Jag är nyfiken och upptäcker världen både genom att se och iaktta men även genom att känna och uppleva med mina händer och min kropp. För mig är målandet de språk och uttryckssätt, med vilka jag vill visa på livets gåtor, forma frågor och omfamna betraktaren. När jag målar strävar jag efter att ha alla sinnen öppna och samtidigt avskärma sådant som stör. Likväl hoppas jag kunna måla för alla sinnen så att man både kan se, känna och höra mina målningar.
Numera skapar jag ofta små dikter, ordmålningar där jag med ord försöker få fram samma stämning och känsla som den jag målat.
Jag har ett block där jag skriver, associerar och skissar. Blocket är viktigt därför att det hjälper mig att fokusera. Jag skriver in ord, kanske meningar, bilder, berättelser eller livsfilosofier. När jag bestämt mig för en utgångspunkt kan jag återkomma till den i mitt block. Det hjälper mig att stanna upp och klargöra var jag är just då. Jag kan ta ny sats och hitta tillbaka till det jag strävade efter, även om det sedan kan gå åt vilket håll som helst och jag kan hitta helt nya utgångspunkter och mål.
Fastän jag alltid har skrivit små texter vid sidan om har jag haft stor respekt för orden. Jag har varit rädd för att lyfta fram dem i mitt måleri eftersom orden har en så stor makt. Orden kan i värsta fall tvinga och stänga in mina målningar i en snäv och bestämd upplevelse – i bästa fall blir orden ackord som stämmer överens med målningens melodi. Numera skapar jag ofta små dikter, ordmålningar där jag med ord försöker få fram samma stämning och känsla som den jag målat. Jag har också läst in dikterna så att man kan lyssna på dem medan man betraktar bilden. Ibland har jag även haft målningar att känna på och ljud att lyssna till.
Jag utgår ofta från enkla iakttagelser i vardagen, ljuset och skuggorna som leker på väggen eller färgerna i en pöl på marken. Jag vill hellre ge glädje i vardagen, hopp om en ljusning och tro på förändring fastän jag vet att det finns mycket tungt och mörkt i livet. Jag vill hellre trösta och krama än slå och skrika.
Det är ju onödigt att sträva efter att välja de vackraste orden eller att öva på de färggrannaste penseldragen om jag inte har något att säga.
Vilket uttryckssätt jag än använder är det viktigaste vad jag vill säga eller nå. Det är ju onödigt att sträva efter att välja de vackraste orden eller att öva på de färggrannaste penseldragen om jag inte har något att säga. Det jag säger finns inte i ord, eller meningar, det är kanske inte något man kan förstå med förnuftet eller begränsa i ord. Det jag målar är en upplevelse, som jag hoppas når flera sinnen och som man kan njuta av: färgflödet, penseldragen, ljusets och mörkrets lek på målardukens yta.
Jag vet inte för vem jag målar eller vem som kommer att se och uppleva mina målningar. Kanske är det någon som bara ser en glimt i förbifarten, kanske någon som blundar och vänder sig bort eller någon som blir intresserad och börjar diskutera. Hur det än blir med dessa möten är jag glad för möjligheten att mötas via målningen. Målningar kan i bästa fall säga mer än tusen ord. Men för att uppleva det kanske vi ibland måste hejda oss, iaktta och ärligt öppna våra sinnen, för annars förblir målningen kanske stum och säger inte ett enda ord.
Du kan lyssna på exempel på Helena Hartmans inlästa ordmålningar här:
Ordmålning 1(avautuu uuteen ikkunaan, siirryt toiseen palveluun)
Ordmålning 2(avautuu uuteen ikkunaan, siirryt toiseen palveluun)