I exemplet i ingressen används de relativa adverben när och då för att inleda en temporal bisats, alltså en tidsbisats. Bisatser som inleds av då kan också ange orsak: Hon trivdes inte på festen då hon inte kände någon. Här är då synonymt med den kausala subjunktionen eftersom. I vissa fall kan det vara svårt att avgöra om en bisats är temporal eller kausal. I satsen Hon fick medicin då hon var sjuk skulle då kunna uttrycka både tid och orsak. Språkvårdare brukar uppmana skribenter att använda antingen när (i temporal bisats) eller eftersom (i kausal bisats) i stället för då i oklara fall.
För att ytterligare komplicera saken kan också när ibland ha en relativt tydlig kausal betydelse, alltså uttrycka orsak: När vi ändå är här kan vi passa på att tala om saken. Dessutom kan bisatser med då och när i vissa fall ligga nära bisatser som uttrycker villkor, alltså konditionala bisatser: Man ska stanna hemma när/då man är sjuk. Här är när eller då liktydigt med om. Svenska Akademiens grammatik (SAG) betraktar de kausala och konditionala betydelserna som sekundära betydelser hos temporala bisatser där tidsbetydelsen är förbleknad.
Enligt SAG är när i tidsbisatser stilistiskt neutralt, medan då av de flesta språkbrukare uppfattas som skriftspråkligt eller som mindre ledigt talspråk. Också Institutet för språk och folkminnen framhåller i frågedatabasen Frågelådan att då uppfattas som mer formellt och när som ledigare, och på nätet kan man till exempel hitta en uppmaning från Språkkonsulterna (2012) att undvika det skriftspråkliga då i text på sociala medier och hellre använda när. SAG påpekar dock att talspråkligt då förekommer regionalt (nordsvenskt).
Det bör påpekas att det finns två slag av tidsbisatser med när och då, nämligen bisatser utan korrelat och bisatser med korrelat. Ett korrelat är ett ord eller en ordfogning som ett relativt pronomen eller ett relativt adverb syftar på. De flesta när/då-bisatser är korrelatlösa, som bisatsen i exemplet Det regnade när/då vi gick hem. Det är endast satser av detta slag som i strikt mening kallas temporala bisatser i SAG, och det är sådana satser som kan få sekundära betydelser. När/då-satser som har korrelat uttrycker emellertid också tid och kan enligt min mening kallas tidsbisatser. Exempel: Sedan kom morgonen när/då jag skulle resa eller Vintern 1987, när/då de flyttade in i huset, var mycket snörik. Här är morgonen respektive vintern 1987 korrelat till när/då-satsen.
Att välja mellan när och då
Trots att då som inledare av tidsbisatser uppfattas som formellt av språkvårdare och grammatiker används det en hel del också i ledigare språk. Enligt vad jag iakttagit bland annat i tidningstext använder många både när och då, medan en del tämligen konsekvent använder antingen det ena eller det andra.
Finns det något som styr valet mellan när och då? Jag har flera teorier. För det första verkar bruket i viss mån vara knutet till geografiska områden. För det andra kan det finnas syntaktiska faktorer som påverkar valet, till exempel placering i meningen. För det tredje tycks det ha betydelse om när/då-satsen har ett korrelat eller inte.
Enkät om när och då
För att belysa valet mellan när och då i tidsbisatser satte jag ihop en enkät som publicerades på Språkbruks Facebooksida i januari 2021. Deltagarna skulle välja en av de två meningarna i vart och ett av följande fyra meningspar. I de två första meningsparen saknar när/då-satsen korrelat, medan det finns ett korrelat (sommaren 1994; dagen) i meningsparen 3 och 4.
1. När jag steg av tåget var det redan mörkt.
Då jag steg av tåget var det redan mörkt.
2. Ingen skadades då fartyget gick på grund.
Ingen skadades när fartyget gick på grund.
3. Sommaren 1994 när Lasse föddes var ovanligt varm.
Sommaren 1994 då Lasse föddes var ovanligt varm.
4. Sedan kom dagen då han fattade sitt beslut.
Sedan kom dagen när han fattade sitt beslut.
