Ett nytt läromedelspaket i finlandssvenskt uttal har sett dagens ljus. Det tre författarna Ulla Pedersen, Carita Rosenberg-Wolff och Irma Uddström, alla lärare vid Helsingfors universitet, har tagit fram ett material som består av tre delar: en bok med teori och korta exempel, Blåa boken, en bok med texter och övningar, Gröna boken, och en uppsättning kassetter som anknyter till den senare. Hela paketet har fått namnet ”Va va de du sa?”
Enligt förorden och baksidestexterna är det fråga om ”en ny lärobok, inte bara i finlandssvenskt uttal utan också i kommunikation” för den som ”lär in eller lär ut svenska vid universitet och högskolor” och för den ”som är gymnasielärare och behöver en modern handbok” samt för självstudier. Vidare anges att materialet är tänkt för ”svenskinstitutioner och språkcentrer vid universitet och högskolor samt för yrkeshögskolor”.
Innehållet i Blåa boken (124 sidor), omfattar fyra huvdkapitel: kommunikation, prosodi, språkljud och stavning och uttal. Huvudvikten har lagts på prosodin, dvs. betoning, längdförhållanden och intonation. Det bör sägas direkt att detta inte är en teoretisk lärobok i fonetik men att litteraturförteckningen i slutet av boken ger den teoretiskt intresserade stor hjälp.
I förordet förklaras finlandssvenskan vara ”en fullt gångbar variant av svenska.” Detta torde ingen förneka men det kunde också ha varit på sin plats att konstatera att finlandssvenskan är en av svenskans regionala varianter liksom centralsvenskan, nordsvenskan och sydsvenskan och att den fonetiskt ligger nära de två förstnämnda.
Det första kapitlet i Blåa boken behandlar så viktiga saker som att våga tala, röster och gester, kroppsspråk, skillnaden mellan privat och offentligt språk och en välbehövlig varning för stilbrott, allt illustrerat med exempel. Rätt mycket utrymme ägnas skillnaden mellan vårdad och talspråklig stil, och i samband med detta behandlas olika stilmarkörer som kortstavighet, reduktioner och assimilationer. Här finns mycket matnyttigt för lärare på olika nivåer. Ett påstående skulle jag dock vilja opponera mig mot: nämligen att som enda exempel uttalet av ’inte’ som ’int’ skulle vara ett särskilt finländskt kännetecken. Varför inte här nämna de minst lika typiskt finländska ’sku’ och ’ren’ för ’skulle’ och ’redan’. För en sverigesvensk ses för övrigt formen ’int’ som ett typiskt nordsvenskt drag.
Bokens kärna, prosodin, behandlas utgående från betoningen på ord-, fras- och satsnivå. I avsnittet om ordbetoning behandlas betoningen i sammansättningar och avledningar med listor över betonade och obetonade prefix och suffix. Stavelselängd behandlas under ordbetoning, vilket måste ses som pedagogiskt mycket lämpligt då svenskans (i motsats till finskans) vokal- och konsonantlängd är kopplad till betoningen. Svenskans allmänna kvantitetsregel säger att vi i en betonad stavelse, och endast där, har segmentlängd och på så sätt att konsonanten är kort efter en lång vokal och lång efter en kort vokal. Denna regel tillämpas också genomgående i bokens markering av ordbetoningen; den vokal eller konsonant som har längd markeras med fet stil, t.ex. ’fet’, ’stil’ respektive ’fett’, ’kan’, ’dusch’.
När det sedan gäller intonationen är finlands-svenskan betydligt enklare att beskriva än sverigesvenskan, eftersom den svåra och regionalt starkt varierande tonaccenten helt kan utelämnas. Boken tar således bara upp satsintonationen och då speciellt i frågesatser och i satser med fokusmarkering.
Den viktiga principen att bara ny information framhävs genom tonal förändring illustreras med exempel och intonationskurvor. Idén med intonationskurvor är bra men kurvorna kunde ha gjorts mer läsarvänliga; nu är det svårt att orientera sig eftersom inga ordgränser har markerats. Dess-utom förefaller kurvorna vara tagna direkt från en apparat, vilket gör att de inte motsvarar örats uppfattning av de tonala förloppen.
Lånorden behandlas på flera sidor och läsaren får lära sig principerna för hur uttal och stavning anpassas till svenskan. Avsnittet om lånordens historia hade dock passat bättre i en lärebok i språkhistoria än här medan det kanske viktigaste, lånordens uttal, har utelämnats. Att deusstom sidbrytning har blivit fel just när författarna gör ett försök att ange uttalet av ett par besvärliga engelska ord, gör inte saken bättre.
Skillnaden mellan partikelverb och verb plus prepositionsuttryck behandlas däremot mycket förtjänstfullt liksom svenskans frasbetoning. Den besvärliga frågan om ordklass och betoning diskuteras också, men det hade varit bra att framhålla att det är informationsvärdet hos ett verb som bestämmer om detta eller objektet skall betonas i en sats. Vi lägger betoningen olika om vi säger: ’Jag såg en råtta i morse.’ eller ’Jag dränkte en råtta i morse.’
Blåa bokens sista del ägnas vissa besvärliga språkljud och förhållandet mellan stavning och uttal. Här förekommer tyvärr en del lapsusar och oklara punkter. Bara ett exempel: Uttalet av bokstavskombinationen ’cc’ i exempelordet ’succé’ anges som ”långt k+s”, vilket ger ett typiskt feluttal av ordet; ’k’ kan inte vara långt efter en obetonad vokal.
Trots de påtalade bristerna har författarna åstadkommit en mycket användbar praktiskt inriktad lärobok i finlandssvenskt uttal. Det ligger mycket erfarenhet bakom de råd och exempel som erbjuds läsaren.
Gröna boken (114 sidor) börjar med en allmän inledning i muntlig kommunikation kallad ”improvisationer”. Själva uttalsövningarna inleds sedan med rytmövningar där den studerande får koncentrera sig på rytmen i ord och korta fraser med olika betoningsmönster. När det sedan gäller övningar i vokaler och konsonanter har författarna valt att endast ta upp sådana ljud i finlandssvenskan som vållar finskspråkiga besvär, t.ex. y- och u-ljuden och ö-ljudets olika allofoner. Av konsonanterna behandlas klusilerna och de besvärliga s-, sje- och tje-ljuden. Gröna boken innehåller vidare ett stort antal lästexter av skiftande slag, från bibeltext och tidningsnotiser till lyriska läsövningar och dramatik. Den här samlingen är en synnerligen rik källa att ösa ur.
Ulla Pedersen, Carita Rosenberg-Wolff och Irma Uddström,”Va va de du sa?” Blåa boken och Gröna boken. Universitetsförlaget (Yliopistopaino). Helsingfors 1996. Pris c. 150 mk per del exklusive kassetter.