Tamarind? Shiitake? Chayote? En uppslagsbok för köket kan vara bra att ha i de stunder då man upptäcker att man inte har någon aning om vad en ingrediens i ett nytt och spännande recept är för något. Eller varför inte ha en uppslagsbok i bakfickan när man undrar över vad det är för maträtt man egentligen har beställt i den exklusiva restaurangen? Tamago (en japansk skiktad omelett stekt i fyrkantig panna), shaoxing (kinesiskt risvin) och chalupa (en slags spansk majsmjölstårta) kanske ter sig godare när man vet vad de egentligen är än när man bara ser de skrivna orden i menyn?
Adam Alsing, bland annat programledare i svensk radio och TV samt programdirektör och kreativ chef för ett produktionsbolag, och kocken och restaurangkonsulten Erik Videgård har utgående från diverse kokböcker och krogmenyer sammanställt en pratglad och mycket modern ”kokboksordbok” som både kan roa och informera. I inledningen skriver man att de asiatiska mattermerna stavats onomatopoetiskt och endast på det sätt som varit vanligast i de källor författarna använt sig av, där stavningen ofta varierar. Detta medför att man kanske inte hittar ett ord man söker om man inte med fantasins hjälp kommer ihåg att söka under alternativa stavningar av ordet.
Boken känns en aning svårläst och diffus på grund av sin lite slarviga typografi. Någon nytta av boken har man inte om man letar efter mattermer av det mer traditionellt nordiska och ”hemvävda” slaget, utan bara om man ägnar sig åt mer exotisk matlagning och dessutom inte är intresserad av mer uttömmande definitioner och illustrationer av mattermerna. Man smittas dock av den iver och entusiasm författarna drivits av och anar att de vetenskapliga aspekterna på det här arbetet är mindre viktiga.
Alsing, Adam & Videgård, Erik: Galangal – och 1500 andra ord. Fischer & Co 2000. 143 s.