lorva ’gå långsamt’. Ord och uttryck som har utvecklats självständigt i finlandssvenskan har jag kallat för självständiga finlandismer. Exempel på det är t.ex. finlandismen inkommande som är en sammanblandning av orden kommande och instundande.
En semantiskt förskjuten finlandism är ett ord eller uttryck som används i en annan betydelse i finlandssvenskan än i standardsvenskan. Semantiskt förskjutna finlandismer kan ha stöd i finskan eller sakna stöd i finskan. En finlandism kan likaså både täcka ett vidare och ett snävare användningsområde än det standardsvenska ordet. Finlandismen sätta täcker ett vidare område än de standardsvenska sätta, ställa, lägga, medan betyg och beväring täcker ett snävare användningsområde i finlandssvenskan än i standardsvenskan. Se figuren på sidan 20.
Finlandismer som är vanliga eller åtminstone brukliga i finlandssvenskan men helt obrukliga i standardsvenskan kallar jag för absoluta finlandismer. Det är sådana som aldrig förekommer i standardsvenskan (t.ex. kiva ’kul’). Finlandismer som visserligen också förekommer i standardsvenskan, men mycket mindre frekvent, kallas av tradition för statistiska finlandismer. Statistiska finlandismer är språkliga drag som är relativt sett vanligare i finlandssvenskan (t.ex. på basis av). Stilistiska skillnader mellan finlandssvenska och sverigesvenska texter har en nära anknytning till frekvens och statistiska finlandismer. Man bör också minnas att språkbruket är föränderligt, varför en statistisk finlandism kan upphöra att vara en sådan, eller utvecklas till en absolut finlandism.
Delar man in finlandismer enligt funktion finns det oegentliga finlandismer, finlandismer som fyller en lucka i ordförrådet samt officiella finlandismer. En oegentlig finlandism är ett svenskt ord för en finländsk företeelse som saknar någon annan svensk benämning. Ett exempel är ordet frontmannahus ’enfamiljshus i trä byggt på 1940-talet efter krigsåren för frontsoldater och invånare från de delar av Finland som avträtts till Sovjetunionen’. Fenomenet, och ordet, finns bara i Finland. Finlandismer som fyller en lucka i ordförrådet är ord som saknar en motsvarighet i standardsvenskan trots att de inte är bundna till finländska företeelser. Ett exempel är plåtkrock ’krock med enbart plåtskador som följd’. De officiella finlandismerna (som ibland också har kallats obligatoriska finlandismer) är ord och uttryck som är etablerade genom lagstiftning eller andra auktoriserade beslut (t.ex. rådgivningsbyrå, i Sverige barnavårdscentral).
Eftersom språkvården inte gillar men inte heller avråder från alla finlandismer kan man dela in dem i sådana som språkvården vill och sådana som språkvården inte vill påverka. En klar uppdelning kan ändå inte göras eftersom språkvården ställer sig ambivalent till många finlandismers vara eller icke vara.
De finlandismer språkvården inte vill påverka är officiella finlandismer (t.ex. medicine och kirurgie doktor ’medicine doktor’), ord som berikar språket, t.ex. genom att fylla en lucka i ordförrådet (t.ex. talko), vardagliga ord i vardagliga sammanhang (t.ex. kiva ’kul’) samt oegentliga finlandismer, dvs. svenska ord för finländska företeelser (t.ex. siskonkorv om korv av finsk typ). Finlandismer som inte accepteras av den finlandssvenska språkvården är finlandismer med direkt motsvarighet i standardsvenskan (t.ex. rakbett ’rakblad’), finlandismer som inte förstås om man inte kan finska (t.ex. engångssinko ’pansarskott’), ord som betyder något annat i finlandssvenskan än i standardsvenskan (t.ex. soda ’bikarbonat’, i svenskan betyder soda ’natriumkarbonat’), avvikande prepositionsanvändning, morfologi etc. (t.ex. pluralformen radion ’radior, radioapparater’).
Språkvården bedömer alltså finlandismer enligt deras funktionalitet, och inte enligt deras ursprung. Detta innebär alltså att språkvården inte tycker att t.ex. fennicismer av princip är sämre än finlandismer med dialektalt ursprung eller självständiga finlandismer, vilket folk ibland verkar tro.
Finlandismer kan också kategoriseras enligt språkvårdens möjligheter att påverka dem i påverkbara finlandismer, stabila finlandismer och fast förankrade finlandismer. De sistnämnda uppfattar jag som i det närmaste omöjliga för språkvården att påverka. En försvårande omständighet för språkvården är om finlandismen den försöker motarbeta har ett semantiskt förskjutet innehåll i förhållande till standardsvenska, särskilt om finlandismen täcker ett snävare användningsområde än det standardsvenska ordet (t.ex. värnpliktig ’skyldig att fullgöra sin värnplikt’ och beväring ’som fullgör sin värnplikt’ jämfört med det standardsvenska värnpliktig som täcker båda begreppen). Dessutom försvåras språkvårdens chanser att motarbeta en finlandism om den har stöd i finskan, är stilistiskt neutral, verkar svensk och består av ett eller flera svenska ord. Till de fast förankrade finlandismerna, dvs. finlandismer med alla ovanstående egenskaper kan räknas hämta, skild, tillsvidare och ännu. De har alla använts åtminstone sedan 1800-talet och kommer knappast att försvinna så länge det talas svenska i vårt land.
Artikeln baserar sig på af Hällström-Reijonens doktorsavhandling Finlandismer och språkvård från 1800-talet till i dag (2012). Se notisen på s. 32(avautuu uuteen ikkunaan) i detta nummer av Språkbruk. I avhandlingen (s. 78–84) hittas källhänvisningar till denna artikel.