Karin Arvidsson: Talar Norden med kluven tunga? Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet. 121 sidor.
Hösten 2012 gav Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet ut en liten skrift med titeln Talar Norden med kluven tunga? Författare är Karin Arvidsson, tidigare kommunikationschef vid Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet. De korta kapitlen baserar sig på intervjuer med personer med intresse för och åsikter om den nordiska språkgemenskapen. De mest namnkunniga ur finlandssvensk synvinkel är väl Martti Ahtisaari, drottning Margarethe, Fredrik Skavlan och Fredrik Lindström, men sammanlagt tolv inflytelserika personer från de fem nordiska länderna har fått komma till tals. Därtill finns det miniintervjuer med ett antal ”vanliga” ungdomar som flyttat till ett annat nordiskt land för studier eller arbete.
Bland de intervjuade finns dels nordiska språkentusiaster, dels pragmatiker. De förra tycker det är viktigt att det nordiska samarbetet sker på de skandinaviska språken, eftersom vi nordbor har så mycket gemensamt både kulturellt och politiskt och språket är kittet. De senare anser att språket inte är något självändamål och att samarbetet kan ske på engelska eftersom vi inte alls förstår varandra så bra som det hävdas (av entusiasterna). Det är kommunikationen som är det viktigaste, menar pragmatikerna.
Att det finns olika åsikter i denna fråga kommer förstås inte som någon överraskning, tvärtom blossar det ju med jämna mellanrum upp debatter mellan företrädare för de olika ståndpunkterna. Titeln Talar Norden med kluven tunga? är förmodligen föranledd av att båda sidorna finns företrädda i boken, men den ger lite märkliga associationer. När någon talar med kluven tunga handlar det ju om att en och samma person (eller grupp) ’lämna[r] dubbla (och motsägelsefulla) budskap’ (definitionen enligt Svensk ordbok) och inte om att olika personer eller grupper har olika åsikter. Titeln antyder falskhet av något slag, och man undrar när man läser vari falskheten ligger, för de intervjuade personerna framstår inte alls som falska. De förfäktar sin egen ståndpunkt väldigt klart.
Möjligen härrör titeln från intervjun med Olle Josephsson, professor i Nordiska språk vid Stockholms universitet och tidigare chef för Språkrådet i Sverige. Han kritiserar Nordiska ministerrådet för att exempelvis ordna konferenser på engelska fast en viktig uppgift är att stärka den nordiska språkgemenskapen. Politikerna är passiva inom språkområdet menar Josephsson och har t.ex. inte gjort mycket för att främja den nordiska språkdeklarationen från 2006, som de själva godkänt.