Jag minns att jag redan under min studietid i många sammanhang hörde att kompositörens modersmål påverkar den instrumentalmusik som hen komponerar. Ett exempel som ofta upprepades var att ungersk musik undviker upptakter (alltså fraser som börjar med en obetonad taktdel), eftersom det ungerska språket har betoningen på den första stavelsen. Det kändes helt logiskt och jag återberättade påståendet som ett faktum.
Jag har sedermera lärt mig att påståendets utbredning inte står i proportion till mängden forskning om ämnet. Däremot verkar påståendet vara helt och hållet baserat på anekdotiska bevis och på ett slags nationalromantiskt ideal om musik som besjunger hemlandets nationella särdrag utan att kompositören medvetet imiterar folkmusik. Intressant nog har både Jean Sibelius och Béla Bartók uttryckt detta som ideal.
Så vitt jag vet publicerades den första seriösa forskningen om förhållandet mellan kompositörens modersmål och hens instrumentalmusik så sent som 2002 (trots att den forskningsmetod som användes utvecklades redan 1987). Forskarna analyserade rytmen i 136 engelska och 181 franska instrumentala melodier vars titel inte inkluderade någon hänvisning till sång. Sånger med namn som Song without Words (”Sång utan ord”) exkluderades alltså. (Melodier som ska sjungas återspeglar självklart språkets naturliga rytm och därför exkluderades melodier som imiterar sången från forskningen). Melodierna var skrivna av 16 manliga tonsättare verksamma vid sekelskiftet 1800/1900.
Forskningsresultaten var förvånansvärt tydliga: instrumentala melodier delade vackert upp sig i två separata grupper, franska i den ena och engelska i den andra.
Forskningsresultaten var förvånansvärt tydliga: instrumentala melodier delade vackert upp sig i två separata grupper, franska i den ena och engelska i den andra. Men detta var inte allt: när resultaten sammanfogades med data från språkanalys placerade sig den franska melodigruppen i närheten av det franska språket (analyserat med samma metod) medan den engelska gruppen låg intill det engelska språket.
Men den mest imponerande detaljen i forskningsresultaten var dock dess undantag. En fransk kompositör stack ut ur mängden och låg långt ifrån alla andra – såväl franska som engelska kompositörer. Den kompositören hette Vincent d’Indy. Detta är viktigt för d’Indy betraktade den franska romantiken som ytlig. Han tyckte att den franska nationalromantiska musiken borde basera sig på den tyska Bach-Beethoven-Wagner-traditionen i stället för att skapa ett eget franskt tonspråk.
En fransk kompositör stack ut ur mängden och låg långt ifrån alla andra – såväl franska som engelska kompositörer.
Att forskningsmetoden plockade upp just d’Indy som ett undantag, fungerar – åtminstone för mig – som ett extrabevis på att forskningsmetoden faktiskt fungerar och att det kanske finns ett korn av sanning i det ofta upprepade påståendet om modersmålets inverkan på instrumentalmusik. Ärligt talat var jag redan redo att dra det över samma kam som den irriterande myten om musik som ett universellt språk (musik är ju inte ett språk och dess meningar inte universella).
Nu har jag börjat fundera på om Finland kunde fungera som ett laboratorium för denna typ av forskning.
Nu har jag börjat fundera på om Finland kunde fungera som ett laboratorium för denna typ av forskning. Vi vet att en fungerande metod existerar. Och i ett tvåspråkigt land vars språk inte är släkt med varandra kunde man säkert hitta forskningsmaterial och ställa frågan hur modersmålets rytmer återspeglas i instrumentalmusik. Själv skulle jag även vilja se ett utvidgat forskningsmaterial som inte begränsar sig till den nationalromantiska, hundra procent maskulina panelen.
Min språkvetenskapliga kompetens räcker inte till, men det är fritt fram att stjäla idén.