Språket är ett föränderligt flöde, och det kan tyckas vara en naturlag att när nya ord kommer till så faller samtidigt gamla från. Så är det i Svenska Akademiens ordlista där antalet nyord skulle göra boken ohanterlig om inte samtidigt det som bedöms som obsolet tas bort varje gång en ny upplaga trycks.
Av många olika skäl försvinner ord. I takt med att synen på omvärlden förändras och vi förhoppningsvis blir mera vidsynta tolereras inte längre vissa ord, andra upplevs som stötande, gamla yrkesbeteckningar som kränkande. Men ivern att rensa bort ord som vi inte svänger oss med dagligdags kan gå till överdrift. Frans G. Bengtsson som inte bara skrev böckerna om Röde Orm och Karl XII utan också var en läsvärd essäist stiftade om jag minns rätt en Riksförening för bevarandet av verbens pluralformer, med två medlemmar: han själv och hans fyraårige son. Den skulle haft en mission den gången en reklamnisse på IKEA missuppfattade hur verbkongruensen fungerar och påstod att ”Tomten äro smålänning”.
Kanske skulle man inrätta en motsvarande Riksförening för bevarandet av gamla goda ord, även om medlemmarna nog fick arbeta i motvind. Varför dessa tankar just nu? Jo, i parken till konstmuseet Nivaagaard i Nivå strax norr om Köpenhamn sattes hundra vita skyltar upp längs en snitslad bana i våras. På var och en finns ett danskt ord som är utrotningshotat. Man vandrar från det ena ordet till det andra i detta ”Reservat for truede ord”, och diskuterar hur många av dem som verkligen kan kastas på skräphögen – få eller inga, visar det sig (och det är förstås vitsen med det hela: att mobilisera det språkliga motståndet mot onödiga utrensningar).
”En række gode ord er ved at forlade vores sprog” påstår ett flygblad som manar till en vandring längs parkens vita skyltar: ”Kom og find et ord, du vil hjælpe med at bevare. Tag det med hjem i tankerne och brug det næste gang, du skal skrive til en ven. Så hjælper du ordet på rette vej igen.” Det är en rolig idé som kanske växer till en språklig gerillarörelse.
Vilka ord rör det sig om? Här är en handfull: Mundhugges (även om ordet försvinner kommer trätgirigt folk fortsätta att munhuggas), durkdreven (durkdrivna skurkar går inte upp i rök om än ordet skulle göra det), gavtyv (tjuvar och bedragare finns det fortfarande gott om), sagfører (advokat låter förstås både finare och dyrare), skøge (som är att föredra framför det råare hore – e:na byts ut mot a i svenskan), hamstre (företeelsen kommer inte att försvinna). De orden är det inte mycket mening med att ta bort. Ruskomsnusk hör inte till det dagliga danska talet numera men är ett bra onomatopoetiskt matlagningsord för gryta, ragu, och i överförd betydelse sammelsurium, mischmasch, röra (som ses i Moldes danska ordbok). Och till sist: vad døgenigt betyder vet alla som läst den tyske romantikern Joseph von Eichendorffs ”Aus dem Leben eines Taugenichts” vars svenska titel är mera neutral: ”Ur en dagdrivares levnad”. Men døgenigten är en odåga, odugling och slöfock, och sådana finns alltjämt.
