Gösta Bruce: Vår fonetiska geografi. Om svenskans accenter, melodi och uttal. Studentlitteratur, Lund 2010. 239 sidor.
Fonetikprofessorn Gösta Bruce avled i juni 2010. Kort före det hade han blivit färdig med boken Vår fonetiska geografi, som ger en översiktlig bild av dialektal variation när det gäller ljudsidan av svenskan, alltså prosodi, vokaler och konsonanter. Enligt författaren själv har boken en viss slagsida åt det prosodiska, delvis för att det var hans eget forskningsområde men främst för att han var övertygad om att melodin och rytmen i talet är grundläggande för en dialekts ”sound”.
Tyngdpunkten i boken ligger på den geografiska variationen i svenskan. Det är främst fråga om samtida ljudvariation, inte historisk ljudutveckling. Också dialektal förändring och dynamik tas dock upp, och i detta sammanhang behandlas bland annat variation i generation och kön samt fonetiska kännetecken för nya språkformer som blanddialekter och invandrarsvenska.
I ett kapitel redogör Bruce för de viktigaste fonetiska och fonologiska markörerna för var och en av de större svenska dialektgrupperna. Här kan en finlandssvensk med tacksamhet notera att han går till rätta med den bland sverigesvenskar utbredda missuppfattningen att finlandssvenskan skulle vara finsk brytning. Han fastslår med pondus att finlandssvenskan är en svensk regional variant, ”den svenska som lärs som modersmål i Finland”.
Det finns en interaktiv version av boken på en webbplats som läsaren kan logga in på. Där kan man bland annat bläddra i boken, söka på ord och hitta ljudillustrationer av de uttalsegenskaper som beskrivs i texten.
Boken förutsätter elementära kunskaper i fonetik. Den är främst avsedd för grundläggande utbildning på universitetsnivå i svenska, nordiska språk, allmän språkvetenskap och fonetik, men kan också läsas av en intresserad allmänhet som vill veta mer om den ljudmässiga variationen inom svenskan.