Alternativt får översättaren kritik för enstaka formuleringar eller beröm genom allmänna uttryckssätt som att en viss bok är ”smidigt” eller ”följsamt” översatt till svenska. Men hösten 2015 utkom en bok som ökar kunskapen om översättningar som produkter och om de processer som översättning som arbete innebär. Boken Att översätta är nödvändigt är skriven av Mall Stålhammar, professor em. i engelska och med mångårig erfarenhet av både forskning om och undervisning i översättning.

Teoretiska och praktiska perspektiv

Bokens fjorton kapitel behandlar olika teman. Tips på vidare läsning ges i varje kapitel och i en avslutande litteraturförteckning. Efter förordet följer ett kort kapitel där centrala termer presenteras, t.ex. källspråk (det språk man översätter från) och målspråk (det språk man översätter till). Därefter kommer fem kapitel inriktade på teoretiska perspektiv. Här avhandlas översättning och tolkning som begrepp, marknaden för översättning av skön- och facklitteratur, översättning ur ett historiskt perspektiv och centrala begrepp inom översättningsforskningen.

De återstående åtta kapitlen har en mer praktisk inriktning och i dem behandlas vägar till översättaryrket, översättares hjälpmedel i arbetet, svårigheter med att översätta olika sorters texter – och strategier för att bemästra svårigheterna – och översättares arbetsprocesser. När det gäller texter, svårigheter och strategier så uppmärksammas olika slags facktexter, medietexter och skönlitterära texter. I kapitlet om översättares arbetsprocesser berättar några välkända översättare till svenska hur de arbetar. Dessutom beskrivs olika former av samarbete mellan översättare samt redaktörers och recensenters betydelse för översättare och översättningar.

Repet blev en kamel

Mall Stålhammar behärskar forskningsområdet översättning in i minsta detalj, och läsare med förkunskaper kan ibland ”känna igen sig”. Detta gäller t.ex. den huvudprincip för översättning som den tyske teologen och filosofen Friedrich Schleiermacher formulerade i början av 1800-talet och som fortfarande är aktuell. Ska översättaren i första hand sträva efter att vara trogen mot källtexten, även om måltexten kan bli lite främmande för dem som läser den, eller ska översättaren i stället sträva efter att de som läser måltexten ska få samma upplevelse som läsare av källtexten? Också läsare med förkunskaper kan få ”färska upplysningar”. Jag har bl.a. lärt mig att Jesu ord om att det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för den rike att komma in i himmelriket beror på ett översättarmisstag; det grekiska ordet ”kamilos”, som betyder ’rep’, har nämligen förväxlats med ”kamelos”, som betyder ’kamel’. Onekligen är det mer logiskt med ett rep och ett nålsöga än en kamel och ett nålsöga.

Teoretiska begrepp förklaras på ett klargörande sätt, t.ex. översättningsprincipen domesticering. Sådan översättning kan bl.a. gälla litteratur för barn och ungdomar som kan översättas utan någon större hänsyn till källtexten. Målet är att måltextens innehåll och språk ska uppfylla läsarens förväntningar och inte uppfattas som främmande eller exotiskt. Ett exempel är den första franska översättningen av Astrid Lindgrens böcker om Pippi Långstrump. Pippi på franska uppför sig mycket mer väluppfostrat än Pippi på svenska, för hon uppför sig som franska läsare förväntade sig att barn skulle göra på 1960-talet.

En helhetsbild

Läsaren får också veta mycket om vad översättning i praktiken innebär. Till exempel fick Emil i Lönneberga heta Michel på tyska för att Astrid Lindgrens Emil från 1960-talet inte skulle blandas ihop med Erich Kästners bok Emil och detektiverna (Emil und die Detektive) från 1920-talet. Ett praktiskt råd gäller högläsning: genom att läsa översättningar högt kan man lättare upptäcka både mindre lämpliga ordval och meningar som är svåra att läsa och förstå. Mall Stålhammar ”avlivar” också vanliga felaktiga uppfattningar om översättning, bl.a. att det svåra vid facköversättning är facktermer när det i stället är orden mellan facktermerna. Ett exempel är valet mellan bestämd och obestämd form av substantiv vid översättning från finska till svenska, där ”sätt i batterierna” i en bruksanvisning innebär att batterier måste levereras med produkten, medan ”sätt i batterier” innebär att man själv måste skaffa batterier.

Sammanfattningsvis ger Att översätta är nödvändigt en helhetsbild av ett viktigt – men ofta förbisett – område i många samhällen. Jag anser att de två mål som författaren formulerar i förordet uppnås; boken ska både informera alla intresserade om översättning och vara en hjälp ”för den som själv vill försöka sig på detta fascinerande arbete”. Därför hoppas jag att boken Att översätta är nödvändigt finner många läsare i såväl Finland som Sverige.