Häromveckan var jag på en hemmafest på Södermalm i Stockholm. Gästerna bestod av ungefär 20 personer i trettioårsåldern, de flesta med jobb inom reklam, foto och kultur och med en bostadsadress på Södermalm eller söder om Södermalm. En ganska så homogen skara alltså, även om alla som var där säkert vid givet tillfälle skulle framhäva vilka unika personer de är. Den mest frapperande likheten var dock ändå att absolut alla gäster hade en Iphone.
Nu undrar ni kanske varför jag skriver om det här i en krönika i Språkbruk? Jo, även om de här människorna säkert hör till dem som är först med att hoppa på tekniska trender känns det anmärkningsvärt att 100 % av festen ägde en Iphone och jag ser det som ett bevis på att var och varannan människa nu går omkring med denna mojäng i fickan. För mig personligen har den faktiskt varit genuint livsförbättrande, effektiviteten i både mitt arbetsliv och privatliv har höjts rejält (och lyckokänslan varje gång jag tar upp denna minidator är inte att förglömma). Plötsligt kan man använda mellantid som väntande på bussen till att spionera på andra på Facebook eller till att se det där programmet man missade på SVT förra veckan.
I och med Iphones intåg i livet har också mitt intresse för ordlekar, korsord och annan språklig hjärngymnastik gjort en rejäl återkomst. Det finns nämligen hur många appar (små program) som helst för den språkligt intresserade, flera av dem gratis. Till dem hör Ordbiten, där man under tidspress ska ta sig igenom 40 ord där man på varje ord väljer mellan fem olika definitioner. Nivån är inte lika svår som den fruktade ordförståelsedelen i det svenska högskoleprovet (ett prov som ironiskt nog kommit till bl.a. för att invandrare ska kunna komma in på universitetet utan att ha svensk högskolebehörighet), men appen funkar bra för att en seg höstmorgon väcka upp sin trötta hjärna. Och vill man betala lite så finns det givetvis hur mycket ordövningar som helst som är anpassade till nivån på högskoleprovet.
Vidare har vi bl.a. Krysset (vanliga korsord), Words with Friends (engelskspråkigt Alfapet som man spelar mot kompisar eller vem som helst annan som har programmet) och diverse mer obskyra ordrelaterade program som t.ex. Dagens substantiv. Med tanke på att forskare kommit fram till att personer som sysslar med sådana här aktiviteter skjuter på en eventuell annalkande demens med flera år så är det faktiskt inte bara något man slår ihjäl dötid med utan något hälsosamt (!). För övrigt påverkar ju en aktiv flerspråkighet hjärnan på samma sätt, så bara genom att vara t.ex. svenskspråkig i Finland motar man Alzheimern i grind.
Nu är det förstås inte bara hjärngympa som finns tillgängligt utan även fantastiska språkliga hjälpmedel som Norstedts ordböcker (tyvärr finns dock inte den finsk-svenska). I stället för att bära omkring på en ordbok eller mot alla mina principer byta till engelska kan jag nu med ett knapptryck hitta precis det tyska ord jag behöver när jag talar med mina vänner i Berlin. Unglaublich wunderbar!