Deltagarna uppmanades att alltid välja den mening som kändes naturligast för dem. Det framhölls att det inte var fråga om rätt eller fel, utan att alla meningarna var språkligt godtagbara. Deltagarna skulle också uppge om de vuxit upp i Finland, i Sverige eller någon annanstans. De som vuxit upp i Finland skulle vidare ange om de vuxit upp i Österbotten, i södra Finland, på Åland eller någon annanstans. Jag valde med avsikt att fråga deltagarna var de vuxit upp i stället för var de var bosatta, eftersom jag tänkte mig att språket i hög grad formas av uppväxtmiljön. Vidare skulle alla ange till vilken av fem åldersgrupper (under 20, 20–35, 36–50, 51–70, över 70) de hörde. Deltagarna fick också komma med kommentarer.
Enkäten besvarades av 158 personer, av vilka 129 hade vuxit upp i Finland, 27 i Sverige och 2 någon annanstans. Av dem som vuxit upp i Finland hade 34 vuxit upp i Österbotten, 91 i södra Finland, 1 på Åland och 3 någon annanstans i Finland. I redovisningen av svaren begränsar jag mig i huvudsak till svar från dem som vuxit upp i Finland och Sverige och för finländarnas del till dem som vuxit upp i Österbotten och södra Finland, eftersom de övriga grupperna var mycket små.
Åldersfördelningen var 0 personer under 20 år, 13 personer i åldern 20–35, 40 personer i åldern 36–50, 80 personer i åldern 51–70 och 25 personer över 70. Ålder verkade inte ha stor betydelse för användningen av då och när i enkäten, och jag går därför inte närmare in på denna aspekt.
I kommentarerna påpekade flera enkätdeltagare att de skulle ha kunnat välja både då och när i exemplen. Att denna möjlighet saknades var dock ett medvetet val från min sida. Jag tänkte mig att om många hade valt ett sådant alternativ skulle de små nyansskillnaderna i användningen av då och när inte ha framträtt i enkäten.
När vanligast i början av en mening, då vanligast med korrelat
De flesta (71 procent av alla deltagare) valde när i meningsparet 1, där en bisats med initialt då respektive när inledde meningarna. Att när är vanligt när det står initialt i en mening är något jag tyckt mig märka också i annan text. En deltagare ansåg att det blev tydligare att använda när i exempel 1. I meningsparet 2, där bisatsen följde efter matrissatsen, var när också vanligast (61 procent av alla svar), men inte så vanligt som i exempel 1.
Däremot var då vanligast (55 procent av alla svar) i meningsparet 3, där det hade ett korrelat, sommaren 1994. Allra vanligast var då (81 procent av alla svar) i meningsparet 4, där det likaså hade ett korrelat, dagen. Att ett korrelat främjar användning av då överensstämmer med mina iakttagelser i tidningstext. Svenska Akademiens språklära av Tor G. Hultman stöder också indirekt denna iakttagelse genom att konstatera att bisatser med då och när ofta saknar korrelat men att detta i synnerhet gäller bisatser med när. Bisatser med då skulle alltså oftare ha korrelat enligt Hultman. Vidare ger Svensk ordbok utgiven av Svenska Akademien exempel på när-bisatser utan korrelat, medan det enda exemplet på en då-bisats har korrelat.
Varför då var ett så överlägset val i meningsparet 4 där korrelatet var dagen är en intressant fråga. En deltagare kommenterade att det var som om då i exempel 4 hade en annan betydelse än i de övriga exemplen. Eventuellt kan man också tänka sig att dagen då är något slags fras.
En intressant detalj var att skillnaden i då-förekomst mellan satser utan korrelat (meningsparen 1 och 2) och satser med korrelat (meningsparen 3 och 4) var störst bland dem som var uppvuxna i Sverige. Meningsparet 4, där bisatsen hade korrelatet dagen, var det enda där det sammantaget var en större procent sverigesvenskar än finländare som valde då (89 procent mot 80 procent).
Då vanligare i Finland än i Sverige
I alla meningsparen utom i nummer 4 var det en större procent av dem som vuxit upp i Finland som valde då än av dem som vuxit upp i Sverige. Störst var skillnaden mellan finländare och sverigesvenskar i de två första meningsparen, där bisatserna saknade korrelat. I meningspar 1 valde 33 procent av finländarna och 11 procent av sverigesvenskarna då. I meningspar 2 var motsvarande siffror 45 procent och 19 procent. Att då som inledare av tidsbisatser används mer i finlandssvenska än i sverigesvenska är en åsikt jag också hört tidigare. En möjlig orsak är att då i början av bisatser är ett ålderdomligt och dialektalt drag, och finlandssvenskan har över lag fler ålderdomliga drag än sverigesvenskan. Som sagt förekommer talspråkligt då regionalt också i Sverige.
