Siv Strömquist: Skiljeteckensboken. Skiljetecken, skrivtecken och typografiska grepp. Morfem 2013. 190 sidor.

En text består av mycket mer än ord. I den föregående meningen till exempel finns det åtta ord, men där finns också en hel del annat som man inte nödvändigtvis kommer att tänka på. För det första skiljs orden åt av mellanrum – annars skulle de vara svåra att läsa. För det andra förstår vi att räckan av ord är en mening genom att den inleds med stor bokstav och avslutas med punkt.

Om allt som finns i en svensk text utöver orden handlar Skiljeteckensboken av Siv Strömquist, docent i nordiska språk vid Uppsala universitet och författare till flera böcker om skrivande och språkriktighet. Strömquist har velat samla reglerna för skriftspråkets alla tecken för att på detta sätt bidra till en friktionsfri kommunikation mellan skribenter och läsare. En sådan kommunikation förutsätter ju att bägge parter är medvetna om vad tecknen står för.

Man kan lätt tro att en bok om skiljetecken är torr läsning, men det gäller inte denna bok. Strömquist har ett njutbart språk, och det är en överraskande rik värld som hon för in läsaren i. Boken fungerar visserligen i första hand som en praktisk handbok där man kan slå upp allt från regler för användning av kommatecken, snedstreck och måttenheter till smilisar och typografiska tecken, men den är mycket innehållsrikare än så. Den är till exempel en liten kulturhistorisk guldgruva där läsaren får intressant information om de olika tecknens historia i svenska språket. Jag visste till exempel inte att tankstrecket är ett av våra yngsta tecken och att det nämndes för första gången i Lärobok i svenska språket med tillhörande öfningar från 1813.

Ett intressant avsnitt handlar om skiljetecknen i skönlitteraturens tjänst. Många författare använder medvetet tecknen som ett litterärt stilmedel och som ett sätt att uppnå maximal uttrycksfullhet. Den konstnärliga friheten innebär att författarna kan bryta mot de vedertagna reglerna eller åtminstone tänja på dem, men en förutsättning för expressivitet och litterära friheter är i alla fall att man behärskar de grundläggande reglerna. Dessa regler kan både skönlitterära författare och vanliga skribenter och läsare med fördel inhämta i Skiljeteckensboken.