Kerstin Johanson: Svenska uttryck och deras ursprung. Ordalaget 2012. 160 sidor.

Alla språkanvändare som ibland stannar upp och undrar varifrån ett visst idiomatiskt uttryck i svenskan kommer har nu fått en ny bok att slå upp i. Kerstin Johanson, språklärare som tidigare skrivit om engelska uttryck, har nämligen gett ut Svenska uttryck och deras ursprung som innehåller över 200 uttryck jämte en redogörelse för deras betydelse och ursprung.

Boken lämpar sig bra att ha som uppslagsbok, men den kan också läsas från början till slut och erbjuder då en trevlig dos kulturhistoria. Jag har till exempel inte känt till att uttrycket den röda tråden härrör från den engelska marinen. Där tvinnades tågvirket så att en röd tråd löpte genom trossen, och denna tråd var ett tecken på att trossen tillhörde kronan. Hur uttrycket sedan kom att betyda ’sammanhang’, ’genomgående tanke i något’ förklaras dock inte i boken. Också när det gäller vissa andra av uttrycken kan förklaringarna ibland kännas något kortfattade. Jag saknar dessutom uppgifter om när uttrycken har börjat användas i svenskan.

Uttrycken har mycket olika ursprung. En rätt vanlig källa är Bibeln, även i fall där man inte i första hand associerar till den.  Det gäller till exempel uttrycket ha pengar som gräs, där frasen som gräs kommer från Jobs bok: ”Din säd ska vara mycken, och dina efterkommande såsom gräs på jorden.” Också uttryck som efter den betan (’efter den obehagliga erfarenheten’) och kasta yxan i sjön (’ge upp’, ’misströsta’) härstammar från Bibeln trots att man kanske inte i första hand tänker sig det.

I samband med många av uttrycken nämns motsvarande uttryck på andra språk.  Det är intressant att konstatera att det finns vissa företeelser som i speciellt hög grad gett upphov till idiomatiska uttryck på flera språk. Det tycks till exempel finnas ett allmänmänskligt behov av ett uttryck för något som är värdelöst eller av ringa värde. På svenska säger vi då att det inte är värt ett ruttet lingon, medan man på engelska säger att det inte är värt ett fikon, på danska att det inte är värt en sur sill, på tyska att det inte är värt några kantareller, på ryska att det inte är värt skalet på ett uppätet ägg och på arabiska att det inte är värt ett halmstrå. Tyvärr har författaren inte citerat uttrycken på andra språk än engelska utan nöjt sig med att översätta dem. Det skulle ha varit trevligt att lära sig nya uttryck på olika språk.

Intressant är att vissa av uttrycken har uppstått genom missförstånd eller språkliga glidningar. Det gäller till exempel hela baletten (’allihop’, ’alltihop’), som kommer från tyskans die ganze Palette, alltså egentligen ’hela paletten’. Andra uttryck har genomgått betydelseförändringar. Ett känt exempel är björntjänst (’något som skadar mer än det gagnar’), som många numera uppfattar som ’en stor tjänst’. Författaren nämner att det till och med finns ett företag med namnet Björntjänst! Ett annat exempel är gråta krokodiltårar (’gråta låtsade, falska tårar’), som enligt författaren ibland används felaktigt i betydelsen ’gråta väldigt mycket’.

Det jag ställer mig frågande inför är den alfabetiska ordningen i boken. Författaren har nämligen valt att ordna uttrycken enligt det första ordet i varje uttryck. Detta har bland annat lett till att flera uttryck kommer upp på den, det, en eller ett, till exempel den röda tråden, det blev ett ramaskri, en het potatis, ett rött skynke. Här skulle det ha känts naturligt att leta på respektive huvudord. Samma sak gäller uttryck som tas upp på inte, till exempel inte få en syl i vädret, inte ha ett rött öre, och uttryck som tas upp på vara, till exempel vara lika goda kålsupare.

Systemet är förvirrande också för att uttryck kan förekomma i olika form. Det kan till exempel heta både gråta krokodiltårar och fälla krokodiltårar, men i boken tas uttrycket bara upp på gråta. Naturligast skulle det kännas att leta på krokodiltårar. Det kan också heta både fara fram som ett jehu och komma farande som ett jehu, men i boken tas uttrycket enbart upp på fara.

Dessutom har författaren inte varit konsekvent när det gäller uttryckens form, som ligger som grund för den alfabetiska ordningen. Hon har valt att inleda många uttryck med ett verb i infinitiv, till exempel komma på grön kvist, men detta är inte konsekvent genomfört. Exempelvis tas uttrycket ur askan i elden upp på ur trots att det lika gärna skulle kunna ha formen komma ur askan i elden eller hamna ur askan i elden – eller allra helst tas upp på aska. Till all lycka är boken försedd med ett registerdär uttryckens huvudord återfinns. I praktiken är läsaren säkert för det mesta tvungen att gå via detta register för att hitta ett uttryck.