Som dagsverspoet i dagens medievärld känner jag mig både utmanad och privilegierad. Dagsverserna är en levande och betydelsefull journalistisk tradition, som dessvärre inte längre ingår i speciellt många tidningar. Hufvudstadsbladet är nästan den enda. Jag tycker att Husis ska ha all heder för att dagsversen lever och har hälsan. Visserligen är versen inte daglig längre, men mina farhågor om att den glesnade publiceringstakten skulle ta död på verserna var obefogade. Också de nya krafterna i Hbl:s redaktionella ledning har försäkrat att versen är viktig.
Man kunde kanske avfärda dagsversen som ytlig eller obetydlig. Ett underhållande inslag, som anses höra hemma på tidningens ”lätta sidor”. Det är inte så. Indelningen i ”lätt” och ”seriöst” är synnerligen konstgjord och odlas väl mest av kulturelitister och populister. De flesta väljer och vrakar i ett brokigt innehåll. Jag uppfattar ofta Kalle och Hobbe som lika intellektuellt inspirerande som Michel Ekmans bokrecensioner. Bitande satir kan vara lika rolig som buskis. Det är formatet som är skillnaden.
Dagsversen kan kommentera ett aktuellt ämne på ett sätt som tar ställning och samtidigt hos läsaren skapar en kombination av upplysning, nöje och nyfikenhet. Bunden och rimmad vers är den fysiska formen av text. Versen passerar hjärnan och går därefter med pulsen från vårt hjärta rakt in i musklerna och sinnesförnimmelserna. Versen känns helt enkelt i hela kroppen. Det vi läser i versform har vi lättare att komma ihåg och i bästa fall kan en verspoet väcka vidare intresse för både språk och innehåll. Jag tror att Stig Dagerman, Alf Henrikson och Tage Danielsson mer än vi anar har förstärkt svenskarnas känsla för svenskan.
Journalistiskt har dagsversen traditionellt varit en slagkraftig samtidskommentar som kompletterar tidningens övriga texter. Den nyligen avlidne Benedict Zilliacus arbetade som journalist på Hufvudstadsbladet, där han också publicerade sina briljanta dagsverser under signaturen Bez. Hans alster hade oftast en nyhetskoppling. I dag jobbar ingen av oss dagbokspoeter på Hbl. Dagsaktualiteten i verserna varierar. Vi verspoeter har olika skrivtempo och olika intressen.
Själv odlar jag som verspoet ambitionen att vara personlig men inte privat, snitsig men inte putslustig, finlandssvensk men inte exkluderande. Jag har en förkärlek för att kommentera aktualiteter. Kanske är jag traditionalist, kanske bara självplågare som tycker om att skriva min vers strax före pressläggning. Läs och kommentera gärna. Det är nämligen inte många som hör av sig.