När bisatserna hade ett korrelat (meningsparen 3 och 4) var då vanligt också i Sverige. I meningsparet 3 var skillnaden mellan sverigesvenskar och finländare liten, och i meningsparet 4 var det som sagt rentav en något större procent sverigesvenskar än finländare som valde då.
Då vanligare i Österbotten än i södra Finland
Enkäten tyder på att då dominerar i Österbotten och när i södra Finland. Österbottningarna hade högre procenttal för då än för när i alla fyra meningsparen, medan sydfinländarna tvärtom valde när framför då i alla meningspar utom nummer 4. I alla fyra meningsparen var det en större procent av dem som vuxit upp i Österbotten som valde då än av dem som vuxit upp i södra Finland.
Att då är vanligt i Österbotten kan ha att göra med att många där talar en då-dominerad dialekt som första språk. En av enkätdeltagarna kommenterade: ”Jag talar österbottnisk dialekt och tror det känns bäst med då i meningarna ovan på grund av att jag på dialekt sku säga tå och inte når.”
Talspråk och skriftspråk
Många deltagare påpekade att de skulle välja olika beroende på om det var fråga om talat eller skrivet språk. Denna skillnad togs dock inte upp i enkäten, eftersom jag inte bedömde den som avgörande i detta fall. Det är inte alltid lätt att skilja på talat och skrivet språk; till exempel ligger det skrivna språket på sociala medier nära det talade språket. Vid närmare eftertanke skulle det kanske ha varit bra att definiera exempelmeningarna som ledigt skriftspråk.
Intressant nog fanns det en tydlig skillnad mellan kommentarerna om talspråk och skriftspråk beroende på om deltagarna vuxit upp i Österbotten eller i södra Finland. Flera österbottningar tyckte att då hörde hemma i talspråk och när i skriftspråk, medan sydfinländarna sade precis tvärtom: när i talspråk och då i skriftspråk! En sverigesvensk deltagare var av samma åsikt som sydfinländarna, och en annan ansåg att då var mer gammaldags än när. En ålänning kommenterade att då var mer litterärt och berättande. Här överensstämde sydfinländarnas, sverigesvenskarnas och ålänningens åsikt med SAG:s och språkvårdens ståndpunkt, att då är formellt och skriftspråkligt och när ledigare.
Korrelat avgörande
Det mest påfallande resultatet av enkäten var att förekomsten av korrelat verkade vara en avgörande faktor i valet mellan när och då i tidsbisatser. I exemplen 1 och 2 där korrelat saknades valde de flesta när, medan då sammantaget var populärast i exemplen 3 och 4 där det fanns ett korrelat. Intressant nog var det särskilt sverigesvenskar som gjorde skillnad mellan satser med och utan korrelat. En annan trend som enkäten pekar på är att när är vanligt när det står initialt i en bisats som inleder meningen. Vidare stöder enkäten uppfattningen att då som inledare av tidsbisatser används mer i Finland än i Sverige, men detta gäller i huvudsak bisatser utan korrelat. Inom Finlands gränser används då mer i Österbotten än i södra Finland.
Det är möjligt att också andra faktorer än de ovannämnda påverkar valet mellan när och då. En av deltagarna kommenterade att hen kan variera uttrycken med tanke på rytm, klang, färg etc. Eventuellt kan semantiska faktorer också spela in. En deltagare som vuxit upp i södra Finland tyckte att hen använder då om händelser som ägt rum för länge sedan och när om händelser som ägt rum nyligen. Intressant nog fanns också i detta fall en skillnad mellan södra Finland och Österbotten, eftersom en österbottnisk deltagare var av motsatt åsikt: hen tycker sig använda då om något som är tidsmässigt närmare och när om något som skett för lite längre tid sedan! En annan österbottnisk deltagare förknippade när i skriven text med att själva tidpunkten är av större vikt för berättelsen.
Svensk ordbok utgiven av Svenska Akademien tycks ge ett visst stöd för en semantisk skillnad mellan när och då som inledare av tidsbisatser. Definitionen av när lyder ’vid den tid(punkt) vid vilken viss händelse e.d. inträffade el. kommer att inträffa’. När kan alltså enligt definitionen syfta på både förfluten tid och kommande tid. I definitionen av då nämns däremot endast förfluten tid: ’vid den tidpunkt vid vilken visst förhållande gällde’.